En olympisk skandal

OS i Ryssland lämnar efter sig en miljökatastrof, och de som försökte larma om den sitter nu i Putins fängelser. Olympiska kommittén verkar inte bry sig ett dyft.

Av Maria Küchen

Den 23 februari 2014 avslutades OS i Sotji med pompa och ståt. Samtidigt, i en annan del av staden, satt miljöaktivisterna David Khakim och Olga Noskovets arresterade. Noskovets drabbades av flera astmaattacker i cellen och fick inget att äta på ett dygn. Khakim satt i en cell utan fönster.

De greps vid en busshållplats utan någon annan förklaring än att de var efterlysta brottslingar. David Khakims brott defi-nierades aldrig, men kanske irriterade det myndigheterna att han hade genomfört en fredlig enmansdemonstration i Sotji för den fängslade ryske ekologen och miljöaktivisten Evgeny Vitisjko som är dömd till tre år i arbetsläger för att ha klottrat på ett plank.

Klottrat har Vitisjko inte gjort. Däremot har han under flera år protesterat mot miljöförödelsen i sina hemtrakter kring Sotji i samband med de olympiska spelen. Vitisjko, Khakim och Noskovets tillhör miljöorganisationen Environmental Watch on North Caucasus (EWNC), vars medlemmar har trakasserats av ryska myndigheter under lång tid, eftersom de kartlagt den OS-relaterade skövlingen av unika och sårbara ekosystem i Kaukasus.

David Khakim är inte den ende som utfört enmansdemonstrationer till stöd för Evgeny Vitisjko. Amnesty International rekommenderar att vi gör det världen över. Enligt Amnesty är Vitisjko »de olympiska spelens första samvetsfånge« och man kräver hans omedelbara frigivning.

Internationella Olympiska Kommittén reagerade snabbt på Amnestys uttalanden om Vitisjko. Utan att göra egna efterforskningar valde man att tro på de ryska myndigheterna. IOK:s presstalesman Mark Adams beskrev fallet så här:

»År 2011 dömdes Vitisjko villkorligt till tre år i arbetsläger för vandalism. Domen omvandlades till ovillkorlig ett år senare eftersom han hade brutit mot sina restriktioner, och IOK kommer inte att göra något för honom. Vi är övertygade om att detta inte är OS-relaterat.«

Orden låter som en papegojartad upprepning av Putin-regimens officiella version.

Så här ligger det till: År 2011 dömdes Vitisjko villkorligt till tre år i arbetsläger för att fredligt ha demonstrerat mot den ryske guvernörens illegala, hemliga, privata skrytbygge i en nationalpark, som skyddas i rysk lag sedan tsartiden. I takt med att OS närmade sig, blev de förhållningsorder som ålagts honom alltmer omöjliga att följa. Han gjorde sitt bästa. Efter ideliga trakasserier lyckades polisen till sist belägga honom med att ha brutit lindrigt mot sina restriktioner två gånger under ett och ett halvt år.

Domen mot honom omvandlades därmed, i december 2012, från villkorlig till fängelse. En omvandling som är totalt OS-relaterad: Vitisjko hade nämligen planerat att besöka OS i Sotji. Han hade bokat möten med flera internationella journalister som han tänkte presentera EWNC:s rapport för.

EWNC:s 80-sidiga rapport om förödelsen beskriver en miljömässig våldtäkt. Jämförbart vore om svenska staten skulle släppt fram en armada av bulldozrar och byggt enorma OS-anläggningar i Sarek. Miljöförstörelsen som beläggs i rapporten strider inte bara mot rysk lag utan mot de olympiska stadgarna, som slår fast att IOK har uppdraget att »uppmuntra och stödja ansvarsfull omsorg om miljöfrågor, främja hållbar utveckling inom sporten och kräva att de olympiska spelen hålls i enlighet med detta.«

I ljuset av rapporten står det klart att OS-stadgarna om miljön är helt tomma ord.

Rapporten belägger dessutom att Putin och ledningen för den nationella ryska olympiska kommittén stått varandra mycket nära sedan millennieskiftet, och att de hjälpts åt att genomföra det ryska »OS-miraklet«, till priset av skövling i stor skala av orörd vildmark. Något som alltså IOK, enligt sina egna stadgar, har ett uppdrag att motverka.

Det är tyvärr begripligt att IOK vill anamma den officiella ryska hållningen till Vitisjko. Hans rapport ställer dem i ett alltför dåligt ljus. Vitisjko kom aldrig till OS. Några dagar före invigningen internerades han i sin hemstad Tuapse i två veckor för »lindrig huliganism«. Han påstods ha »svurit vid en busshållplats«. Sedan forslades han snabbt till tre år i arbetsläger på okänd ort – utan att få packa några tillhörigheter, träffa sina advokater eller säga adjö till fru och två barn.

Samtidigt pågick OS-partyt i Sotji som bäst. OS-folket levde skilda från lokalbefolkningen som i sin tur inte märkte mycket mer av OS än att deras hemstad befann sig under belägring. I OS-bubblan glittrade det desto mer, internationella stjärnor underhöll med dagliga shower.

 

Hittills har ingen i det olympiska festföljet, Svenska Olympiska Kommittén, svenska IOK-medlemmen Stefan Holm eller svenska idrottare eller deras PR-folk svarat på mina vänliga mejl om hur de ställer sig till Evgeny Vitisjkos öde. Tystnaden är talande.

De har fått vara VIP-gäster i Evgeny Vitisjkos hemtrakter. Natur och vildmark som han älskar har förötts för deras skull och det är för den sakens skull han sitter i arbetsläger. Svenska idrottsstjärnor måste stödja honom i stället för att tiga. Inte för att svenska idrottsstjärnor är kända för att uttala sig i samhällsfrågor. Skidskytten Björn Ferry gjorde ett försök under OS, när han sa att diktatur kan vara bra, bara diktatorn är bra. En annan svensk idrottare tyckte att det var »mäktigt« att skaka hand med Putin. Anständigheten kräver att dylik politisk enfald borde få kritik i de egna leden.

Men hjonelaget mellan Ryssland och IOK är kanske inte så märklig. Ryssland är ett av världens mest korrupta länder och kritiken mot IOK för korruption växer sig starkare för varje år. IOK får gärna överbevisa mig om att de inte har något att dölja, men det kan inte ske genom fortsatt tystnad. Det krävs klarspråk och självsanering, och initiativen måste komma inifrån den olympiska rörelsen om de vill behålla sin trovärdighet. Ansvaret vilar på nationella olympiska kommittéer i demokratiska länder, enskilda IOK-medlemmar och idrottare.

Tills vidare meddelas att Evgeny Vitsjko håller humöret uppe, enligt rapporter från besökare i fängelset. Och 2018 blir det en ny OS-fest. Då kommer Evgeny Vitisjko att vara fri, och Putins långa arm når inte till Seoul. Ingen kan längre hindra Vitisjko från att berätta, och förhoppningsvis kommer en värld att lyssna. För eller senare kommer Putins brott mot miljön och mänskliga rättigheter, och IOK:s flagranta flathet, att dras fram i ljuset.

2018 kommer IOK:s ledning, nationella olympiska kommittéer, enskilda IOK-medlemmar och idrottare att få stå till svars för sin tystnad.

Maria Küchen är författare.

PS. Och i Vitryssland var det VM i hockey för herrar 9–25 maj (red:s anm.) DS

 

Kommentarer inaktiverade.