Eftertankar i radiotrappan

Borde ha sagt att yttrandefriheten är stark här i Sverige, jämfört med andra länder. Attans. Borde ha sagt att hoten från högertroll mot de som vågar yttra sig om rasism eller feminism i Sverige, särskilt om de råkar vara ”osvenska” eller kvinnor är ett allvarligt problem här ändå. Borde sagt att en stor inskränkning mot yttrandefriheten sker på arbetsmarknaden, där arbetsgivare får allt större befogenheter att straffa anställda som är uppstudsiga, eller dristar sig att tala om företagsoegentligheter offentligt. Borde sagt att privatiseringen av den offentliga sektorn drar större och större del av vårt samhälle undan yttrandefrihetens ljus.

Men det gjorde jag inte.

Jag sa andra saker, några liknande kanske, det blev väl inte så pjåkigt och så vidare, men ingenstans blir Frankrike så aktuellt som i korridorerna i Radiohuset när man är på väg från en direktsändning. Ludvig XVI:s Frankrike, där snappigheten i repliken var bland det viktigaste man hade vid det maktstinna hovet. Ens ärende kunde vara hur viktigt som helst, kunde man inte lägga fram det elegant och gärna svara klatschigt på nån hovherres dryga stickreplik fick man gå därifrån med ogjort ärende (och komma på vad man skulle sagt i trappen ut, härav esprit d’escalier, trapp-esprit). Fransmannen Pierre Bourdieu var inne på ett liknande spår i sin Om televisionen (1998) där han (föraktfullt) beskriver tv-ålderns intellektuella elit: de som ser rätt ut och kan leverera klatschiga one-liners i korta direktsändningar, motsatsen mot all djup och seriositet. Nu ska jag inte anklaga Nya Vågen i P1 för att vara oseriöst. Bara föra fram fakta: kokböcker fick lika lång sändningstid som yttrandefrihet.

För övrigt anser jag att mediemonopolen bör förstöras. Jag vill ha ett eget radioprogram.

Johan Berggren

Länk till programmet: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/118158?programid=3048

Kommentarer inaktiverade.