Tankesmedjornas tid

Timbro, Arena Idé, Den Nya Välfärden. Tankesmedjorna producerar rapporter och böcker, arrangerar seminarier och debatter. Med välfyllda kassakistor påverkar dessa särintressenas legoknektar partier, medier och opinion.

Av Annika Hallman

Ingen riktig paneldebatt utan en tankesmedja. De är poppis på landets redaktioner: Medarbetarna är välformulerade och ställer gärna upp.

Som Roland Poirier Martinsson, chef för Timbros Medieinstitut. Han har inte legat på latsidan i sommar. Förutom sina kolumner varannan vecka i Svenska Dagbladet och krönikor i Sundsvalls och Borås tidning har han varit en flitig gäst i Sveriges Radios P1. Den 13 juli kommenterade han avlyssningsskandalen inom Murdochimperiet, den 21 juli debatterade han hur Carl Bildts förflutna påverkar hans roll som utrikesminister, den 26 juli diskuterade han statsminister Fredrik Reinfeldts osynlighet efter terrorattacken i Norge. Tidigare i år har han i P1 och P3 debatterat kristen vänster, förnuft och tro, public service, Wikileaks och argumenterat för att Kristdemokraterna inte bör delta i Pride. Och så har han suttit i Nyhetspanelen i SVT:s Gomorron Sverige och haft tre debattartiklar på Newsmill sedan slutet av maj – om jag räknar rätt på Timbros hemsida över medarbetarnas förekomster i medierna.

Det är väl just så här en lyckad tankesmedja ska nå ut. Synas och höras ofta, ges förtroende att kommentera politik och aktuella händelser.

Marknadsliberala Timbro var länge ensam herre på täppan i Sverige på tankesmedjefronten. De startade redan 1978. På 2000-talet har de fått konkurrens, från till exempel vänsterorienterade Arena Idé och liberala Fores. Men vilken roll spelar tankesmedjor i Sverige i dag? Påverkar de politiken? Jag ställde frågorna till några forskare i statsvetenskap och journalistik.

– De fyller ett tomrum och ersätter nog en ideologisk brist som finns i de politiska partierna, säger Ester Pollack, medieforskare vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation, JMK, på Stockholms universitet.

– Politiker har stor nytta av dem. På tankesmedjorna sitter en massa människor som gillar att tänka ut smarta idéer. Det har man som politiker sällan tid med i dag, säger Jenny Madestam, universitetslektor i statsvetenskap vid Stockholms universitet som forskar om svensk politik, partier och politiskt ledarskap.

Ett problem, menar hon, är att politiken i dag är väldigt resultatinriktad.

– Politiker i dag måste vara mediala, ha en retorisk förmåga. Delvis har de abdikerat från idéarbetet. De hinner inte läsa in sig på allt, och där fyller tankesmedjorna och deras rapporter en viktig funktion.

Larsåke Larsson, professor i Medie- och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet tycker att tankesmedjor har haft en stor betydelse för samhällsutvecklingen.

– Inte minst Timbro som bidrog till att politiken fick en ny inriktning under 1980- och 90-talen när det gällde att liberalisera och marknadsinrikta samhället.

Han har bland annat studerat den svenska PR-branschen och anser att Timbro utan tvekan är den mest inflytelserika av tankesmedjorna i Sverige.

– De har stora resurser och har haft en massiv produktion av utredningar, rapporter, böcker och konferenser. Det har bidragit till att påverka opinion och beslutsfattare när det gäller sådant som till exempel avregleringar av olika samhällsverksamheter.

Kristina Boréus är professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet och har forskat kring ideologi och ideologisk förändring i massmedierna. Hennes avhandling Högervåg. Nyliberalism och kampen om språket i svensk offentlig debatt 1969–1989 (Tiden, 1994) behandlade den ideologiska förändringen i Sverige från slutet av 1960-talet och framåt.

– Jag skulle säga att tankesmedjor som Timbro spelade en roll i en tid när arbetarrörelsen var rätt förvirrad samtidigt som det inte var så lätt att plantera in nyliberala lösningar i det svenska samhället. Timbro jobbade intensivt för att göra det. Och de hade mycket resurser från Näringslivets fond och från Svenska Arbetsgivareförningen, SAF, (det som senare blev Svenskt Näringsliv, reds anm).

– I Storbritannien hade så kallade thinktanks jobbat starkt för att få igenom nyliberala lösningar under Margaret Thatchers tid som premiärminister och även innan Thatcher. Jag intervjuade folk på Timbro och de sa att de hade fått mycket idéer därifrån. Det var helt klart en agenda att påverka åsiktsklimatet i Sverige. De hjälpte till att översätta nyliberala idéer till ett svenskt klimat under 1970- och 1980-talen.

En metod var att driva kampanjer, som 4:e oktober-rörelsen mot löntagarfonder, liksom olika projekt för ja till EU.

– Även om 4:e oktoberrörelsen så småningom slutade handla om just löntagarfonder och i stället blev ett sätt att föra fram budskap om lägre skatt så spelade kampanjerna viss roll. Genom dem skapade sig Timbro en legitimitet att föra fram synpunkter. De tog plats i det offentliga samtalet, jobbade ganska hårt för det.

Finns det några problem med tankesmedjor?

– Ja, de kan påverka den offentliga agendan trots att de kanske företräder väldigt små grupper. Jag menar inte att man borde vidta åtgärder mot dem eller så, men problemet är att de som har mycket pengar kan påverka politiken, säger Kristina Boréus.

Pär-Arne Jigenius, förre pressombudsmannen, påminner om hur synen på vad som är lönsam opinionsbildning har förändrats inom de politiska partierna.

– Både Socialdemokraterna och Centerpartiet kom på olika håll fram till att tidningspressen inte var någon opinionsförmedlare som det lönade sig att satsa på. Och så avvecklade de sina tidningsverksamheter. Socialdemokraterna sålde A-pressen i början på 1990-talet, Centerpartiet sin tidningskoncern Centerpressen 2005.

– De gjorde tydligen bedömningen att i modern tid krävs det andra kommunikationsformer. De ansåg tidningspressen vara alltför föråldrad och ineffektiv.

Genom Centerpartiets försäljning till Stampengruppen blev de Europas rikaste parti. Plötsligt fick Centerpartiet råd med en tanke—smedja. En del av de pengarna har satsats på tankesmedjan Fores, där tyngdpunkten är entreprenörskap, moderna liberala värderingar och hållbar utveckling.

– Centerpartiet gjorde en kolossal vinst. Mer än en miljard kronor. De pengarna kan de använda länge. Samtidigt kan man konstatera att en förmögenhet i sig inte automatiskt leder till att de hävdar sin ställning politiskt. Centern riskerar ju att åka ur riksdagen. Så i politisk mening har de inte lyckats förvalta pengarna.

Men kanske är Fores på väg att bli det nya Timbro? Med kampanjer som om några år omvandlas till konkret politik, med eller utan Centerpartiet.

Annika Hallman är redaktör på Ordfront magasin.

Tankesmedja:

Förenklat kan man säga att det finns två typer av tankesmedjor: de ideologiskt profilerade och de mer neutralt forskningsinriktade. De flesta i listan på nästa sida har en tydlig politisk agenda. De består av skribenter, debattörer och forskare som vill påverka den politiska opinionen. De kan vara knutna till ett politiskt parti, en arbetsgivarorganisation, ett eller flera fackförbund, en förening eller stiftelse.

En del av dem, som till exempel SNS, vill gärna se sig som ett slags oberoende policyinstitut, liksom Global utmaning. Men kanske borde det vara upp till andra att bedöma. Olika finansiärer eller medlemmar i tankesmedjornas styrelser kan till viss del styra inriktningen på forskningen som bedrivs och de ämnen som tas upp.

Till skillnad från lobbyister – som i organiserad form och specialiserade på särskilda sakfrågor, konkret försöker påverka politiska makthavare – vill tankesmedjorna hjälpa till att sprida nya idéer och tankar till både allmänhet och politiker. De vill skapa debatt kring vissa frågor, driva på utvecklingen i en viss riktning. Vissa av tankesmedjornas förslag kan förstås resultera i konkret politik, som till exempel Den Nya Välfärdens kampanjer i början av 1990-talet för kundvalsmodeller inom kommunerna, som nog skolpengen kan ses som ett resultat av, en modell som nu lanseras i Storbritannien av Thomas Idergard, före detta MUF-ordförande och Timbros »fellow« inom välfärdsområdet.

I USA har tankesmedjor funnits länge, 1980-talet brukar kallas deras storhetstid. En av de första amerikanska tankesmedjorna var Rand Corporation, skapad 1948 av Douglas Aircraft Company, med inriktningen strategi och försvar. Rand forskade bland annat om luftkrig för Pentagon. Andra inflytelserika smedjor är nyliberala Cato Institute, grundat 1977, konservativa Heritage Foundation, från 1973 och Brookings Institution, skapat som ett oberoende institut under tidigt 1900-tal, men som anses stå nära det demokratiska partiet.

En liten tankesmedjeguide

Timbro. Bildades 1978 av Svenska Arbetsgivareförningen (SAF, föregångare till Svenskt Näringsliv) och Sture Eskilsson, informationsdirektör på SAF. En marknadsliberal tankesmedja som är en del av Stiftelsen Fritt Näringsliv (SFN) som finansierar Timbro med ett anslag på cirka 25 miljoner kronor per år. Chef är Markus Uvell. Cirka 20 anställda. Uppdraget är att »främja idéutveckling och opinionsbildning kring marknadsekonomins och den fria företagsamhetens betydelse för ekonomisk tillväxt och välfärd«. Driver också Timbro Medieinstitut, där Roland Poirier Martinsson är chef, och Stureakademin för ungdomar. Publicerar 10–15 böcker, cirka 20 rapporter och ordnar omkring 100 seminarier per år.

Tidigare chefer på Timbro är Maria Rankka och Cecilia Stegö Chilò. Andra medarbetare genom åren har varit Thomas Idergard, tidigare MUF-ordförande, Johan Norberg, moderatpolitikern Gunnar Hökmark och skribenten och debattören Carl Rudbeck.

Bertil Ohlininstitutet. Startade 1993 för att uppmuntra till idéarbete inom Folkpartiet. Initiativtagare var Anne Wibble, då folkpartistisk finansminister. Inriktad på debatter, seminarier, föreläsningar, utgivning av skrifter och böcker. Vill stimulera till vetenskaplig forskning kring de liberala idéerna. Finansieras av bidrag från ägarstiftelser inom liberal press, bland annat Nya Stiftelsen Gefle Dagblad. Varje år arrangeras en Ohlinföreläsning, och efter Anne Wibbles död år 2000 en Wibbleföreläsning. Ordförande: Sofia Nerbrand, tidigare chefredaktör och grundare av det liberala samhällsmagasinet NEO.

Cogito. Grön tankesmedja som startade 2005 på initiativ av Miljöpartiet. Vill främja en grön, ekologisk debatt och idéutveckling. Ordförande sedan grundandet är Per Gahrton, tidigare riksdagsledamot och EU-parlamentariker för Miljöpartiet. Finansieras genom bidrag från Miljöpartiet och olika stiftelser och organisationer (till exempel projektbidrag från Folke Bernadotteakademin, Forum Syd och Green European Foundation), samt från privatpersoner. Cogito är en fristående stiftelse, men sitter i samma lokaler som Miljöpartiets partikansli.

Fores – Forum för reformer och entreprenörskap. En grön och liberal tanke-smedja som säger sig vilja förnya debatten i Sverige. Startade 2007 på initiativ av Centerpartiet, men Fores kallar sig partipolitiskt obundet. Bakom tanke-smedjan står också Bertil Ohlininstitutet och Studieförbundet Vuxenskolan. Vd är Martin Ådahl som grundade nyhetsmagasinet Fokus. Fores föddes ur försäljningen av Centerpresskoncernen. De tre medstiftarna Centerpartiet, Ohlininstitutet och Studieförbundet Vuxenskolan har lagt in ett stiftelsekapital på 25 miljoner totalt för perioden 2008 till 2012, och 20–25 miljoner totalt för perioden 2013 till 2016. Finansieras också genom forskningsanslag från privata och offentliga forskningsstiftelser, arvoden för föreläsningar, viss bokförsäljning och vissa direktstöd från organisationer eller företag till speciella studier eller projekt.

Har tio anställda.

Arena Idé. Arenagruppens tankesmedja. Startade år 2000 som ett alternativ till tankesmedjorna på högerkanten. Ger ut rapporter, böcker och skrifter genom förlaget Premiss och arrangerar seminarier och debatter genom Arena Program. I verksamheten finns också samhällstidskriften Arena, som ger ut sex nummer per år och startade 1993 genom ett startbidrag ur Socialdemokraternas jubileumsfond, nättidningen Dagens Arena och bokförlaget Atlas, som har gett ut skönlitteratur och reportageböcker sedan 1997. Arena Idé söker löpande finansiering för olika projekt, framförallt från olika fackförbund som Unionen, TCO, Kommunal och SKTF. Har också ett system med abonnenter, där organisationer, företag eller privatpersoner förbinder sig att betala för ett antal publikationer. Arenagruppens tidningsverksamhet drivs av ett mediebolag, Arena Medier, som ägs av en förening. Vd för Arena Medier är Nisha Besara.

Tällberg Foundation. En internationell, ideell organisation som grundades 1981 med målsättningen att fördjupa förståelsen kring frågor relaterade till ledarskap och förändring inom samhälle och näringsliv. Stiftelsen samlar ledare från hela världen med olika bakgrund för diskussion och eftertanke. Sedan 2005 arrangerar Tällberg Foundation en internationell sommarkonferens, Tällberg Forum, i Tällberg, Dalarna, varje år. Konferensen samlar 400-500 utvalda personer och har ämnen som handlar om global samverkan.

Styrelseordförande och grundare är Bo Ekman, tidigare medlem i Volvos koncernledning.

Arbetarrörelsens Tankesmedja. En förening som finansieras och drivs gemensamt av Socialdemokraterna, LO och ABF. Bildades 2006 genom en sammanslagning av delar av LO-Idédebatt och Tankesmedjan Idé & Tendens (som drevs av Socialdemokraterna och ABF). Syftet är att stimulera debatten om arbetarrörelsens utmaningar. Tankesmedjan samarbetar med den socialdemokratiska debattidskriften Tiden. Kanslichef är Ove Andersson och utredningschef Anne-Marie Lindgren.

Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS. En politiskt oberoende ideell förening och ett bokförlag som genom forskning, möten och bokutgivning vill fördjupa och analysera olika samhällsfrågor. Grundades 1948 av personer inom näringslivet. Huvudfinansiär var Näringslivets fond och bakgrunden till tillkomsten var den socialdemokratiske finansministern Ernst Wigforss förslag på ett efterkrigsprogram med planhushållning vilket väckte starkt motstånd inom näringslivet. Översätter och ger ut aktuell samhällsforskning, arrangerar seminarier, ger ut debattböcker och universitetslitteratur inom samhällsvetenskap och nationalekonomi. Högsta beslutande organ är SNS förtroenderåd som består av ledande beslutsfattare i näringsliv och offentlig förvaltning. Finansieras genom medlemsavgifter från privatpersoner, företag, myndigheter och organisationer samt från forskningsanslag, konferensavgifter och bokförsäljning. Vd är Anders Vredin. Cirka 30 anställda.

Civitas. Ett oberoende idéinstitut och en stiftelse som verkar för den västerländska politiska traditionens klassiska, kristna och humanistiska idéer. Ingår i samma idétradition som den kristdemokratiska rörelsen. Verkar genom seminarier, kurser och genom att ge ut skrifter och böcker, bland annat Verklighetens folk möter politikens gränser, hösten 2010, av författaren och debattören Fredrik Segerfeldt. Vd är Carl Fredrik Birkoff och ordförande Henrik Ehrenberg. Har funnits ett tiotal år och finansieras genom anslag från Kristdemokraterna.

Den Nya Välfärden. Nyliberal tankesmedja som grundades 1988 av Patrik Engellau, tidigare forskare på Svenska arbetsgivareföreningen (SAF, dagens Svenskt Näringsliv), och G Rune Berggren, tidigare generaldirektör för Riksrevisionsverket. Numera en stiftelse. Vill förbättra företagarklimatet i Sverige bland annat genom att halvera arbetsgivaravgifterna och har drivit och driver frågor som avreglering, reformerad arbetsrätt, sänkt moms, sänkt skatt och kundvalsmodeller (till exempel skolpeng) i kommunerna. Ger bland annat ut skriftserien Medborgarnas Offentliga Utredningar, MOU (med Statens Offentliga Utredningar, SOU, som förebild). Finansieras genom stiftelsens dotterbolag Den Nya Välfärden Företagarkontakt AB. Har cirka 15 000 stödföretagare och är omkring 30 anställda. Ordförande är Patrik Engellau och en av medarbetarna i Den Nya Välfärden är författaren och debattören Pär Ström som senast gav ut boken Sex feministiska myter (2011).

Global Utmaning. En oberoende tankesmedja och ideell förening som arbetar med opinionsbildning kring globaliseringsfrågor och verkar för demokrati och hållbar utveckling. Verksamheten är organiserad i fem programområden: global ekonomi, globalt ledarskap, klimat, migration och hållbara städer. Startades 2005 på initiativ av Kristina Persson, före detta riksdagspolitiker (S), landshövding och vice riksbankschef. Huvudmålgrupp är beslutsfattare i Sverige och Europa. Ordförande i föreningen är Kristina Persson. Finansieras till mer än 90 procent av företag och organisationer, bland annat HSB, Vattenfall, Sida och Apoteket. Verksamheten är inte vinstdrivande utan bygger på gåvor, bidrag och ideellt arbete. Kunde bildas med hjälp av bidrag från Frejas fond, Riksbankens jubileumsfond och stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling.

Annika Hallman

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s