Ödesfrågan kärnkraften

moberg-2

Åsa Moberg

En av de stora globala ödesfrågorna är en ickefråga i Sverige. Författaren och folkbildaren Åsa Moberg ger ändå ut en bok om kärnkraften, och drar fulla hus när hon föreläser om den. Ordfront magasin träffar Åsa Moberg för att prata om världens mest dyra och farliga sätt att koka vatten på.

Text: Johan Berggren   Foto: Max Palm

Vi lever i en post-Fukushima tid, där antalet kärnreaktorer i världen börjar minska: reaktorbeståndet åldras och nybyggena är få. En tid där Europas största industriland, Tyskland, beslutat sig för att snabbavveckla kärnkraften. Men också i en tid där kärnkraften har en nypåfunnen roll som ett eventuellt vapen i kampen för klimatet. Och mäktiga statsubventioner fortsätter att flöda till urankokning av vatten. Så frågan borde vara mer aktuell i debatten.

En som tänker se till att den blir det är Åsa Moberg, journalist, författare och aktivist. Hon är bosatt i Skåne, men jag träffar henne på besök i Stockholm, där hon kvällen innan hållit ett föredrag om sin bok Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten (Natur och Kultur), en ledigt berättad, faktastinn volym som samlar Mobergs digra kunskaper i ämnet.

Vilka är de främsta argumenten mot kärnkraft?

– Hade vi lyssnat på forskarna hade vi aldrig haft civil kärnkraft. De var helt emot det. Men militärpolitiska skäl gav världen kärnkraft. De tyngsta argumenten mot den är att den aldrig har behövts, att den är enormt farlig, och dessutom otroligt dyr – och finansiellt riskabel.

Åsa Moberg har varit engagerad i kärnkraftsfrågan sedan Folkkampanjen mot atomkraft på 1970-talet, och har inte slutat läsa på sedan dess.

Varför skrev du den här boken nu?

– Det var en bok jag måste skriva innan jag dör, säger Moberg. Jag har samlat på mig all denna kunskap, som entydigt visar vilket enormt misstag kärnkraften är. Jag började skriva 2009, när kärnkraftsfrågan var stendöd i debatten.

Mitt under skrivarbetet inträffade katastrofen i Fukushima, 2011.

– Då tänkte jag att boken skulle hinna bli inaktuell, säger Moberg. Men det visade sig att jag »hade tur«, de åtgärder som vidtogs till följd av Fukushima kom nästan direkt. Japan stängde alla sina kärnkraftverk, och beslöt att 8 av dem inte skulle startas igen, och Tyskland klubbade igenom sin snabba avvecklingsplan, att stänga alla sina reaktorer till 2022.

Varför reagerade just Tyskland så kraftfullt efter Fukushima?

– Angela Merkel verkar vara en mer långsiktigt tänkande politiker än de flesta, säger Moberg. Den tyska opinionen mot kärnkraft alltid varit stark. Och i Tyskland hänger inte kärnkraften ihop med försvars- och säkerhetspolitik som i de flesta kärnkraftsländer. Där är den bara en dyr och och farlig och föråldrad energiform.

Men i Sverige är det en ickefråga, trots Japan och Tyskland. Kan din bok ändra på det?

– Det är mer en slump att den kom ut ett valår, kärnkraften är ingen valvinnare för något parti. Folkpartiet vill ha mer kärnkraft, men det är inget Moderaterna försöker locka röster till Alliansen med. Och ingen vinner i opinionen på att driva på för snabbstopp, eller ens en avvecklingsplan. Vi saknar alltså en avvecklingsplan för den svenska kärnkraften! Förhoppningsvis kan en komma till stånd om vi får regeringsskifte.

Moberg berättar i sin bok om kärnkraftens historia:

– Kärnkraftens existens är nära knuten till militären. Det gäller även Sverige, vi var länge på väg att skaffa en svensk atombomb. Den civila användningen har varit ett sätt att sälja teknologin till allmänheten, och försvara det enorma ekonomiska stöd som stater gett, och ger, till kärnkraftsindustrin. Hade marknaden fått bestämma skulle vi aldrig haft någon kärnkraft. Verken är alldeles för dyra att både bygga och driva, och utan speciella statliga garantier hade de aldrig gått att försäkra.

Vilka är de främsta argumenten för kärnkraft?

– Det borde du kanske fråga någon annan om … de argument som framförs är svaga, som att den gör oss fria från fossila bränslen: det stämmer inte, kärnkraftverk behöver kolkraftverk som backup vid driftstopp, och är i sig klimatförstörande. Ett annat argument är att kraftverken redan finns, att vi ska använda det vi har. Men reaktorerna börjar bli gamla, och många drivs idag på övertid. Vi måste tänka om helt i energifrågan, och gå ifrån idén om stora kraftverk överhuvudtaget, och bli mycket energieffektivare. På grund av kärnkraften är ju Sverige och Finland dubbelt så elförbrukande som till exempel Tyskland, helt i onödan.

Men flera ledande klimatkampsprofiler är positiva till kärnkraft, som James Hansen, Mark Lynas och George Monbiot?

– Det kan jag faktiskt inte förstå. De måste vara dåligt pålästa. Det finns två större studier av ett kärnkraftsverks hela livscykel, och de visar tydligt att med uranbrytning, bygge, nedmontering, och alla material ger ett kärnkraftverk enorma klimatförstörande utsläpp. Faktiskt har Konsumentverket förbjudit användandet av ordet »Klimatneutral« i reklam för kärnkraft i Sverige – för det är helt enkelt inte sant. Som medel mot klimatförändringarna är den dessutom verkningslöst på andra sätt, som att det tar väldigt lång tid att planera och sedan bygga ett verk, upp till 30 år.

Men Tysklands kolanvändning ökar nu, i och med kärnkraftsstoppet?

– Vad jag har förstått är det under en kort övergångsperiod. Hade man stoppat kärnkraften tidigare och satsat på alternativa bränslen hade kanske det inte behövts så mycket fossila bränslen idag.

En klimaträddande storsatsning på kärnkraft är en utopi med många hinder. Kärnkraftsutopikerna menar att det är »nästa generations« kraftverk som ska byggas, med brid-reaktorer, som skulle kunna använda också dagens bränsleavfall, uran 238, samt plutonium och thorium, som bränsle. Men det finns endast två bridreaktorer i drift i världen idag. Deras historier är fulla av olyckor, panikavstängningar, reaktorbränder och inaktivitet. Och de är flera gånger dyrare och svårare att bygga än »vanliga«. Moberg menar att det är kostnaderna, som trots alla subventioner, ickedebatt och grönmålning, håller på att fasa ut kärnkraften ur världens energipalett:

– Kärnkraftsbranschen har börjat dölja hur dyrt det är att tillverka el med kärnkraft genom att tillverkaren-leverantören garanterar ett visst pris på elen från kraftverket i framtiden. Det är motsatsen till marknadsvillkor, hur olönsamt som helst. I nybyggda finländska verket Olkiluoto, som dessutom är försenat och fördyrat, säger ägarna att de ska »tillverka el utan vinstintresse«. Vem står då för kostnaderna? Industrierna de levererar till tänker ju gå med vinst? Det är att överföra industrins kostnader till skattebetalarna.

Moberg menar att bilden är densamma i alla stora kärnkraftsländer: USA, Frankrike och Storbritannien, där staten står bakom kraftverksindustrin. Och samma gäller de nya kraftverk som Ryssland ska bygga i Turkiet. De kommer med garanterat fast elpris. Då handlar det om geopolitiskt inflytande snarare än om kostnadseffektiva energilösningar.

– Därför är det är lustigt att kärnkraften omfamnas av högern, säger Moberg. För den är ju inte alls hållbar i en marknadsekonomi. Ta bara de finansiella riskerna. Vilken annan energiform innefattar risken att hela sektorn nödgas stänga ner? Som i Japan 2011.

Många kraftverk har tvingats stänga efter en mycket kort driftstid, med stora överkostnader. I Three Mile Island i Harrisburg togs en reaktor ur drift för alltid efter ett års drift.

– Tänk om dessa resurser, från 70-talet och till idag, lagts på att ta fram förnybara energikällor, energieffektivisering och teknologiska lösningar mot smart småskalighet istället, säger Moberg. Då hade världen sett annorlunda ut. Men det är inte försent att tänka om. Nu håller många av världens reaktorer att nå slutet på sina driftsliv. Endast två nya reaktorer byggs i västvärlden. Det är ett gyllene läge att kliva ut ur kärnkraftseran. Avfallsfrågan är ju inte alls löst. Och alla stängda reaktorer är ju högradioaktiva i hundratals år.

Världen har passerat »Peak Nuclear« –kärnkraftstoppen. Energiformen står för allt mindre av världens elproduktion. Den »renässans för kärnkraften« som med jämna mellanrum proklameras i nyhetsmedier utan större källkritisk ambition, är mer ett industrins mantra än sanning:

– Medierna har alltid varit okritiskt inställda till kärnkraft, säger Moberg. Fast det håller på att ske en förändring. Det är väl svårt att behålla tron i och med alla uppenbara bakslag. Samtidigt ska vi komma ihåg att det är en välfinansierad och välbemannad industri. Statliga Vattenfall har en budget på en miljard kronor bara för att undersöka möjligheterna till att bygga en ny reaktor i Sverige.

Moberg pekar ändå på tecken på en omsvängning i medierna:

– Idag har vi ändå en mer diversifierad debatt än när kärnkraften trummades igenom på 60- och 70-talen. Folk idag har svårt att förstå vilken närmast sovjetisk hegemoni som rådde i en fråga som både borgerligheten och socialdemokratin var enig om. Journalister utbildades till att vara positiva till kärnkraft av Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, ministrar skrev ledare i hemlighet … Att Linje 3 lyckades mobilisera så pass stor opinion var mäktigt, men räckte inte. Att socialdemokraterna valde kärnkraften bidrog till deras nedgång, att de inte lyckades fånga upp denna nya folkrörelse. Det kom att bidra till Miljöpartiets födelse.

Listan över kärnkraftens nackdelar fortsätter. Moberg nämner riskerna för terrordåd. och slitaget:

– Efter Fukushima har säkerhetskraven höjts ytterligare globalt, påpekar hon. Helt rimligt – samtidigt som det fördyrar kärnkraften ytterligare. Och säkra är de inte. Aktivister tar sig in på kärnkraftverk hela tiden, för att visa hur lätt det är. Och kraftverken i Europa är gamla. Det är ett enda stort experiment, materialen har aldrig förut utsatts för så långvarig strålning, så vi får helt enkelt se hur de reagerar.

Framtiden, där knapphet på de fossila bränslena och klimatförändringarna kommer att tvinga oss att dra ner på energianvändningen, och därmed på produktion och konsumtion globalt, kan ju ge en värld med negativ tillväxt? Är det verkligen läge att avveckla kärnkraften då?

– Effektivisering och satsningar på förnybara bränslen kan klara behoven, säger Moberg. Om Sverige på 70-talet skulle ha sagt att landet skulle klara sig på biobränsle, skulle teknikherrarna fått skämmas – men det hade gått, och går även idag. Storsatsningar på solkraft i länder som Spanien och Tyskland visar att det går, tekniken förbättras hela tiden. Det handlar också om att byta till ett system med effektivare kraftnät, smartgrids, som kan ta in el från många små producenter. Det gamla systemet med jättekraftverk är föråldrat. En enda reaktor kostar 50 miljarder kronor att bygga. Om subventionerna till kärnkraft och fossila bränslen slopas eller minskas kommer vi se ett snabbt uppsving för renare energiformer.

Vad ser du i framtiden?

– Jag är ändå optimist, det är dags att sätta punkt för kärnkraftseran, säger Moberg, som planerar att åka runt och föreläsa utifrån sin bok, intresset är stort på gräsrotsnivå.

– Men det skär i många, som blir tvungna att erkänna att man satsat så fel, så länge. Och kanske för att det innebär slutet på en manlig, militär kalla-kriget-illusion: att framtiden formas av atomkraftens superenergi, att vi kunde tämja atombombens kraft.

 

Johan Berggren är chefredaktör på Ordfront magasin.

 

 

Kommentarer inaktiverade.