Anemibokhandeln

En gång om året förvandlas omkring hundra kvadratmeter av Svenska mässans väldiga lokaler i Göteborg till landets största seriebokhandel. Under bokmässans fyra dagar fylls förlagens montrar av män och kvinnor i alla åldrar som köper pallvis av serieböcker fyllda med satir, vardagsrealism, avantgarde och talande hundar.

I mitt hörn av bokbranschen har vi på senare år fascinerats av hur bra serier säljer på bokmässan, en kommers som inte på något sätt står i proportion till mediets i övrigt tynande tillvaro på bortglömda hyllor långt inne i bokhandeln. När  jag under den senaste mässan blickade ut över vårt välmatade bokbord med ett 30-tal av förlagets mest aktuella titlar i prydliga travar, nåddes jag av en insikt. En insikt om att det kanske är vår tynande tillvaro i det inre av bokhandeln som inte står i proportion till det intresse för konstformen vi möter på mässor och festivaler, på internet och i massmedia.

Låt mig exemplifiera med en aktuell titel från förlaget jag arbetar på, låt oss kalla den ”Furst Rainiers insikt”. Av denna bok sålde vi under fyra dagars mässa 450 exemplar, vilket är mer än dubbelt så mycket som hela centralinköpet från en ledande bokhandelskedja, låt oss kalla den Anemibokhandeln. På förlaget tyckte vi att centralordern var generande liten då tecknarens förra bok – som vi kan kalla ”Eisensteins konkubin” – nått stora försäljningsframgångar, inte minst i Anemibokhandeln. Veckorna efter bokmässan fick den nya boken strålande recensioner i alla större tidningar och tecknaren var med i alla upptänkliga tv- och radioprogram. Inom några veckor hade internetbokhandlarna skeppat iväg den i ett par tusen exemplar. Visst, den gamla hederliga bokhandeln sålde också bra, men knappast i nivå med hur det varit om boken legat i högar på nyinkommet-borden.

I åratal har vi grämt oss över vanskötta serieavdelningar, där ett ensamt exemplar av seriemediets motsvarighet till den stora samtidsromanen eller den glödheta debattboken står och hukar, dolt bakom Åsa-Nisses julalbum eller ett massivt block av mangapocketar. Om det alls har funnits en serieavdelning – det kan också hända att den nattsvarta skildringen av hustrumisshandel återfinns på humorhyllan. Detta är ett autentiskt exempel från bokavdelningen på Stockholms dyraste varuhus.

Det här håller inte. Bokhandelskedjorna har inte råd att ge bort försäljning till internetbokhandeln och förlagen själva, samtidigt som en blomstrande konstform som allt oftare lyckas kombinera kvalitet och kommersiell potential hålls tillbaka av feghet, ointresse och gamla ovanor. Min dröm är att kunna gå in i en bokhandel och se ett välmatat bokbord med satir, vardagsrealism, avantgarde och talande hundar i prydliga travar, placerat någonstans mellan ingången och kassan. Vi på förlagen har kunskapen och ett brinnande intresse. Finns det någon som vill tala med oss?

Mats Jonsson, serieförfattare och Galagoredaktör

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s