Fattig i rika Sverige

om-uppslag-web-1102-14-15fattig i rika

Apropå den senaste debatten: en två år gammal artikel från papperstidningen Ordfront magasin (2/2010).

Av Erik Paulsson Rönnbäck 

Barnfattigdomen var på väg ut. Nu är den på återtåg i samhällets ekonomiska bottenskikt. I dag kan en ensamstående mamma med socialbidrag tvingas välja mellan att köpa toalettpapper eller mjölk.

Linda är sju år, Jenny är 26. De är mor och dotter. Sitter i baksätet på en Volvo 740 som körs av en bekant. Malmö är ett kolsvart hav med ljusgluggar i bostadshusen. Ett sportcenter dyker upp ur mörkret. Lindas blick är fixerad vid glasfasaden. Hennes huvud följer med i svängen när bilen når en rondell. Hon trycker näsan mot bilrutan.
– Finns det bowling där?
Linda vänder sig mot sin mamma under tiden det tar för Jenny att svara.
– Mm.
– Jag vill bowla.
– Vi gör det när det blir varmare.
– Varför inte nu?
– Under vintern är man inte på humör att göra något.
– Men du har ju sagt att vi ska bowla snart.
– Mm.
Klockan är fem på kvällen den 14 januari 2011. Det är en vecka kvar tills nästa utbetalning. Jenny har 40 kronor i plånboken. Precis som veckan innan utbetalningen i december, november, oktober, september – och under de senaste sex åren.

Linda sitter på en stol i köket hos mamma Jennys vän. Hon ser en avokado för första gången någonsin.
– Är det en frukt?
Hon har aldrig ätit fruktyoghurt.
– Är det som mjölk?
Hon tillhör en särskild kategori barn i Sverige. De som är fattiga.
Jenny föddes under 1980-talets högkonjunktur. Föräldrarna var tillsammans ”till och från”. Mamman var arbetslös under hela uppväxten. Socialbidraget gick till att finansiera ett spelmissbruk.
– Hon tog bussen till bingohallen även om vi bara hade 500 kronor kvar.
Jennys betyg vacklade.
– Man kan inte förvänta sig att en tonåring som inte ens har råd med frukost ska sköta skolan.
Hon flyttade till sin pappa vid 16 års ålder, träffade en kille – Tomas – och blev gravid när hon just fyllt 18. Slängdes ut från hemmet när hon vägrade göra abort. Bodde runt bland vänner. Välkomnades hem igen.
Tre månader efter förlossningen fick hon sin första lägenhet genom socialtjänsten, ”det var då allt det hårda började”.
När tiden med föräldrapenning var över kom socialbidraget. Jenny drog på sig skulder när hyran inte kunde betalas.
– Jag tvingades välja mellan att köpa mjölk eller toalettpapper. Det blev toalettpapper. Vi drack vatten istället.
Det finns hundratusentals barn som hennes dotter Linda i Sverige. I runda slängar hamnar var nionde pojke eller flicka under fattigdomsstrecket. Mer exakt 11,5 procent av den minderåriga befolkningen, eller 220 000 av två miljoner.
Barnfattigdomsbegreppet omfattar barn till föräldrar som lever på socialbidrag eller under en så kallad låg inkomststandard. Det senare måttet har tagits fram av Statistiska centralbyrån. Uträkningen sker genom att jämföra hushållsinkomsten mot basutgifter som bostadskostnader, mat- och klädkostnader, fackföreningsmedlemskap och dagisavgiften. Därefter dras utgifterna från inkomsterna. Hamnar uträkningen på minus?
– Då räcker inte inkomsterna till. Så enkelt är det, säger Karin Fyrk på Rädda barnen.
Barnfattigdomen är högst i kommuner som Malmö, Botkyrka och Landskrona. Lägst i Lomma, Hammarö och Svedala. I Malmöstadsdelen Rosengård ligger den över 60 procent. I Göteborgsstadsdelen Torslanda hamnar den runt 34 procent.
26-åriga Jenny är ett typiskt exempel på hur fattiga barn har sämre förutsättningar att klara skolan än barn i familjer med en stabil inkomst. Därför har de svårare att komma in på arbetsmarknaden som vuxna. På så sätt ärvs fattigdom från föräldrar till barn.
Rädda barnen har mätt barnfattigdomen sedan 1990. Sju år senare, 1997, uppmättes den högsta nivån – 22,3 procent – som en konsekvens av den ekonomiska krisen i Sverige i början av 1990-talet. Då avskedades hundratusentals anställda från sina arbetsplatser. Uppsägningarna kulminerade 1992 – med sammanlagt 185 000 varsel. Allt fler arbetslösa innebar att fler familjer behövde leva på socialbidrag efter att A-kassan tagit slut. Fattigdomen ökade som en naturlig konsekvens av en osäkrare arbetsmarknad.
Från och med 1997 minskade barnfattigdomen stadigt i tio år. 2007 var det bästa året någonsin. Därefter föll bankerna som korthus och tog med sig den globala ekonomin i fallet. Den svenska fattigdomen ökade. Det som följde i form av varsel och arbetslöshet är idag långt från över – trots att den svenska konjunkturen börjat vända uppåt igen. I dag är omkring var tolfte arbetsför person utan ett betalt jobb. Samtidigt som fler har behövt det har det blivit svårare att få socialbidrag eller bli sjukskriven. Och eftersom Rädda barnen har ett två år långt eftersläp på sina mätningar tror Karin Fyrk att nästa års rapport kan visa ännu högre siffror.
I oktober i fjol motionerade sex socialdemokratiska riksdagsledamöter om att regeringen skulle presentera en handlingsplan om hur den svenska barnfattigdomen ska bemötas. Men motionen avslogs i Socialförsäkringsutskottet och i kammaren.
– Vi vet ännu inte hur stor ökningen har varit fram till idag. Vi har bara fått en föraning om att den har skett, säger Karin Fyrk.
Barnfattigdomen visar sig tydligast i att familjerna tvingas leva på ett minimum av konsumtionsartiklar som mat och kläder, något som får direkta konsekvenser för barnens hälsa: Nyttig mat som grönsaker och lågkaloriprodukter är oftast dyrare än spagetti och falukorv.
– Det finns ett samband mellan ekonomisk utsatthet, fetma och diabetes, säger Karin Fyrk.
Samtidigt är fattigdomen betydligt osynligare när det gäller fattiga barns möjlighet till en aktiv fritid. En LO-rapport från 2010 beräknar att strax under var tredje ensamstående förälder saknar möjlighet att genomföra en semester inom Sverige, jämfört med var tionde förälder som lever tillsammans med en partner.
Det är just barn till ensamstående föräldrar som drabbats värst av lågkonjunkturen, som sjuåriga Linda. Statistiskt sett är vart fjärde sådant barn fattigt. Ensamstående föräldrar är också beroende av det statliga försörjningsstödet i högre utsträckning än andra grupper. Stödet utgår från en riksnorm som justeras av regeringen inför varje nytt kalenderår och ska täcka upp för de mest nödvändiga utgifterna. Riksnormen är progressiv och varierar från familj till familj. Men i takt med att priserna stigit under de senaste åren, har de ensamstående föräldrarna fått det svårare att klara hushållsekonomin.
– Beloppen har inte hängt med i samma takt som inflationen. Därmed har barn till ensamstående föräldrar helt enkelt halkat efter, säger Karin Fyrk.
Jenny och Tomas gjorde slut för fyra år sedan. Ett tag efteråt träffade hon en ny kille – Fredrik – som hade jobb. De flyttade ihop och pengarna räckte lite längre varje månad. Men förhållandet sprack. Linda fick bo hemma hos Jennys syster medan de letade efter en ny lägenhet. I efterhand har hon fått reda på att Fredrik tog banklån för att det inte skulle framgå hur lite pengar han egentligen hade.
– Han såg till att allting fanns hemma, men gick i själva verket back.
Det var under året med Fredrik som Jenny fick sitt första jobb: Ett timvikariat inom äldrevården. Hon vaknade tidigt och väntade på att telefonen skulle ringa. Goda månader ringde telefonen upp till 15 gånger. Dåliga månader ringde den bara två gånger. Sedan dess har hon haft ett kortare vikariat som telefonförsäljare – sommarjobbat inom äldrevården – fortsatt som inhoppad timvikarie på samma arbetsplats till februari förra året – ”jag hade tur eftersom jag stod överst på vikarielistan” och fått ett nytt vikariat som personlig assistent.
Till en början jobbade hon 17 dagar i månaden. Nu har hennes arbetsdagar sänkts till tio utan någon egentlig förklaring.
Men egentligen spelar det inte så stor roll hur ofta hon blir inkallad.
– Tjänar jag en hundralapp mer än socialbidragsnormen under en månad, så sänks bidraget med lika mycket till månaden efter.
Jenny och Linda får omkring 6 900 kronor varje månad. Lite mer än hälften går direkt till hyran: en andrahandslägenhet på 40 kvadrat med ett rum och kök. 1 500 kronor läggs undan för matinköp.
– Jag har lärt mig var den billigaste pastan finns, det billigaste köttet, de billigaste grönsakerna. Det tar fyra timmar att handla, säger hon.
Räkningarna för el, vatten och internet går på 700 kronor. Kvar finns en dryg tusenlapp. Den ska räcka till kläder för en person som växer med ett bambuskotts hastighet.
– Jag har snålat, ibland behövt låna pengar. Det har varit svårare under vintern eftersom kängor och overaller är dyrare än sandaler och sommarjackor. Tar hon ett skutt i längden så behöver jag ett par månader innan jag har hunnit ikapp med nya kläder.
Bowling.
– Jag skjuter upp det så länge jag kan, säger Jenny tillräckligt tyst för att Linda inte ska höra.
– Samma sak med bio. Men jag måste se till att vi går dit ibland så att hon inte ger upp tanken på att det någonsin kommer att ske.
Jenny och Linda heter egentligen något annat. Jenny låter sig intervjuas med två krav: Ett, att de får vara anonyma.
– Ingen vill erkänna hur dåligt ställt man har det. Det är pinsamt, säger hon.
Det andra kravet att Linda får sitta i köket och se på tecknad film under intervjun. Hon kravlar upp i soffan när filmen är slut, lägger örat mot Jennys mage och lyssnar.
I april kommer en lillebror. Det är Fredrik som är pappan. De ska göra ett nytt försök. Jenny säger att det är hennes lyckligaste tid sedan Linda föddes: att hon har lyckats bli sjukskriven på grund av foglossning, att hon kommer att få föräldrapenning – och att hon därför inte kommer att behöva oroa sig lika mycket för ekonomin i nästan ett år framöver. Därefter vet hon inte vad som händer – inte ens om hon har ett jobb att gå tillbaka till.
– I Sverigebilden finns det inte plats för några fattiga hem. Och fattigdomen är privat. Kommer det fram att någon har det svårt ekonomiskt så säger alla att det beror på slösaktighet. I själva verket är det olidligt att leva så här under en längre tid. Priserna stiger utan att vi får högre bidrag. För mig och Linda kostar allting mer än vad det smakar.

Fakta: Olika sätt att definiera fattigdom
Fattigdom är någonting relativt som förändras över tid och varierar mellan länder och regioner. Det finns olika sätt att definiera fattigdom. De flesta definitioner utgår dock från den disponibla inkomsten. Tidigare användes ett absolut fattigdomsmått, det vill säga en fastslagen inkomstsumma där personer hamnade över eller under. I dag blir det allt vanligare att använda sig av begreppet relativ fattigdom. Det relativa måttet utgår från om en person har en acceptabel inkomst och därför kan leva på ett sätt som förväntas i det aktuella samhället. Källa: Socialstyrelsen

Erik Paulsson Rönnbäck är frilansreporter.

Kommentarer inaktiverade.