Monthly Archives: juni 2011

Åker till Peace&Love, Borlänge, nu

I all hast slänger jag upp vårt pressmeddelande här. Rätt ambitiöst program om jag får säga det själv … och det är ju det man gör på en blogg, så …

Ses i Dalarna, hoppas

/Johan Berggren

ORDFRONT PÅ PEACE&LOVE-FESTIVALEN, BORLÄNGE 2011

 

Manifestrally med musik – Ordfront trycker åsiktspedalen i botten

Fyra tunga tyckare talar – Carl-Oscar Nygrens Kalas och Nöjesorkester spelar.

Slöa debatter i all ära, här blir det agitation, påeldad av Stockholms populäraste gatuorkester!

Stridbara Kajsa Ekis Ekman (aktuell med boken Varat och Varan) talar om feminism, Expos chefredaktör Daniel Poohl talar om rasism och antirasism, nyblicna radioteaterchefen Stina Oscarson talar om kulturpolitik och Dalademokratens chefredaktör, debattören och författaren Göran Greider talar om jämlikhet i Ordfronts manifestrally på tisdagkvällen på Peace&Love.

Åsikter och sväng garanteras. Athenascenen kl 18.45 och Phoenixscenen 22.30. 28.6.2011

—-

Age of Stupid – Den kanske otäckaste filmen någonsin.

Koldioxidutsläppen ökade med 7 procent 2010. Något som får titeln på den brittiska klimatfilmen Age of Stupid (från 2009) att ringa otäckt sann. Ordfront visar den brittiska dramadokumentären kl 20.00 på tisdagen 28 juni i Peace&Lovefestivalens filmsal. Kort introduktion av Ordfront magasins chefredaktör Johan Berggren.

Handling: I klimatkatastrofens år 2055 letar en man i filmarkiven efter svar på frågan Varför vi lät detta hända? Regi: Franny Armstrong, med Pete Postlethwaite.

Filmsalen P&L, 20.00 tis 28 juni.

 —–

Yttrandefrihetens gränser

WikiLeaks vill öppna makthavarnas hemligheter för alla – men hur fritt kan nätet vara? Och visste du att det idag är straffbart att titta på en teckning som någon kan uppfatta som barnpornografisk?

Ordfront diskuterar yttrandefriheten och dess gränser med Jesper Huor, dokumentärfilmaren bakom ”Med läckan som vapen” (Svt) och kvalitetsporrförläggaren Carl-Michael Edenborg (Vertigo).

Moderator: Johan Berggren, Ordfront magasin

Phoenixscenen, 15.30 fredagen 1 juli.

Svanberg och fossil ökning 2010

Vet inte riktigt hur jag ska förmedla det här, men min summering av de seminarier jag bevistade på IAEE-konferensen på Handelshögskolan i Stockholm är: Det går åt helvete, men till en glad melodi. Och med ”det” menar jag typ ”allt”, eller då klimatet – miljön – och i dess fotspår: ALLT.

Oljemarknaden mår hyfsat kan jag rapportera, trots Libyen och Opecs oförmåga att nyinvestera och de rekordhöga priserna så gick oljeanvändningen upp globalt förra året med 3,1 procent. Det var dock svagast av de fossila bränslena, naturgasanvändningen växte med 7,4 procent och kol tar förstaplatsen med hela 7,6 procents ökning under 2010. Gasen och kolet ökar förstås delvis på grund av högt oljepris. Men det är totalen vi ska titta på: siffrorna får jag från bp:s statistiska årsöversyn av den globala energiproduktionen och konsumtionen. De slår också fast att utsläppen av CO2 inte ökat så stort sedan 1969. This is the Hotel California! We haven’t had that spirit here since 1969! Överslagsvis var utsläppsökningen av CO2 år 2010 runt 7 procent. Låt det sjunka in.

Liksom det läbbiga hotellet i Eagleslåten verkar den globala energiförsörjningen omöjlig att checka ut ifrån. ”Fossila bränslen kommer att stå för huvudparten av mänsklighetens energibehov i årtionden framöver” var experterna på IAEE-konferensen överens om. Och de tror inte, de vet: massiva investeringar i nya oljefält – så kallade högriskfält som dock lönar sig att utvinna med höga råoljepriser: djuphavsborrning, Arktis öppnas för utvinning (tack vare den praktiska bortsmältningen av is: klimatförändringen ger utrymme för mer klimatförändring!) De vet, eftersom världens fordonsflottor och -parker fortfarande drivs med fossila bränslen. De vet, för de ser hur lite som satsas på alternativa energikällor, och hur ineffektiva dessa är. (Förnyelsebara energikällor står idag för 1,8 procent av mänsklighetens energi – en ökning med desperationsframkallande ynka 0,6 procent sedan år 2000.)

Ett av huvudnumren på IAEE var tal av Carl-Henric Svanberg, styrelseordförande för bp. Ja, mannen som alla glatt förlöjligade för att han råkade säga att bp bryr sig om kortväxta på engelska till president Barack Obama (han menade den lille mannen.) Den kritiken kan man säga missade målet med ett par sjömil. Svanberg pratar visserligen den äldre generationens svenskbrutna engelska, men är en ytterst kompetent företagsledare. Vad ”han-sa-dvärg”-skrattarna ofta missat är att vid mötet med Obama så gav också bp 20 miljarder dollar till en fond för ersättning för Deep Water Horizon-olyckan 2010. Och Obama lyfte stoppet för djuphavsborrning i Mexikanska Golfen i våras. Det var alltså priset för en liten olycka (bp går finfint nu med lite nya säkerhetsstrukturer). Att jämföras med de 2 miljarder dollar årligen som Svanberg flera gånger i sitt tal framhöll att bp satsar på utveckling av alternativ energiteknik. 20 miljarder, 2 miljarder – två investeringsposter i det som Svanberg utpekade som ett företags största tillgång: ”Trust”. Tillit.

Vi ska lita på bp. Och det gör jag. Jag litar på att de fortsätter att gå med vinst, att de fortsätter att leta och borra efter olja, och jag litar på att de kommer att använda en del av den profiten för att köpa tillit av regeringar, dig och mig. (Så stor del som behövs.)

Om vi behöver lita på bp är en annan sak. Sannolikt är det inte i vårt bästa intresse, eftersom bp:s huvudsakliga produkter är på god väg att förstöra världen som vi känner den, som någon människa känt den.

Svanberg var förstås medveten om och pratade om klimatförändringar. Han sa till och med att vår civilisation är hotad. Det gör alla höga som låga inom energibranschen idag. Meeeen … (det är alltid ett ”meeeen”) han litar på att effektiviseringar, övergång från kol till gas och ny teknik ska fixa problemet. Och att det är upp till politikerna att ta beslut som styr företag, utbud och efterfrågan och teknikutveckling åt rätt håll. Politiker som han dock försiktigt varnade att låta bli sådana åtgärder som att ta bort skattelättnader för oljeborrning. Under tiden lovar han att bp ska göra sitt yttersta för att leverera den energi mänskligheten efterfrågar. (Jag litar på det.)

Och efterfrågan ökar, och ökar. Ökningen kommer främst från Kina och Indien. De fossila befäster sin massiva ledarroll av energikällorna: 88 procent av världens energi kommer från olja, kol eller gas. (Kina är redan världens största energikonsument – och använder rekordhöga 48,2 procent av världens kol – och förutsägs använda mer energi än USA och EU tillsammans 2030.) Men också den redan industrialiserade delen av världen släpper ut mer och mer. All effektivitetsökning har med stor råge ätits upp av produktionsökning. Om gas ska ta över från kol får något hända snart – just nu är det kolet (den smutsigaste av de fossila) som ökar mest. Och ny teknik? Jo, den har man hört ett par gånger. Fusion någon? Koldioxidavskiljning kanske? Varför inte BAFDF – oj, den hittade jag på själv just nu. Otroligt nog är dock BAFDF direkt på samma effektnivå som både fusion och koldioxidavskiljning – jag måste vara ett geni!?

”Det här är en långsiktig bransch”, berättade Svanberg, en självklarhet i dessa expertsammanhang: de jobbar ju dagligen med de enorma infrastrukturnätverk som behövs, de som redan finns, de som är under utbyggnad, och de som planeras. Inget man svänger om på ett år eller två. Inte en chans faktiskt. Och inget man kan stänga av utan att kasta hela planeten i misär.

Så vad som återstår att hoppas på är att IPCC har komplett fel, att klimatförändringarna är alla bluffars moder, att klimatvetenskapen visar sig vara avancerad och överexponerad astrologi. För om de har rätt, och Svanberg och kompani också har det (vilket tyvärr verkar vara de självklara fallen) så ökar utsläppen av växthusgaser galopperande när de borde röra sig lika snabbt åt andra hållet för att undvika global total katastrof under det kommande århundradet.

Jag tänker på mina barn, har fyra. Det är mot dem som detta görs. En frontalattack på den värld som skulle blivit deras. Med vidöppna ögon, med powerpointpresentationer och dyr slips på. Och inga motmedel finns. We can stab him with our steely knives, but we just can’t kill the beast.

Detta är för viktigt för att linda in, prata runt, relativisera. Det är väl kanske bra att inte fler till fullo tar in dessa fakta och tänker på dem för mycket. Den desperation det förtjänar att väcka kanske inte alls skulle leda till något konstruktivt. Om det nu är något konstruktivt vi behöver.

/Johan Berggren.

Ägglund: TACKLA DIN BARNFATTIGDOM

Är du barn? Är du fattig? Då kan det hända att du lider av barnfattigdom. Inte så trevligt, va? Nä, det tycker ingen. Men! Man är, som Jan Björklund och Hin Håle brukar säga, sin egen lyckas smed och det är alltså bara du, lilla vän, som kan ta dig ur ditt helvete. Så, i samarbete med självhjälpsexperterna på Smaskigt Fakta har socialfallsdepartementet plockat fram en enkel självhjälpsguide med åtta handfasta tips. Lika perfekta för dig med bara en smula barnfattigdom på nacken som för dig med hela paketet!

1. Mycket handlar om inställning. Börja varje dag med att säga till dig själv: Jag är inte fattig! Det kan kännas lite konstigt i början, men det här är något som måste tränas upp och det görs inte i en handvändning.

2. Något som många tycker låter banalt, men som verkligen fungerar, är – ta hand om dig själv! Ingen kan ta sig ur sin barnfattigdom utan att först ta sig ur sina dåliga vanor. Saker som att sova på rätt tider (mellan klockan 23.00 och 07.00), äta rätt (t.ex. med hjälp av GI-metoden ”lite kolhyderater, mycket fett”) och att motionera regelbundet är centralt för dig som vill ta dig ur din barnfattigdom. Ta förändringarna steg för steg, en promenad om dagen kan räcka till en början, bara för att få upp tron på dig själv igen. Ta dig över de enkla hindren i vardagen – så kan du snart bli fri från din barnfattigdom!

3. Omge dig med vackra saker!

Håll dig undan miljöer som gör dig fattig. Se till att din hemmamiljö är trivsam, att måla om rummet eller renovera köket kan verkligen hjälpa den som lider av barnfattigdom. Försök också att läsa böcker och tidningar som inspirerar dig, och håll dig undan dator- och TVspel som ofta tar upp för mycket tid.

4. Tänk på din omgivning!

Ingen gillar att omge sig med fattiga människor, speciellt inte om de är barn. Om du har svårt att ta dig ur barnfattigdomen för din egen skull – gör det för någon annan! Ta med dina nära och kära i beräkningen, se framför dig deras besvikna miner när de ännu en gång kommer på dig med vända på slantarna. Då blir det svårare att slarva.

5. Börja dansa

För när du dansar, då blir du fri. När du står på scen försvinner allt som tynger dig. Då lyfter du. Då får du vingar.

 

6. Väx upp!

Att lida av fattigdom utan prefixet barn är både mindre hjärtskärande och mer accepterat. Så fort du passerat 18 års-strecket kommer du att känna dig som en ny människa.

7. Tjäna på det!

Har du hört talas om boken ”Pojken som kallades mammas lilla Gullesnutt?”. Nej, jag tänkte väl det. Däremot så kanske du har hört talas om ”Pojken som kallades fattigungen” – det vill säga valfri bestseller om en tragisk och fattig barndom. Sanningen är att det är få saker som är så lukrativt som en hemsk uppväxt. Börja fila på din biografi redan nu och du kan se fram emot en framtid där du tjänar författarhonorar av Läckbergska dimensioner.

 

8. Be om hjälp.

No man is an Island, eller i detta fall, No kid is an island. Vi är alla medmänniskor och vi måste hjälpa varandra. Ett välbeprövat och multinationellt tips är att tigga.. Många barn tjänar miljoner på detta sätt. Allt som krävs är rätt inställning, ett litet ”jädrar anamma” och en skön outfit. Tänk shabby chic, tänk trevlig misär men tänk absolut inte in etnicitet i det hela. Viktigt är att du anspelar på din svenskhet, då det garanterat väcker större medlidande hos sponsorerna.  Idyllisk fattigdom á la Astrid Lindgren får vem som helst att lätta på plånboken. Vem vill inte hjälpa Rasmus på Luffen!? Träna gärna in den klämmiga ”Fri som en fågel”, barfota är ett plus vid tiggeri, riktigt uthärdligt så här på sommaren också.

Ett stort lycka till önskar jag dig, kära fattigunge.

Och KRAM!

/Socialfallsminister Görhan Ägglund

 

Wikileaks och Shamir

WikiLeaks har en öppet antidemokratisk, antisemitisk och homofob medarbetare med tillgång till opublicerade WikiLeaks-dokument. Han använder sin exklusiva tillgång till dokumenten för att stödja en diktatur. Nya uppgifter och bevis om Israel Shamirs samröre med avslöjarorganisationen understryker det allvarliga i situationen.

När dramatiken efter de läckta dokumenten från USA:s utrikesdepartement och åtalet mot Julian Assange lagt sig något, framträder WikiLeaks som en globalt inflytelserik mediainstans. Trots viss kritik och interna stridigheter är organisationens anseende i stort sett intakt. De är de modiga sanningsägarna som i demokratins och öppenhetens namn ställer regeringar och makthavare mot väggen.

Men vi vill peka på en skamfläck hos WikiLeaks, en medarbetare som går emot allt vad WikiLeaks säger sig står för. Det är Israel Shamir, WikiLeaks mellanhand i Ryssland och Belarus. I Sverige var Expressen först med att uppmärksamma att Shamir hade tilldelats dokument ur diplomatläckan. Saken har också tagits upp av den brittiska yttrandefrihetsorganisationen Index on Censorship, som fått svar via Twitter av WikiLeaks där de förnekade allt samröre med Shamir. En märklig lögn – bevisen Shamirs nära samröre med WikiLeaks och Assange är starka. Organisationen har dock vid andra tillfällen medgivit att Shamir är en samarbetspartner. Att han är en extremist står utom tvivel. Israel Shamir, med ursprung i Ryssland, bakgrund i Israel, och med svenskt medborgarskap, är en skribent vars ideologi kan beskrivas som ett hopkok av beundran av kommunistisk diktatur, högerextremt färgad kvinnofientlighet, invandrarfientlighet, homofobi och ultrakonservativ kristendom.

Genomgående i hans texter är övertygelsen om en farlig judisk världskonspiration. I skriften Pardes från 2005 skrev Shamir: ”I sin strävan efter världsherravälde behöver judarna en bas och israelernas uppgift är att erövra och befästa denna bas.” Även homosexuella är ett stort hot: I en text från 2007 om övergreppen på barn inom katolska kyrkan i USA skrev Shamir att sex med minderåriga bör vara tillåtet så länge den minderåriga är av motsatt kön. Problemet är homosexualitet, menar han, och: ”Den yttersta skulden faller inte på kyrkan utan på den feministiska och lesbiska rörelsen”. Hur när står då Shamir WikiLeaks? Organisationen slingrar sig på den punkten, men BBC avslöjade i februari i år att Julian Assange kontaktade Shamir 2007 med förfrågan om samarbete. Assange tyckte att Shamirs texter präglades av medkänsla och fann anklagelserna om judehat substanslösa. I nya numret av tidningen Expo (#2/2011) avslöjas att samarbetet varit djupare än vad som tidigare framkommit. Shamir har genom sin korrespondens med Assange till exempel haft ett stort inflytande över utformningen av WikiLeaks nätverk i Sverige.

Israel Shamirs mellanhavanden i Vitryssland, eller Belarus, vintern 2010-11 visar flera saker. Dels att Shamir stödjer den despotiske president Lukasjenka, dels att Shamir har haft tillgång till åtminstone ett dittills opublicerat dokument ur WikiLeaks läcka från det amerikanska utrikesdepartementet. Shamir valde nämligen att offentliggöra detta dokument i samband med en stöd- och hyllningsartikel till president Lukasjenkas styre. Det lämnar dessutom ut en så kallad tredje part till troliga repressalier. Den 19 december hölls val i Belarus. De kritiserades för manipulation från den sittande presidenten Lukasjenka. Oppositionen slogs ner hårt från valkvällen och framåt: presidentkandidater misshandlades och arresterades, oberoende mediefolk och andra oppositionella blev slagna och arresterade i hundratal, andra drivna i exil. På valdagen besöker Israel Shamir Lukasjenkaadministrationens chef, Uladzimir Makei. Inte vem som helst får träffa en så uppsatt politiker på valdagen. Men så presenteras också Shamir i vitryska medier som “WikiLeaks representant”. Den 21 december säger Lukasjenka till medierna att han har bevis från WikiLeaks som komprometterar oppostionen. Regimkritiska journalister hade uppfattat WikiLeaks som en allierad, en medborgarrättsrörelse, som avslöjar makthavare och despoter. Döm om deras besvikelse.

Den 11 januari kommer avslöjandet: I en tvådelad artikel i amerikanska nättidningen Counterpunch berättar Israel Shamir om ett välmående och lyckligt Vitryssland, styrt av den antiimperialistiske patriarken Lukasjenka, så populär bland sitt folk att han kammade hem hela 80 procent i valet tre veckor tidigare. Lukasjenka kunde lika gärna skrivit artikeln själv. Shamir avslöjar här också det ambassadtelegram som bevisar att det Lukasjenka ofta själv hävdar: att oppositionen finansieras av USA. Telegrammet har det officiella namnet “VILNIUS 000732”. Det är från 2005 – från före förra valet i Belarus – och är en rapport från USA:s ambassad i Litauens huvudstad. En kvinnlig kurir från Belarus har tagits vid gränsen med 25000 dollar i en väska. Situationen är pinsam, pengarna är från USAID och ska gå till en regimkritisk organisation i Belarus. Kvinnan erkänner dessutom att hon tidigare har smugglat sammanlagt 50000 dollar över gränsen. Brottet är ringa i Litauen, och åklagaren lägger ner åtalet. I Shamir – och Lukasjenkas – ögon är detta bevis på hur USA försöker destabilisera Belarus med pengamakt. Det är också stränga straff på att föra in utländska pengar till regimkritisk verksamhet i Belarus: kuriren må ha släppts i Litauen – befann hon sig i Belarus när Shamir offentliggjorde det WikiLeaks-läckta telegrammet, var hon illa ute. Oppositionella journalister vittnar om att det utifrån telegrammets detaljer är lätt att sluta sig till hennes identitet, särskilt för det nitiska vitryska KGB. Telegrammet publiceras dessutom i sin helhet på vitryska låtsasoberoende organisationen FPS:s hemsida två dagar senare. Ett släppt WikiLeaksdokument satte en obetydlig mellanfigur i direkt fara. Något man hävdat att man vill undvika till varje pris. Dessutom kvarstår det faktum att ett tidigare opublicerat telegram från WikiLeaks publicerades av Israel Shamir. (På Wikileaks egen hemsida offentliggjordes det först över en månad senare, 18 februari.) Detta indikerar starkt ett nära samröre. Publiceringen gav förstås också fullständig legitimitet åt Shamir i Belarus. Senare publicerade Wikileakstelegram under våren i Belarus har alla presenterats som “tillhandahållna av WikiLeaks representant Israel Shamir.”

Israels Shamirs agerande i Östeuropa visar både hans olämplighet som samarbetspartner till en organisation som säger sig verka för demokrati och makthavarkritik, samt att han har haft exklusiv tillgång till opublicerade WikiLeaksdokument. En person som stödjer en diktator med WikiLeaks läckor som vapen borde vara en katastrof för den antiauktoritära avslöjarorganisationen. Deras verksamhet bygger på att källor ska kunna lita på att inte bli avslöjade. Men de vill nog kunna lita på att deras hemligheter inte förs vidare till diktaturer av WikiLeaks medarbetare också. Frågan har förvånande nog inte väckt större uppmärksamhet i Sverige och i världen ännu. Men det borde vara sensationellt att en uttalad antidemokrat har ett nära samarbete med WikiLeaks och använder organisationens dokument för att stärka en förtryckarregim. WikiLeaks bör nu leva upp till den öppenhet de kräver av andra, och svara rakt på frågorna: Vilken roll har Israel Shamir i WikiLeaks? Vilka dokument har han tillgång till? Vad har han gjort med dessa? Och varför är han betrodd?

Johan Berggren, chefredaktör för Ordfront magasin

Jonathan Leman, reporter på tidningen Expo

Isabel Sommerfelt, redaktör för sajten InfoBelarus

 

En kortare version av ovanstående text ligger på Svt Debatts hemsida.

Sommarnumret på väg

Nu väntar jag ivrigt på att kartongerna med sommarnumret ska komma från tryckeriet. I nummer 4/2011 skriver vi om det nya, unga, snabbväxande Sverige, som varken är häftig storstad, gammal industriort eller glesbygd. Som Botkyrka. Där har politikerna andra visioner än valrörelsens Butler i tunnelbanan och RUT. Fanny Ambjörnsson undersöker varför det fortfarande är så kontroversiellt för män att bära rosa. Utom för bögar och Stureplansstekare. Daniel Berg och Johan Berggren om att knapphetens tid är här: Rekordpriserna på råvaror skvallrar om en ny världsordning. Trevlig sommarläsning!

Annika Hallman

Fattig på dagis

Pengar är pinsamt, i alla fall om man inte har råd.

 Av Lena Kronberg

Jag hämtar Leon på dagis. I kapprummet hänger hans overall. Den är täckt av ett tjockt lager intorkad lera.

– Använder ni inte galonisarna? frågar jag Birgitta, den enda dagis­fröken som är kvar på avdelningen.

– Nej, barna vill inte, svarar hon.

– Vad ska Leon ha i morgon? Vi har bara en overall.

– Har ni bara en overall?

Birgitta ser på mig som om jag vore en tiggare. En tattare. En som inte hör dit. Och det gör jag inte heller. De andra barnen har föräldrar som är gifta eller bor ihop. En mamma är advokat, hennes man är lärare. En annan mamma är åklagare, hennes man är journalist. De har alla välavlönade och intressanta jobb. Vänliga människor allihop.

Och alla vill de barnens bästa, vem vill inte det? Läs mer

Vi som blev kvar

Sommarlov – en dörr som slår upp på vid gavel. Frihet. Frihet till vad?

Av Kristian Lundberg

Den som skriver blir en dubbelgångare. Han blir ibland rent av en gengångare. Du skriver och återvänder till platser, människor och händelser.

Du lever som en skugga i ditt eget liv. Vidrör föremål som för länge sedan imploderat. Vidrör människor som knappt ens länge är minnen.

Du skriver för att namnge det som är namnlöst; förstå det som sker omkring dig. Så blir denna tidiga morgon i Malmö genomkorsad av mina minnen. Den som skriver återkallar världen.

Det som sker förvandlas också till det som skedde. Nu är det strax efter fyra. Det är tidig morgon. Ja. Det är så enkelt. Läs mer