Straffbart i över 30 länder

I flera länder i världen straffas homosexualitet fortfarande med döden. Värst är situationen i Afrika, där förtrycket av hbt-personer intensifierats de senaste åren.

Av Anna Dahlqvist och Ida Måwe

Sudan, Nigeria, Mauretanien, Saudiarabien, Somalia, Iran och Jemen. Det är länderna där hbt-personer riskerar att avrättas för sina handlingar. Mönstret på världskartan är tydligt. Mellanöstern och Afrika har den hårdaste lagstiftningen. I Afrika är homosexuella handlingar straffbart i över 30 länder. Och allt tyder på att situationen på kontinenten förvärrats. Många afrikanska länder har sodomilagar som instiftats av kolonialmakterna. Homosexualitet har länge varit tabu och ett relativt osynligt fenomen på kontinenten. På senare tid har hbt-aktivism blivit synligare, men framgångarna har också lett till starka motreaktioner. I många länder hjälps medier, religiösa ledare och politiker åt att piska upp moralpaniken. Homosexualitet ses som ett västligt påfund som hotar den afrikanska livsstilen.

År 1996 antog Sydafrika en konstitution som inkluderade rätten till skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning. År 2005 infördes även könsneutral äktenskapslagstiftning. Lagförändringarna väckte starka reaktioner i andra afrikanska länder, som menade att Sydafrika fallit för påtryckningar från västvärlden.

För att markera sitt avståndstagande förbjöd Nigeria varje form av stöd till hbt-personers rättigheter. Plötsligt kunde handlingar som att hålla varandra i handen ge upp till fem års fängelse. Samma år, 2005, togs beslutet om förbud mot samkönade äktenskap i det ugandiska parlamentet. Zimbabwe gick på samma linje och förstärkte sin sodomilagstiftning. År 2009 införde Burundi, som saknade lagstiftning på området, fängelsestraff för homosexuella handlingar.

I flera länder, Uganda, Kenya och Nigeria, har den ökade homofobin ett tätt samband med den kristna högerns inflytande. Det bekräftar den amerikanska tankesmedjan Political Research Associate, som kartlagt hur kristna konservativa använder Afrika för sina ideologiska projekt. De konstaterar att amerikanerna på ett framgångsrikt sätt rekryterat religiösa ledare i Afrika för att få dem att begränsa hbt-personers rättighetskamp. Det tydligaste exemplet på detta fenomen är Uganda.

I mars 2009 organiserades en omfattande kampanj i huvudstaden Kampala av högerkonservativa Family Life Network, följd av antigaymarscher i städer och på landsbygden. Rykten om att hbt-aktivister fick pengar för att rekrytera barn och unga till homosexualitet spreds och stämningen piskades upp.

I samband med detta presenterades ett nytt lagförslag av en ledamot i ugandiska parlamentet. Den nya lagen, som kan göra Uganda till ett av världens farligaste för hbt-personer, innebär bland annat livstids fängelse för utövande av homosexualitet och dödstraff för »serieförbrytare«. Myndighetspersoner, som inte rapporterar homosexuella till polisen, kan straffas med fängelse.

Den aktiva hbt-rörelsen i Uganda har gjort allt i sin makt för att stoppa lagförslaget. Flera länder har fördömt lagförslaget, bland dessa Sverige som hotat att dra in sitt bistånd till Uganda om det passerar.

I dagsläget tyder mycket på att de ugandiska politikerna, istället för att anta lagen, försöker smyga igenom förändringarna genom att integrera innehållet i andra lagar.

Den 26 januari mördades en av Ugandas mest framträdande hbt-aktivister, David Kato. Grannarna hittade honom i hemmet, där förövarna tagit sig in och slagit honom med en hammare i huvudet. Han dog på väg till sjukhuset.

Mordet inträffade bara några veckor efter en rättslig framgång för landets hbt-rörelse. Högsta domstolen hade nyligen slagit fast ett förbud mot att ugandiska medier publicerar namn på enskilda hbt-personer.

Bakgrunden var att tabloidmagasinet Rolling Stone i oktober publicerade bilder och namn på hbt-personer i Uganda med rubriken »Häng dom«. Efter publiceringen har ett flertal av de utpekade personerna blivit attackerade på olika sätt.

Källor: Human Rights Watch: Together, Apart: Organizing around Sexual Orientation and Gender Identity Worldwide, 2009. ILGA.org, International lesbian, gay, bisexual, trans and intersex association. Political Research Associates: Globalizing the Culture Wars: US Conservatives, African Churces & Homophobia, 2009. ZIE: Okänt folk, 2010.

Asyl i Sverige

• Sverige ska ge asyl till personer som är flyktingar enligt FN-konventionen eller alternativt skyddsberoende. För att uppfylla flyktingdefinitionen ska man ha välgrundade skäl att vara rädd för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning, kön, sexuell läggning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp.

• Förföljelse på grund av kön och sexuell läggning infördes som asylskäl år 1997 i Sverige, då man ändrande utlänningslagen.

• Det finns ingen statistik över hur många hbt-personer som söker asyl i Sverige.

• Hbt-personer som söker asyl i Sverige kommer från flera olika länder. Den största gruppen är homosexuella män från Mellanöstern. Men de senaste åren har det kommit allt fler lesbiska kvinnor från Östafrika.

Källor: Migrationsverket och RFSL

Asyl i övriga EU-länder

• Frankrike, Tyskland, Sverige och Storbritannien är de länder som tar emot flest asylsökande i EU. Vilket land som tar emot flest hbt-flyktingar går inte att fastslå, då det saknas statistik.

• Sverige är det enda landet i EU där sexuell läggning finns med i skrivningen av flyktingdefinitionen. Andra EU-länder tar också emot hbt-flyktingar, men då är grunden »tillhörighet till viss samhällsgrupp«.

• Enligt UNHCR är Sverige, Norge och Finland de mest pådrivande länderna inom EU när det gäller hbt-personers rätt till asyl. Danmark beviljar överhuvudtaget inte asyl till hbt-flyktingar.

 • I Nederländerna, som också har en relativt liberal hållning, finns landspecifika tillägg som erkänner hbt-personer från vissa länder som särskilt utsatta. Dessa länder är Colombia, Eritrea, Irak, Nepal, Nigeria och Turkiet. På grund av detta är det mindre sannolikt att asylsökande hbt-personer från dessa länder utvisas.

Källa: UNHCR och Ramböll, Normkritisk studie av asylprövningen, 2010.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s