Fattig på dagis

Pengar är pinsamt, i alla fall om man inte har råd.

 Av Lena Kronberg

Jag hämtar Leon på dagis. I kapprummet hänger hans overall. Den är täckt av ett tjockt lager intorkad lera.

– Använder ni inte galonisarna? frågar jag Birgitta, den enda dagis­fröken som är kvar på avdelningen.

– Nej, barna vill inte, svarar hon.

– Vad ska Leon ha i morgon? Vi har bara en overall.

– Har ni bara en overall?

Birgitta ser på mig som om jag vore en tiggare. En tattare. En som inte hör dit. Och det gör jag inte heller. De andra barnen har föräldrar som är gifta eller bor ihop. En mamma är advokat, hennes man är lärare. En annan mamma är åklagare, hennes man är journalist. De har alla välavlönade och intressanta jobb. Vänliga människor allihop.

Och alla vill de barnens bästa, vem vill inte det?

Just detta dagis anses lite förmer än de övriga. Här ordnar man utflykter flera gånger i månaden. Föräldrar ställer upp och kör. Hur de kan ta ledigt från sina jobb så ofta förstår jag inte, men är man sammanboende så går det väl att pussla.

Naturligtvis ska barnen ha mat med sig på utflykten. Hemifrån. Jag vet att barnomsorgsavgiften ska täcka mat alla dagar på dagis.

– Men om dagis betalade så skulle barnen inte kunna komma ut lika ofta och det vore väl tråkigt?

Jag är en glädjedödare. En fattig glädjedödare.

På det senaste föräldramötet gick utflyktsburken runt. 50 kronor per barn. Det är inte mycket. För att barnen ska få glass.

50 kronor per barn. 25 kronor per förälder. Om man har gemensamt ansvar för sitt barn. Leons pappa har aldrig köpt något åt Leon. Inte ens en födelsedagspresent.

Han har sagt att han ska göra det. Men jag berättar det inte för Leon. Han är van vid att aldrig få något av pappa. Att be hans far om 25 kronor? Jag kunde lika gärna be om en miljon. Eller de 7 000 han är skyldig mig. Jag kommer aldrig att få en krona.

50 kronor är inte mycket. Inte ens för en ensamstående förälder. Om hon har jobb. Jag går på social­bidrag. Får höra en gång i månaden att jag är slösaktig. Förra månaden var värre än tidigare. Jag började gråta hos min unga socialsekreterare. Hon har inte barn. Jag förstod inte varför pengarna inte räckte.

Vi hade bara ett litet kalas för Leon. Min mamma och min mormor var med. Och mormors man. Leon kunde inte bjuda några kamrater, vi hade inte råd. Men han är så liten än, så han lider inte. Värre blir det om några år. Vad vi ska köpa om han blir bjuden på kalas vet jag inte. Kanske kan jag hitta något på loppis som inte ser för slitet ut?

– 50 kronor, säger jag. Jag har inte råd.

Allas blickar riktas mot mig.

– Men 50 kronor? Det måste du väl ändå ha råd med?

– Nej. Jag sitter tyst.

– Jag går på socialbidrag och jag har inte ens råd med nya skor.

Mikaels mamma, hon som är advokat säger:

– Men det är till barnen.

– Jag vet, svarar jag. Men jag har inte råd.

Folk skruvar på sig. Pengar, det är inte något man pratar om. Pengar, måste hon vara så pinsam?

Efter en stunds tystnad slår Eriks pappa näven i bordet och höjer rösten:

– Men fattar ni ingenting? Hon har inte råd! Vad är det som är så svårt att förstå? Kan inte ni som har råd lägga lite extra och sluta tjata?

Jag vet att detta inte är sista gången pengar kommer att krävas på dagis.

Snart är det fest.

Vi föräldrar ska bjuda personalen på fest. Det är en tradition. Man lagar lyxig mat och köper massor av vin och även om man inte går ska man betala.

– 150 kronor. Tycker du inte att vår fina personal är värda det?

Om jag själv vill gå måste jag betala 250 extra. Det är Mikaels mamma som står för insamlingen. Hennes man är tydligen en fantastisk kock. Han ska laga ostgratinerad fläskfilé och alla får en halv flaska vin.

Jag tänker att jag kanske kan få låna av mormor. Jag tänker att jag kanske inte ska vara en sån glädjedödare den här gången. Jag tänker att jag kanske ska vara med på festen. Men jag äter inte fläsk och dricker inte vin. Ska jag ändå betala 250 ­extra? För mineralvatten och en vegetarisk rätt?

– Du betalar inte bara för dig, du betalar för personalen, är de inte värda det?

Jag börjar kunna hennes argument. Jag borde också skaffa mig ett standardsvar.

– Mineralvatten är inte lika dyrt som vin. Är det ok om jag betalar 150 för mig? Och 100 till personalens mat. Jag lever fortfarande på socialbidrag.

Jag gick tidigt hem från festen. Flera av dagisfröknarna blev rejält berusade och fröken Lotta började hångla med Mikaels pappa, mästerkocken. Mikaels mamma hade gått hem till barnvakten.

Lena Kronberg är frilansjournalist.

20 responses to “Fattig på dagis

  1. Känner så igen mig i din vardag. Min dotter går i skolan, och de ska ha frukt med sig varje dag, varför står inte skolan för det?; och så är det insamlingar till fröknarna. 50.- per barn. Räknade ut att vi ger fröknarna varje termin då för 1750.-/st!!!!! vad hände med en liten blomma?
    Och sedan ska de ha mat med sig på utedagarna, sedan är det kalas nästan varje helg. 100.-/ present och barn. och sedan ska vi inte prata om kalaset man ska ha för sitt eget barn. Korv, bröd och lekar räcker ju inte längre, nej, nu är det lekland, bowling, simhall, build a bear kalas!!! Man blir helt ruinerad. På pengar man inte har!
    Känner mig också som en glädjedödare när man ifrågasätter varför barnen ska åka på en resa i trean?! Och inte ska de stackars barnen jobba sig till resan…nej, det ska vi föräldrar bara betala. Tror barnen hade uppskattat det mer och tyckt det var roligare att åka om de jobbat ihop för sin resa, sa jag. Om ni skulle sett blickarna jag fick…ojojoj. Svaret jag fick tillbaka var att föräldrarna hellre betalade än la tiden på att följa med deras barn runt och sälja saker. Den tiden hade de inte!!
    Stackars barn tänker jag.

    Ensamstående mamma på förtidspension

  2. Vem som hånglar med vem behöver inte vi andra bry oss om.

    Födelsedagspresent till barnet kan man fixa med att samla pantburkar. Har man inget jobb, så har man extra mycket tid att samla tomburkar.

    Har man lite pengar att röra sig med så begränsar det absolut vardagen.

    Istället för att gå ut så offentligt till alla att man inte kan betala till insamlingen så kan man ta det på sidan om med sammankallande så att hen är beredd på sådant och kan släta över det om det ens kommer på tal, eller säga att vi tar det sedan… så kan man betala i efterskott.

    Barnbidraget tycker jag i första hand ska gå till barnets egna behov, och klasskassan kan vara en sådan grej som ska prioriteras med barnbidrag.

  3. detta är nog inte så ovanligt. och att sedan fråga om någon inte är värd det är känslomässig utpressning. om människor bara läst mer psykologi kanske man skulle bli bättre på att hantera varandra. sen finns den grupp som blir arrogant under kunskap som tror dom vet tror dom kan men deras egen arrogans i deras egen kunskap mot dem som inte vet lika mycket, mot dem som inte är lika påläst utan att inse att dom har inte blitt bättre.

  4. Tyvärr är detta den hemska verkligheten för många barnfamiljer i Sverige.
    MÅNGA som har det bra ställt fattar inte hur det är att vara fattig, man blir så förbannad på attityden o egoismen som styr i dag!

  5. Det är för jävligt att det ska behöva vara så här i SVERIGE!!! Vi ska för fan inte ha dessa klyftor och man ska fan få hjälp om man behöver. Vi behöver en ny regering, en röd sådan, som värnar om alla, inte som moderaterna som värnar om de rika och som gör att klyftorna växer mellan rik och fattig. Har man inte råd så har man inte råd, det måste folk börja förstå… För det här är inte okej längre…

  6. Byt förskola! Om föräldrar och personal har dessa värderingar så kommer barnen också att få hybris. Tycker inte det är passande att personal och föräldrar umgås i alkoholens tecken. Gränserna mellan jobb och privatliv suddas ut och jag tror det blir svårt att förhålla sig på ett professionellt sätt i vardagen sedan. Ett av föräldrarna ordnat knytis för personal,barn och föräldrar under nyktra former en eftermiddag/kväll vore väl ett alternativ. Jag lovar att barnen kommer att älska det. Kanske en klädbytardag med tyngdpunkt på bytar kan vara något. Barnen växer snabbt ur sina kläder och alltid har man väl något plagg som duger att byta till sig ett ”nytt” för. Bättre att ta till vara på de kläder som finns än att bara slänga och konsumera nytt.

  7. En text som både berör och skapar medvind för något viktigt. Något som rör MÅNGA.

    /Åke Holm, Fruktkampen

  8. Så här ska det inte vara! Men tyvärr är det så…bringer minnen från min barndom, då jag låtsades vara sjuk dem dagar vi skulle på utflykt. Det kostade pengar ju!

  9. Ja under en M regering har det blivit så tyvär

  10. Har inte ni något som heter kostnadsfri förskola i eran kommun!!!!!

  11. ”Barnets egna behov” som barnbidraget ska täcka är oftast mat, kläder och husrum.

  12. Pingback: Om fattigdom, jag i TV4:s Nyhetsmorgon | Kronberg skrattar och ler

  13. TV4 Nyhetsmorgon intervjuade mig med anledning av den här krönikan, som jag skev för tre år sedan, men som nyligen blev viral. Här är en länk till programmet: http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/d%C3%A4rf%C3%B6r-sk%C3%A4ms-vi-%C3%B6ver-v%C3%A5r-privatekonomi-2602028

  14. Pingback: Lena Kronberg på TV4 om barnfattigdom | Ordfront magasin

  15. Pingback: TV4 Nyhetsmorgon | Lena Kronberg

  16. miguelgabard

    Detta är tecken på ett samhälle som håller på att tappa greppet om sina egna. Girigheten håller på att vinna kampen och det är inte bra. Folk som inte har råd ska få hjälp och inte skäll och råd om att de ska göra vad de egentligen inte kan göra. Har just bloggat vidare om Lenas krönika och teveprogrammet. Har fått respons för att lyfta fram andra former av ekonomiskt våld som skapar fattigdom. Kolla gärna vidare på http://www.gabard.se/?p=337.

  17. Pingback: Vårens sista berättarföreställning och lite till… |

  18. Usch, jag vet precis hur mamman känner sej, det kunde likväl varit jag för ex antal år sen tillbaka, när jag var ensamstående mor med en liten kille, å en halvvuxen dotter, dottern på väg in i tonåren, som krävde mer å mer finare kläder, å sonen som växte hur fort å mycket som helst.. Å pengar är ett farligt ont, när man inte har några!! Å folk som påstår att barnbidraget i första hand ska gå till barnens väl å ve så som kläder å extra avgifter på ev dagis eller skolor, De vet inte hur det är att vända på varenda liten ynka enkrona!!
    Å ett dagis ska definitivt inte Kräva massa matsäckar o annat av föräldrarna , man betalar faktiskt barnomsorgsavgift, å den är inte heller billig vill jag lova!! I dom pengarna ingår maten de ska stå för vareviga dag även när det är utflyktsdagar!! Både skolor å daghemmen(förskolan) vet precis hur de ska komma undan, genom att smita ifrån lagen!! Det borde vara höga straff på att begära detta av föräldrarna, alltså att skolor å förskolor skulle kunna få straff för att begära pengar å matsäckar av föräldrarna!!

  19. Blir så berörd av diTT inlägg. Jag vet hur det känns när man sitter där med alla andra föräldrar som tycker man ska lägga pengar till barnen så de kan åka på klassresa. Har flertal ggr sagt att jag inte lägger några pengar pga ekonomin. Alltid får man blickar och sura kommentarer. Jag står för att skolan ska vara kostnadsfri.
    Sen undrar jag lite om dig och din son. Hur gammal är han? Jag får rätt mycket saker och kläder emellanåt. Tänkte om du är intresserad av att få kläder till honom isf?

    Mvh Sari

  20. Visst ska barnbidrag gå till barnen , men lever man på socialen lr och dessutom är förtidspensionär räknas barnbidrag o bidragsförskott som den vuxnes inkomst .. hur ska den då kunna gå till barnen .. Näe fri mat, mjölk o frukt i skolan o gärna frukost för de som behöver .. Dra in på alla idioter som sitter i våra fängelser som är lyxigare än pensionärshemmen idag ! ..

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s