Författararkiv: Redaktionen

Ordfront magasin landar snart i brevlådan och i juni är det ett speciellt sommarnummer med tema feminism.

Vi bjuder in till releasesamtal och mingel i våra lokaler på Karlbergsvägen 66 A i Stockholm.
När:Tisdag 18/6
Tid:17:30-20.00

De inbjudna samtalsgästerna är:

Josefine Karlsson, generalsekreterare för IKFF som är intervjuad i magasinet och berättar om sin resa till New York i mars där FN:s kvinnokommission samlades.
Hon pratar om en global backlash för kvinnor.
– Kvinnors rättigheter nedprioriteras. Finanskrisen har medfört att mödravård och annat får mindre resurser, samtidigt som man, i till exempel England, lägger miljarder på att renovera kärnvapen. Det är bara att följa pengarna så vet man vems säkerhet man är intresserad av, säger hon i magasinet.

Ulla Wikander, professor emeritus i ekonomisk historia, som i magasinet skriver om den tidiga kvinnorörelsen och ordet feminism.

Christina Hagner, kommunikationschef Kvinna till Kvinna, intervjuad i magasinet.
– Kampen för kvinnors rättigheter följer aldrig en rak linje. För två år sedan gick Mellanösterns kvinnor i främsta leden i kampen för demokrati och mänskliga rättigheter. I dag har samma kvinnor tryckts tillbaka i land efter land. Kvinnors rättigheter riskerar att urholkas istället för att stärkas, säger hon.

Kom och lyssna på ett samtal om den globala kvinnorörelsen, feminism och kampen för kvinnors rättigheter.

Vi bjuder på dryck och snacks.
Välkomna! 

Vi lämnade Bellmansgatan på Söder vid årsskiftet. Därför är det, som det lätt blir vid en flytt, lite stökigt just nu. De gamla telefonnumren har till exempel upphört och vi har än så länge inga nya. Men det går bra att mejla: förnamn.efternamn@ordfront.se Vill du besöka oss går det fint: Karlbergsvägen 66A, Stockholm (T-bana S:t Eriksplan, utgång Torsgatan). Post skickas till: Ordfront magasin, Box 6309, 102 35  Stockholm. Vi hoppas komma i ordning så snart som möjligt!

Apropå den senaste debatten: en två år gammal artikel från papperstidningen Ordfront magasin (2/2010).

Av Erik Paulsson Rönnbäck 

Barnfattigdomen var på väg ut. Nu är den på återtåg i samhällets ekonomiska bottenskikt. I dag kan en ensamstående mamma med socialbidrag tvingas välja mellan att köpa toalettpapper eller mjölk.

Linda är sju år, Jenny är 26. De är mor och dotter. Sitter i baksätet på en Volvo 740 som körs av en bekant. Malmö är ett kolsvart hav med ljusgluggar i bostadshusen. Ett sportcenter dyker upp ur mörkret. Lindas blick är fixerad vid glasfasaden. Hennes huvud följer med i svängen när bilen når en rondell. Hon trycker näsan mot bilrutan.
– Finns det bowling där?
Linda vänder sig mot sin mamma under tiden det tar för Jenny att svara.
– Mm.
– Jag vill bowla.
– Vi gör det när det blir varmare.
– Varför inte nu?
– Under vintern är man inte på humör att göra något.
– Men du har ju sagt att vi ska bowla snart.
– Mm.
Klockan är fem på kvällen den 14 januari 2011. Det är en vecka kvar tills nästa utbetalning. Jenny har 40 kronor i plånboken. Precis som veckan innan utbetalningen i december, november, oktober, september – och under de senaste sex åren.

Läs mer →

Flicka möter möter miljardär. Romantik och smisk uppstår. »50 nyanser av honom« och uppföljarna säljer i 60 miljoner exemplar, berättar tidningarna, utan att fråga varför. Johan Berggren försöker se bortom pengahögar, torftig prosa, romantik och bdsm-sex, och finner en bruksanvisning i kvinnlig underordning och en allegori över den postmoderna kapitalismen.

I litteraturen hör sex och makt ihop. Det gäller såväl i klassiker som Madame Bovary och Anna Karenina, som hos Marguerite Duras Älskaren. Den sexuella handlingen, strukturerna och värderingarna omkring den utgör en väv av maktförhållanden, mellan individer, och i samhället runtom dem. Kärleken är bara en variabel, om ens det.

I sadomasochismens klassiker som markis de Sades Sodoms 120 dagar eller Pauline Réages Berättelsen om O, eller modernare verk som Samuel Delanys Hogg är kopplingen ännu starkare: Sex är makt, och det sadistiska sexet är den absoluta makten utövad.

Läs mer →

Slå till på vårt förmånliga jul- och nyårserbjudande! För att ge bort en prenumeration klicka här! Du får ett fint gåvobrev att printa ut och t ex lägga under granen. För att teckna en egen prenumeration klicka här! Skriv gärna “Jul” i kampanjkodsfältet. Önskar du någon av bilderböckerna i annonsen? Skriv in titeln under ”Övrigt”.
Det går också bra att mejla din beställning till info@ordfront.se

På måndag mottar Mo Yan priset. Samtidigt rasar debatten om nobelpristagaren i litteratur. Idag skriver Göran Sommardal på Aftonbladets kultursida. Nedan ur rykande färska numret av OLM, Ordfronts Litterära Magasin.

Nobelpristagaren Mo Yan beskrivs av kulturredaktörer som en partigängare och vag samhällskritiker. Jan-Erik Pettersson läser en helt annan författare.

Svenska medier litar lika lite som bönderna i Gaomi härad på Mo Yan och sågar valet av honom som Nobelpristagare eftersom de ser honom som representant för en regim som censurerar böcker och sätter människor i fängelse. Hur han är som författare får vi inte veta så mycket om, eftersom få, nästan ingen, tycks ha läst böckerna.

Förra året höljde Akademien sig själv och svenska folket i ära genom att utse Tomas Tranströmer. Ingen talade då om vänskapskorruption. Nu har man valt en kines och det valet var som »en hink kallt vatten över besökarna i Börshuset«, för att citera Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman.

Mo Yan beskrivs av Kina-experter och kulturredaktörer som en partigängare, en ytterst vag samhällskritiker, en författare som aldrig tänjer gränserna. Själv hade jag nyligen avslutat Mo Yans Ximen Nao och hans sju liv när Nobelpriset tillkännagavs och undrade: Talar vi ens om samma sak? Samma bok? Samma författare?

Läs mer →

Till sist vill vi gärna rekommendera nätsöksidan 118 100 för en annan syn på saker och ting. Skriv in ett företag, myndighet eller organisation så får du förutom kontaktdata en så kallad automatiskt genererad företagspresentation (längst ner på sidan). De kan se ut såhär:

”Om Sveriges riksdag. Riksdagen ligger på på Helgeandsholmen i Stockholm och vi är ledande inom området offentliga myndigheter. Sedan 1980 sätter vi dig i centrum. Vi har cirka 1500 anställda. Reichstagsgebäude är beteckningen på en byggnad i Berlin. Välkommen att ringa oss på Riksdagen.”

Eller såhär:

”Om Ordfronts Bokklubb. Du har kommit till Ordfronts Bokklubb på centralaste plats i Stockholm. Vi bildades 1972. Vår omsättning är större än 70 miljoner svenska kronor. Vi har ca 500 anställda vi har allt för hushållet! I slutet av den ganska långa centralaste plats hittar du oss. Ordfronts Bokklubb ser fram emot att ha dig som gäst och önskar dig en behaglig vistelse hos oss. Välkommen att ringa oss på Ordfronts Bokklubb.”

Eller:

”Om Lundin Petroleum AB. Företaget Lundin Petroleum AB på Hovslagargatan i Stockholm. Sedan 2001 ger Lundin Petroleum AB bästa service och kvalité. Vi har runt 10 anställda. Gruvan är grunden till industri och välstånd. Vi förstår oss på hur industrin fungerar! Vi skor dina hästar! Välkommen att ringa oss på Lundin Petroleum AB.”

Eller, ännu mer sinnesvidgande:

”Om Vapen och Skytte i Skellefteå. Organisationen Vapen och Skytte i Skellefteå på Uttingevägen i Bureå. År 2007 startades vi. Skytte vigdes till sitt ämbete på vanligt katolskt sätt. Alla mår bra av att motionera! varigenom finska arméns huvudavdelning nedlade vapnen. Nu vill Vapen o. Skytte i Skellefteå på Vapen och Skytte i Skellefteå att du hör av dig snarast! Välkommen till oss!”

Klickar man på en länk får man veta att presentationerna författas av en artificiell intelligens framtagen på Chalmers i Göteborg vid namn Elvis.

Tyvärr saknas Elvis-presentation av Ordfront magasin.

Johan Berggren

Ur Ordfront magasin 5/2012

Du kan bli dömd för att hylla en frihetshjälte, men friad om du demoniserar homosexuella. I Ryssland dömdes kvinnorna i Pussy Riot för »huliganism mot religion«. Lagen gör alltid inskränkningar i yttrandefriheten, skriver Anna Wigenmark, såväl i Sverige som i resten av världen.

 Av Anna Wigenmark

På kvällen den 11 september 2001 befann jag mig på en restaurang i Kapstaden i Sydafrika. Några timmar tidigare hade vi nåtts av nyheten om attackerna mot World Trade Centre och Pentagon och nu kördes inslagen i repris. När bilderna av de rasande tornen visades på tv-skärmen utbröt spontana skålar och jippierop bland människorna i baren. Jag vet naturligtvis inte om reaktionen var något som barhänget ångrade när attackens fulla effekt senare blev känd.  Men jag upplevde ändå det hela som ett slags gillande och godkännande av extrema våldsgärningar mot oskyldiga för att skada en fiende. Det rådde knappast någon tvekan om att den fienden var USA, eller snarare USA:s politik. Och även om hurraropen, hur fruktansvärt osmakliga och skrämmande de än var, kanske just där och då mer handlade om att stödja Davids kamp mot Goliat än att omfamna dödliga attacker mot civila, skulle reaktionen idag sannolikt klassas som glorifiering av terrorism.  Och kanske till och med vara ett brott.

Läs mer →

Borde ha sagt att yttrandefriheten är stark här i Sverige, jämfört med andra länder. Attans. Borde ha sagt att hoten från högertroll mot de som vågar yttra sig om rasism eller feminism i Sverige, särskilt om de råkar vara ”osvenska” eller kvinnor är ett allvarligt problem här ändå. Borde sagt att en stor inskränkning mot yttrandefriheten sker på arbetsmarknaden, där arbetsgivare får allt större befogenheter att straffa anställda som är uppstudsiga, eller dristar sig att tala om företagsoegentligheter offentligt. Borde sagt att privatiseringen av den offentliga sektorn drar större och större del av vårt samhälle undan yttrandefrihetens ljus.

Men det gjorde jag inte.

Jag sa andra saker, några liknande kanske, det blev väl inte så pjåkigt och så vidare, men ingenstans blir Frankrike så aktuellt som i korridorerna i Radiohuset när man är på väg från en direktsändning. Ludvig XVI:s Frankrike, där snappigheten i repliken var bland det viktigaste man hade vid det maktstinna hovet. Ens ärende kunde vara hur viktigt som helst, kunde man inte lägga fram det elegant och gärna svara klatschigt på nån hovherres dryga stickreplik fick man gå därifrån med ogjort ärende (och komma på vad man skulle sagt i trappen ut, härav esprit d’escalier, trapp-esprit). Fransmannen Pierre Bourdieu var inne på ett liknande spår i sin Om televisionen (1998) där han (föraktfullt) beskriver tv-ålderns intellektuella elit: de som ser rätt ut och kan leverera klatschiga one-liners i korta direktsändningar, motsatsen mot all djup och seriositet. Nu ska jag inte anklaga Nya Vågen i P1 för att vara oseriöst. Bara föra fram fakta: kokböcker fick lika lång sändningstid som yttrandefrihet.

För övrigt anser jag att mediemonopolen bör förstöras. Jag vill ha ett eget radioprogram.

Johan Berggren

Länk till programmet: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/118158?programid=3048

I nya numret (5/2012) tar vi oss an den upphetsade debatt kring yttrandefrihet och rasism som ägt rum under hösten. Chefredaktör Johan Berggren reder ut begreppsförvirringen. Joacim Blomqvist förklarar vad Muhammedfilmen handlar om – egentligen. Moa Matthis skriver om Tintin. Anna Wigenmark ger ett internationellt perspektiv på den svenska lagstiftningen. Rasmus Fleischer skriver om hur yttrandefriheten på nätet kläms mellan stat och kapital. Eszter Babarczy rapporterar från ett Ungern där regeringen tagit grepp om medierna. I övrigt: Sofi Oksanen, svensk asylpolitik, peak fosfor, krisens USA (se artikel nedan). För att ta en prenumeration, klicka på ”Bli medlem” här ovan till höger. Förutom sju nummer av Ordfront Magasin får du bland annat även två böcker från Ordfront förlag!