Svanberg och fossil ökning 2010

Vet inte riktigt hur jag ska förmedla det här, men min summering av de seminarier jag bevistade på IAEE-konferensen på Handelshögskolan i Stockholm är: Det går åt helvete, men till en glad melodi. Och med ”det” menar jag typ ”allt”, eller då klimatet – miljön – och i dess fotspår: ALLT.

Oljemarknaden mår hyfsat kan jag rapportera, trots Libyen och Opecs oförmåga att nyinvestera och de rekordhöga priserna så gick oljeanvändningen upp globalt förra året med 3,1 procent. Det var dock svagast av de fossila bränslena, naturgasanvändningen växte med 7,4 procent och kol tar förstaplatsen med hela 7,6 procents ökning under 2010. Gasen och kolet ökar förstås delvis på grund av högt oljepris. Men det är totalen vi ska titta på: siffrorna får jag från bp:s statistiska årsöversyn av den globala energiproduktionen och konsumtionen. De slår också fast att utsläppen av CO2 inte ökat så stort sedan 1969. This is the Hotel California! We haven’t had that spirit here since 1969! Överslagsvis var utsläppsökningen av CO2 år 2010 runt 7 procent. Låt det sjunka in.

Liksom det läbbiga hotellet i Eagleslåten verkar den globala energiförsörjningen omöjlig att checka ut ifrån. ”Fossila bränslen kommer att stå för huvudparten av mänsklighetens energibehov i årtionden framöver” var experterna på IAEE-konferensen överens om. Och de tror inte, de vet: massiva investeringar i nya oljefält – så kallade högriskfält som dock lönar sig att utvinna med höga råoljepriser: djuphavsborrning, Arktis öppnas för utvinning (tack vare den praktiska bortsmältningen av is: klimatförändringen ger utrymme för mer klimatförändring!) De vet, eftersom världens fordonsflottor och -parker fortfarande drivs med fossila bränslen. De vet, för de ser hur lite som satsas på alternativa energikällor, och hur ineffektiva dessa är. (Förnyelsebara energikällor står idag för 1,8 procent av mänsklighetens energi – en ökning med desperationsframkallande ynka 0,6 procent sedan år 2000.)

Ett av huvudnumren på IAEE var tal av Carl-Henric Svanberg, styrelseordförande för bp. Ja, mannen som alla glatt förlöjligade för att han råkade säga att bp bryr sig om kortväxta på engelska till president Barack Obama (han menade den lille mannen.) Den kritiken kan man säga missade målet med ett par sjömil. Svanberg pratar visserligen den äldre generationens svenskbrutna engelska, men är en ytterst kompetent företagsledare. Vad ”han-sa-dvärg”-skrattarna ofta missat är att vid mötet med Obama så gav också bp 20 miljarder dollar till en fond för ersättning för Deep Water Horizon-olyckan 2010. Och Obama lyfte stoppet för djuphavsborrning i Mexikanska Golfen i våras. Det var alltså priset för en liten olycka (bp går finfint nu med lite nya säkerhetsstrukturer). Att jämföras med de 2 miljarder dollar årligen som Svanberg flera gånger i sitt tal framhöll att bp satsar på utveckling av alternativ energiteknik. 20 miljarder, 2 miljarder – två investeringsposter i det som Svanberg utpekade som ett företags största tillgång: ”Trust”. Tillit.

Vi ska lita på bp. Och det gör jag. Jag litar på att de fortsätter att gå med vinst, att de fortsätter att leta och borra efter olja, och jag litar på att de kommer att använda en del av den profiten för att köpa tillit av regeringar, dig och mig. (Så stor del som behövs.)

Om vi behöver lita på bp är en annan sak. Sannolikt är det inte i vårt bästa intresse, eftersom bp:s huvudsakliga produkter är på god väg att förstöra världen som vi känner den, som någon människa känt den.

Svanberg var förstås medveten om och pratade om klimatförändringar. Han sa till och med att vår civilisation är hotad. Det gör alla höga som låga inom energibranschen idag. Meeeen … (det är alltid ett ”meeeen”) han litar på att effektiviseringar, övergång från kol till gas och ny teknik ska fixa problemet. Och att det är upp till politikerna att ta beslut som styr företag, utbud och efterfrågan och teknikutveckling åt rätt håll. Politiker som han dock försiktigt varnade att låta bli sådana åtgärder som att ta bort skattelättnader för oljeborrning. Under tiden lovar han att bp ska göra sitt yttersta för att leverera den energi mänskligheten efterfrågar. (Jag litar på det.)

Och efterfrågan ökar, och ökar. Ökningen kommer främst från Kina och Indien. De fossila befäster sin massiva ledarroll av energikällorna: 88 procent av världens energi kommer från olja, kol eller gas. (Kina är redan världens största energikonsument – och använder rekordhöga 48,2 procent av världens kol – och förutsägs använda mer energi än USA och EU tillsammans 2030.) Men också den redan industrialiserade delen av världen släpper ut mer och mer. All effektivitetsökning har med stor råge ätits upp av produktionsökning. Om gas ska ta över från kol får något hända snart – just nu är det kolet (den smutsigaste av de fossila) som ökar mest. Och ny teknik? Jo, den har man hört ett par gånger. Fusion någon? Koldioxidavskiljning kanske? Varför inte BAFDF – oj, den hittade jag på själv just nu. Otroligt nog är dock BAFDF direkt på samma effektnivå som både fusion och koldioxidavskiljning – jag måste vara ett geni!?

”Det här är en långsiktig bransch”, berättade Svanberg, en självklarhet i dessa expertsammanhang: de jobbar ju dagligen med de enorma infrastrukturnätverk som behövs, de som redan finns, de som är under utbyggnad, och de som planeras. Inget man svänger om på ett år eller två. Inte en chans faktiskt. Och inget man kan stänga av utan att kasta hela planeten i misär.

Så vad som återstår att hoppas på är att IPCC har komplett fel, att klimatförändringarna är alla bluffars moder, att klimatvetenskapen visar sig vara avancerad och överexponerad astrologi. För om de har rätt, och Svanberg och kompani också har det (vilket tyvärr verkar vara de självklara fallen) så ökar utsläppen av växthusgaser galopperande när de borde röra sig lika snabbt åt andra hållet för att undvika global total katastrof under det kommande århundradet.

Jag tänker på mina barn, har fyra. Det är mot dem som detta görs. En frontalattack på den värld som skulle blivit deras. Med vidöppna ögon, med powerpointpresentationer och dyr slips på. Och inga motmedel finns. We can stab him with our steely knives, but we just can’t kill the beast.

Detta är för viktigt för att linda in, prata runt, relativisera. Det är väl kanske bra att inte fler till fullo tar in dessa fakta och tänker på dem för mycket. Den desperation det förtjänar att väcka kanske inte alls skulle leda till något konstruktivt. Om det nu är något konstruktivt vi behöver.

/Johan Berggren.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s