Med feminismen mot framtiden

Ordfront magasin 3/2013

ORDFRONT MAGASIN nr 3 2013 ute nu. Här är ledaren.

Feminismerna kan vara så mycket, de kan vara konkreta frågor som en gång 1970-talets kamp för dagis, lika lön och rätt till abort. De kan också vara solidaritet och klasskamp. Minns den stora städerskestrejken 1974/75 som fick stort stöd, bland annat av kvinnorörelsen. 1976 skrev Susanne Osten och Margareta Garpe pjäsen Fabriksflickorna om sömmerskornas kamp.

Feminism kan motarbetas, till och med gå under. Men nya feminismer uppstår alltid, för kamperna handlar om motstånd mot faktiska orättvisor. I det djupt könsojämlika Indien bröt en spontan kvinnokamp ut i vintras efter en rad uppmärksammade brutala våldtäkter. I Indien och Kina och Sydostasien »saknas« 120 miljoner flickor, ett resultat av selektiva aborter och möjligen spädbarnsmord. En demografisk katastrof vars orättvisa är en kamp i vardande.

Allmänna orättvisor och katastrofer har en tendens att alltid drabba kvinnor (och barn) hårdast: Svältkatastrofer, krig, ökade klyftor mellan fattiga och rika. Det är kvinnor som står där med det korta strået. Därför feminism. Därför kvinnokamp.

För att det är män som startar och för krig. För att det är män som kontrollerar produktionsmedlen och egendomarna här i världen. För att det existerat, och fortsätter en enormt ojämlik könsmaktsordning.

Men den sortens feminism kräver ett kollektivt tänkande. Om man lyckas tänka bort begreppet »kollektiv« eller begreppet »bestämt kön« kan man också lyckas tänka bort behovet av en samlad kvinnokamp. Därför krockar alltför nyliberala tankegångar med feminism (liksom med de flesta andra rättvisekamper, läs Angela Davis essä på sidan 48.) Men därför krockar också hårdraget queertänkande med mer klassisk kvinnokamp. En av många tvistepunkter i dagens feminism. För den är inte en – den är flera feminismer. Det är, som Edda Manga skriver på sidan 34, bevis för livaktighet och styrka i en tankeriktning.

Vi har försökt att ge en bred bild av vad som händer inom denna breda rörelse idag. För efter en jämställdhetsminister som inte vill kalla sig feminist, kommer solsken. Och vi är många – fortfarande hälften av alla som finns.

Vi skriver mycket om historia i det här numret, och det går att dra lärdomar. Den viktigaste är nog att kamp lönar sig, och det kollektiv kamp som fungerar bäst.

Sverige är en liten fredlig plats på jorden. Kvinnoförtryck finns förvisso, men det hänger ihop över gränser och kulturer. I dagens globaliserade värld måste internationell kvinnosolidaritet gälla. Bland kvinnor som tvingas till prostitution, som regelmässigt blir slagna av sina män, som blir stenade, som inte får cykla, som inte har rätt till sin kropp, som förblir analfabeter i en värld där kunskap är viktigare än någonsin. Det är världen idag. Men med kamp, arbete och solidaritet går det att förändra världen. Det visar kvinnokampens historia. Det är därför dagens feminism också bör vara hoppfull. En annan värld är möjlig.

Johan Berggren och Marianne Steinsaphir

Kommentarer inaktiverade.