Monthly Archives: november 2012

Yttringar och straff

Du kan bli dömd för att hylla en frihetshjälte, men friad om du demoniserar homosexuella. I Ryssland dömdes kvinnorna i Pussy Riot för »huliganism mot religion«. Lagen gör alltid inskränkningar i yttrandefriheten, skriver Anna Wigenmark, såväl i Sverige som i resten av världen.

 Av Anna Wigenmark

På kvällen den 11 september 2001 befann jag mig på en restaurang i Kapstaden i Sydafrika. Några timmar tidigare hade vi nåtts av nyheten om attackerna mot World Trade Centre och Pentagon och nu kördes inslagen i repris. När bilderna av de rasande tornen visades på tv-skärmen utbröt spontana skålar och jippierop bland människorna i baren. Jag vet naturligtvis inte om reaktionen var något som barhänget ångrade när attackens fulla effekt senare blev känd.  Men jag upplevde ändå det hela som ett slags gillande och godkännande av extrema våldsgärningar mot oskyldiga för att skada en fiende. Det rådde knappast någon tvekan om att den fienden var USA, eller snarare USA:s politik. Och även om hurraropen, hur fruktansvärt osmakliga och skrämmande de än var, kanske just där och då mer handlade om att stödja Davids kamp mot Goliat än att omfamna dödliga attacker mot civila, skulle reaktionen idag sannolikt klassas som glorifiering av terrorism.  Och kanske till och med vara ett brott.

Läs mer

Eftertankar i radiotrappan

Borde ha sagt att yttrandefriheten är stark här i Sverige, jämfört med andra länder. Attans. Borde ha sagt att hoten från högertroll mot de som vågar yttra sig om rasism eller feminism i Sverige, särskilt om de råkar vara ”osvenska” eller kvinnor är ett allvarligt problem här ändå. Borde sagt att en stor inskränkning mot yttrandefriheten sker på arbetsmarknaden, där arbetsgivare får allt större befogenheter att straffa anställda som är uppstudsiga, eller dristar sig att tala om företagsoegentligheter offentligt. Borde sagt att privatiseringen av den offentliga sektorn drar större och större del av vårt samhälle undan yttrandefrihetens ljus.

Men det gjorde jag inte.

Jag sa andra saker, några liknande kanske, det blev väl inte så pjåkigt och så vidare, men ingenstans blir Frankrike så aktuellt som i korridorerna i Radiohuset när man är på väg från en direktsändning. Ludvig XVI:s Frankrike, där snappigheten i repliken var bland det viktigaste man hade vid det maktstinna hovet. Ens ärende kunde vara hur viktigt som helst, kunde man inte lägga fram det elegant och gärna svara klatschigt på nån hovherres dryga stickreplik fick man gå därifrån med ogjort ärende (och komma på vad man skulle sagt i trappen ut, härav esprit d’escalier, trapp-esprit). Fransmannen Pierre Bourdieu var inne på ett liknande spår i sin Om televisionen (1998) där han (föraktfullt) beskriver tv-ålderns intellektuella elit: de som ser rätt ut och kan leverera klatschiga one-liners i korta direktsändningar, motsatsen mot all djup och seriositet. Nu ska jag inte anklaga Nya Vågen i P1 för att vara oseriöst. Bara föra fram fakta: kokböcker fick lika lång sändningstid som yttrandefrihet.

För övrigt anser jag att mediemonopolen bör förstöras. Jag vill ha ett eget radioprogram.

Johan Berggren

Länk till programmet: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/118158?programid=3048

Yttrandefrihetscirkusen!

I nya numret (5/2012) tar vi oss an den upphetsade debatt kring yttrandefrihet och rasism som ägt rum under hösten. Chefredaktör Johan Berggren reder ut begreppsförvirringen. Joacim Blomqvist förklarar vad Muhammedfilmen handlar om – egentligen. Moa Matthis skriver om Tintin. Anna Wigenmark ger ett internationellt perspektiv på den svenska lagstiftningen. Rasmus Fleischer skriver om hur yttrandefriheten på nätet kläms mellan stat och kapital. Eszter Babarczy rapporterar från ett Ungern där regeringen tagit grepp om medierna. I övrigt: Sofi Oksanen, svensk asylpolitik, peak fosfor, krisens USA (se artikel nedan). För att ta en prenumeration, klicka på ”Bli medlem” här ovan till höger. Förutom sju nummer av Ordfront Magasin får du bland annat även två böcker från Ordfront förlag!

Val i krisens USA

Av Kent Werne

Detta utdrag ur Kent Wernes bok Amerikansk Höst publiceras i det rykande färska Ordfront magasin (5/2012). Kent Werne pratar också om USA i TV4:s morgonsoffa och skriver om USA i Aftonbladet Kultur.

Fattigdom och desperation äter sig uppåt i den amerikanska medelklassen i den långvariga krisen. Misären leder inte alltid till de uppenbara politiska vägvalen.

Hösten 2011 är mer än fem miljoner amerikaner öppet långtidsarbetslösa i USA. Ytterligare några miljoner har återvänt till skolbänken i hopp om att överbrygga krisen. Många har samtidigt pressats ut från arbetsmarknaden och sökt skydd någonstans i det splittrade och ihåliga amerikanska välfärdssystemet. Forskarna varnar för en »permanent arbetslös underklass«. Innan krisen tillhörde de flesta som nu blivit arbetslösa den breda medel-klassen; lågutbildade men ändå med hyggligt betalda jobb. De trodde att hårt arbete var nyckeln till en lyckad och stabil tillvaro, en inställning de fått med modersmjölken. Nu har de tappat bort nyckeln. Och många kämpar för sina liv.

Läs mer

Flyghed om privata poliser

Många har hört talas om Blackwater och liknande amerikanska privata säkerhetsbolag som gör allt mer av det arbete som armén eller polisen kanske borde – eller inte borde – göra. Bortom det offentligas insyn privatiseras nu även i Sverige alltmer av polisiära och säkerhetspolisiära uppgifter. Stora företag har egna brottsutredare som inte sällan lyckas lösa brott där polisen gått bet. Professorn i kriminilogi Janne Flyghed (Sthlms universitet) kommer till Ordfront på Bellmansgatan 30 i Stockholm och håller föredrag om detta, nu på måndag 5 november klockan 18. Anmäl dig på info@ordfront.se, senast 12 samma dag. Välkommen! (Obs det är alltså GRATIS!)