Monthly Archives: juli 2014

Ojnareskogen – En symbol för hopp

(Artikeln publicerades i Ordfront magasin 4/2013)

Efter förra sommarens massprotester mot kalkbrottet på norra Gotland känner aktivisterna att de vunnit en viktig strid. Men fortfarande pyr frågan om kalkbrottets vara eller icke vara. Snart ska en ny ansökan från företaget Nordkalk prövas i domstol. Om det blir ett ja kommer protesterna att blossa upp på nytt.

tovsippan

 text och foto: Nina Ahlén

Det är kallt och blåser snålt när jag letar efter den gröna Mazdan på parkeringsplatsen. Där, utanför Österport i Visby, får jag syn på bilen och Eva Bromans gråa hår som blåser i vinden.
– Strömmen har gått på hela ön, så vi kan inte tanka och bensinen räcker inte hela vägen upp till skogen, säger hon, och kör ner händerna i fickorna.
Eva och hennes man Lars är båda riktiga miljö-rävar och inbitna aktivister. Genom åren har de engagerat sig i allt från kärnkraftsfrågan till antiapartheidkampen i Sydafrika. På Gotland har de varit med och startat återvinning och drivit kooperativ grönsaksodling. Nu är de båda engagerade i Ojnareskogen.
Vi går in på ett fik och väntar på att strömmen ska komma tillbaka, och just när vi ska beställa hörs ett klickande ljud och ljuset återvänder. Vi sätter oss i bilen och under färden norrut pratar de ivrigt om sitt engagemang, och om protesterna mot kalkbrottet.
– Det är otroligt vilken uppslutning det har varit bakom det här. Jag ser det som ett riktigt gräsrotsinitiativ, en mycket spretig samling människor, säger Lars Broman.
Att området betyder mycket för dem båda är tydligt.
– Det en unik miljö som bara finns på ett fåtal ställen i hela världen. För mig är det paradiset och jag kan inte föreställa mig att det ska skövlas. Det känns som ett intrång i själen, säger Eva.

Det finska företaget Nordkalk har bedrivit kalkbrytning på Gotland sedan slutet av 1980-talet i täktet vid Klinthagen, som också är beläget på norra Gotland. Men den brytbara stenen är snart slut och därför vill Nordkalk öppna ett helt nytt täkt i Bunge. Redan 2006 fick de tillstånd att anlägga två provbrott för att borra efter kalk och testa kvaliteten, men sedan dess har det varit otaliga domstolsturer kring tillståndsprocessen. Totalt handlar det om ett 170 hektar stort kalkbrott med 25 meters djup i ett område som ur miljösynpunkt anses väldigt känsligt. Miljödomstolen har sagt nej, men det var när mark-och miljööverdomstolen sa ja förra sommaren som protesterna drog igång. Eva och Lars minns hur förvånade de blev när beskedet kom.
– Ingen hade ju på allvar trott att det skulle gå igenom, men när beskedet kom var det först Fältbiologerna som tog upp kampen och sen spred sig protesterna och det blev ett jäkla liv, säger Lars.

Väl på plats i Ojnareskogen möter vi en brokig skara människor som alla har deltagit i demonstrationerna: Gerd och Lennart som är bosatta på norra Gotland och har engagerat sig mycket i skogens framtid, Gunnar som har tagit flygfoton över hela området och så Lena, som bor i skogen halvårsvis i sin husbil. I år har hon varit i skogen sedan i maj, för att hålla uppsikt över området, och för att vaka så att inga träd fälls. När vi promenerar genom skogen får vi syn på en liten vit blomma, som Lena deklarerar inte ska växa såhär sent på hösten, utan egentligen blommar i maj.
– Dom heter egentligen Tovsippa, men jag kallar henne Tokflicka, säger hon.
Själv har hon dokumenterat växtligheten och djurlivet i området och har i sitt arkiv tusentals bilder på blommor, djur och växter. Att området är unikt ur miljösynpunkt står klart, här finns många rödlistade arter och en vegetation som beskrivs som en mosaik av myrar, alvarmarker och karstmarker.

Vi går mot Nordkalks provborrningar i det nya planerade täktet, Bunge Ducker, där protesterna var som starkast förra sommaren. Det var företaget Mellanskog som på uppdrag av Nordkalk satte igång med avverkningen för att förbereda borrningen, efter att beslutet om tillstånd kommit. På fyra dagar hann de avverka en tredjedel av det totala området, trots att protesterna rasade. Hundratals aktivister, alltifrån barnfamiljer och pensionärer till erfarna miljökämpar mötte det som kommit att bli Gotlands största polisinsats någonsin. Nu syns tydliga spår efter maskinernas framfart; buskage och fallna träd, stubbar och sly ligger spritt över området.
– Man kan se på de avverkade träden att de har årsringar som är flera hundra år gamla och sträcker sig tillbaka till Linnés tid. Hade det varit ett hus så skulle det ha blivit K-märkt direkt, men ett träd är ju bara ett träd, säger Gerd och får nickande medhåll av Lennart, som minns tillbaka till protesterna:
– Det kändes helt absurt när polisen dundrade in. Det var en styrka på 70 poliser; stora män med visir som skulle användas om dialogen med aktivisterna inte fungerade, säger han.
Polisinsatsen pågick i några dagar, sedan var Mellanskog tvungna att avbryta avverkningen eftersom beslutet hade överklagats till Högsta domstolen. Sedan dess har området legat övergivet, som efter ett fältslag. I juni i år beslutade HD om att avslå Nordkalks ansökan. Motiveringen var att det måste göras en samlad prövning i fallet, där större vikt läggs på miljökonsekvensbedömningen och hur täkten påverkar de närliggande Natura 2000-områdena.
Nu väntar en ny prövning i mark och miljödomstolen. För aktivisterna var det en riktig vinst.
– Det blev jubel och tårar när beslutet kom. Folk hade med sig plakat med texten »Vi ger aldrig upp« och var beredda att återuppta ocku-pationen, säger Eva.

Lennart tar upp en kåsa ur ryggsäcken, sedan böjer han sig ner och fyller den med vatten.
– Smaka, det är jättegott, säger han och sträcker mot till mig.
Vi står vid Ojnaremyr, som ligger i det planerade täktet och dricker sötvatten. Härifrån sipprar vattnet ner i Bästeträsk, som ligger några mil bort och som är norra Gotlands största vattenreservoar.
Att vattenfrågan är en viktig komponent i sammanhanget står klart. Om föroreningar från brottet tränger ut i grundvattnet får det konsekvenser, både för vattenförsörjningen och för den närliggande miljön.
– Bästeträsk är vår största vattenreservoar och skulle den förstöras är det kris, säger Eva.

En av de instanser som yttrat sig i frågan är Naturvårdsverket, som anser att kalkbrottet kommer att få betydande konsekvenser för miljön.
– Vi menar att det inte finns någonting som pekar på att man kan genomföra ett sådant här projekt utan att det får stora konsekvenser för omgivningen, säger Nils Hallberg, jurist på Naturvårdsverket, när jag ringer upp honom.
– Bor man på en ö så ska man vara lite försiktig med sina vattenreserver. Vi undrar vad som händer med vattnet om man gräver en 25 meter djup grop med en yta lika stor som gamla stan? Enligt våra bedömningar kan vi se flera olika riskscenarion; dels så kommer det att påverka allt som bor och växer ovan jord och dels så kommer det att påverka vattenförsörjningen, fortsätter han.
Men samtidigt som många anser att kalkbrottet kommer att få enorma konsekvenser för både miljön och vattenförsörjningen, är Nordkalk också en viktig arbetsgivare på ön. Det nya täktet skulle innebära flera nya jobb i 25 år. Det är en fråga som delar Gotland, och många är de som anser att det är jobben som måste värnas och prioriteras.
– Nordkalk är en av de största privata arbetsgivarna på Gotland och de jobb som Nordkalk erbjuder påverkar också de anställdas familjer och kringservice på norra Gotland, i form av exempelvis mataffärer och skolor. Under uppbyggnadsfasen kommer mer än 600 miljoner att investeras i det nya brottet, vilket skapar många lokala jobb på Gotland, säger Eva Feldt, kommunikationsansvarig på Nordkalk. Hon menar också att företaget har beräknat konsekvenserna av miljöpåverkan tillräckligt för att få tillstånd.
– Vattenfrågan och täktens påverkan har utretts väldigt noggrant och varit en av huvudfrågorna i de många förhandlingar som ägt rum. Vi kommer att vidta många olika säkerhetsåtgärder kring vattenfrågorna och hålla en öppen och transparent rapportering av detta arbete. Nordkalk är fast övertygade om att ett tillstånd för verksamheten kommer, även om det dragit ut på tiden.
I början av nästa år kommer Nordkalks tillståndsansökan att behandlas på nytt av mark-och miljödomstolen, då kommer aktivisterna stå redo igen och protesterna kanske blossar upp. När Eva och Lars vinkar av mig sammanfattar det alltihop.
– För oss betyder Ojnare hopp. Se bara på den uppslutning av människor som samlats bakom det här, och vilka ringar på vattnet det har gett. Det är klart att protesterna har haft betydelse, säger Eva.

 

Lena i artikeln heter egentligen något annat.

Krönika: Sara Abdollahi. Ser ni inte rasisterna?

Av Sara Abdollahi (ur Ordfront magasin 3-4 2014).
1912437_10151924903625911_1406380125_n

Sara Abdollahi deltar i seminariet En antirasistisk politik – hur ser den egentligen ut, arr Socialdemokrater för tro och solidaritet kl 15 idag. (Ja, i Almedalen.)

Kärrtorp den 15 december 2013: Beväpnad nazistisk milis stormar en fredlig demonstration. Några människor kliver fram, med sina kroppar bildar de en sköld som skyddar barnfamiljer och pensionärer. De slår tillbaka, försvarar sig. Den dag som skulle kunnat sluta i tragiskt mörker slutade med att nazisterna jagades bort. 
En av antifascisterna som tillsammans med sina kamrater skyddade sina medmänniskor från nazisternas våld var Joel Bjurströmer Almgren. I tumultet drar Joel kniv och hugger en nazist som skadas, men överlever.
 
Malmö den 8 mars 2014: Sex personer är på väg hem från ett feministiskt arrangemang attackeras med kniv av nazister från Svenskarnas parti i Malmö. Showan Shattak sticks så svårt att han hamnar i koma.
 
Joel Bjurström Almgren döms till 6,5 år i fängelse- Nazisten som högg Showan går fri. Två knivdåd. Två olika påföljder. Varför denna skillnad? Förstår inte lagmakten i Sverige att det sticker i ögonen?
  
Uppdrag Granskning likställer i praktiken nazisternas våld med den utomparlamentariska vänsterns, i ett program som relativiserade och förringade de hot och det våld som nazisterna utför mot oss.
Daniel Mathisen på Dagens Arena skriver att det handlar om ett underliggande problem inom svensk journalistik: ”SVT har konsekvent misslyckats med att skildra nazismens framväxt genom förmildrande formuleringar och ett ständigt behov av att ställa högerextremism i relation till våldsyttringar på den yttersta vänsterkanten. Högerextrema dåd bagatelliseras och kallas ”nationalistiska demonstrationer”. Attacker på meningsmotståndare blir ”bråk mellan höger- och vänsterextremister”. Hatets ideologi reduceras till en kraftmätning mot en jämlik motpol.”
 
Det är så illa att den strukturella rasismens vara eller inte vara blivit något man kan ha debatter om, med så bisarra rubriker som “Vart gömmer sig alla rasisterna?” (Debattscen Plattan i februari i år).
 
Ser de verkligen inte rasisterna?
 
I en intervju i Svt berättar Johnny “Puma” Höglin, avhoppad från naziströrelsen, att anledningen till att högerextrema rörelser nu växer är det hårdare samhällsklimatet med ökande klyftor. Han bekräftar också att Sverigedemokraternas framgångar har gett nazistiska organisationer luft under vingarna.
 
Samtidigt har under senaste tiden polisen skyddat SD och utan anledning kört iväg demonstranter som har protesterat mot SD och säger: “Vi ser en hårdnande attityd, och vi ser en allvarlig utveckling vad gäller torgmöten och liknande.” Fast demonstranternas enda “brott” har varit att demonstrera enligt de grundläggande rättigheterna som vi har enligt lag.
 
Än mer skrämmande blir det när det framkommer att av 5000 poliser i en sluten faceboookgrupp röstar 18 procent på SD. Och i landstingsvalet i Sundsvall, där SD satsar hårt för att bli vågmästare, toppas listan av kriminalinspektören Mats Hellhoff.
 
Sverigedemokraterna har sagt att de vill öka polisens befogenheter. Med tanke på vilken politik SD vill föra kan vi bara hoppas att de inte får makten. För då finns det risk att polisen börja göra nazisternas ”jobb”.

Är det verkligen antifascismen och dess förmodade våld som är ett hot mot oss? Eller är det ett system där rasism blivit så normaliserat att även lagen riskerar att användas som rasismens marionett?
 
Hur länge till ska nazister offentligt få stoltsera med sitt hat i aggressiva militärmarscher? Det är inte mer än rimligt att tillämpa de paragrafer som finns i den svenska lagen. Varför görs detta inte idag?
 
Sverigedemokraterna lyckades normalisera problemformuleringen “hur mycket invandring tål Sverige”. Ska nazisterna få ta över våra gator och ge svaret?

Sara Abdollahi är skribent och jobbar främst med antirasistiska frågor med utgångspunkt i klass och rasifiering.

SD: Istället för politik, förvirring.

Av Johan Berggren

Igår kväll höll SD:s ledare Jimmie Åkesson tal i Almedalen. Jag var där. Jag har ännu inte skrivit något om det. Du får ursäkta, värderade läsare, mot detta brott mot allt-genast-nu-etiketten i post-twitter-eran, men jag behöver f-n lite tid att smälta det. Stark medicin, alltså. Talet, publiken, stämningen … vad var det jag upplevde? För att åtminstone kunna försöka skriva något som inte redan tidigare skrivits eller sagts många gånger. Kan väl nämna några saker som bubblar i huvudet: Åkessons lediga förhållande till sanningar. Det var ju till exempel inte alls så att hela Sverige pratade om ”det organiserade tiggeriet” tills SD satte upp sina reklamaffischer i tunnelbanan. Tvärtom rådde och råder brett konsensus om att tiggarna inte är mer organiserade än typ charterresor på sin höjd. Tiggeriet torde väl inte heller kunna klassas som ett ”stort samhällsproblem”? Och att inte en enda gång säga ”tiggare”, ”de här personerna” eller dylikt. De är inte individer, de är ”tiggeriet”. Tiggeriproblemet. Som Måste LÖSAS! Så lätt det är att förvandla människor till fenomen, till ”krafter”, till ”problem”, till ”hot”. Två frågor bara, framförda med ganska låg och ledsen röst: 1. Till dig som röstar på SD: var har du hört det där förut? Hur gick det då? 2. Till SD: varför är människor som tigger på gatan – alltså ”tiggeriet” – ett så stort samhällsproblem i era ögon? Förklara, vilken skada gör det? Begås brott? Sprids smitta? Blir barn rädda? (Facit: Nej, nej och nej.) Vill uppriktigt höra att svar på denna fråga.
SD:s stora lögner är förstås värre, de som de bygger hela sin ”politik” på. Och skickligare framförda av Åkesson. Att bara utgå från att ”invandringen” (”mass”-, ”okontrollerad”-) skapar en rad samhällsproblem. Inte ens säga det rakt ut, bara utgå från det. Och sedan kalla sig själv ansvarstagande och humanistisk som vill ta tag i detta problem. Och att i en halvtimme prata om medlidande, flyktingar, bistånd, humanism – för att i en enda, otroligt snabbt utslängd mening säga ”stopp för anhöriginvandring, begränsa asylrätten … ” och så vidare.
Och att kalla andra partier för antingen ”etablissemanget” eller ”vänsterextremister”, bilden av sig själv som något nytt(?) i svensk politik …
En detaljlögn till, men viktig, det handlar om varumärkesbygget, och det är att Åkesson rätt ut påstår att andra partier bara lovar, medan SD faktiskt får saker gjorda. Vilka då? Det är ju bara inte sant. Alls. SD sitter ju inte i några folkförsamlingar där de styr och tar besluten. Så de har faktiskt inte fått något gjort, utom att samla röster. Så är det, ”på riktigt”.
Ja, alla lögnerna paketeras i sloganen ”vi är på riktigt”. Så där som barn som ljuger kan säga för att försöka övertyga. ”JO! Det är det visst det! PÅ RIKTIGT!”
Men Åkesson för sig med kraft och kräm, och med tydligt uppvisad ”återhållen ilska”, och de retoriska vändningarna, som det idag då ältas om i diverse paneler här i Sorgedalen, förlåt Mumindalen, ALMEDALEN ska det vara, ja de var nog effektiva. Utan en Jimmie-ledare vore inte SD hälften så stora som idag. (Förresten borde kanske SD:s supporters tänka igenom idén att använda talkören ”HEJJA JIMMIE” taktfast upprepat. Ordet ”hejja” och ordet ”heil” är lite för lika, och de vill tydligt visa avstånd åt det hållet.)
Centralt i SD:s ”ideologi” är det friska ljugandet och förvridandet, rasismen omklädd till ”kultur och värderingar”, samhällsanalysen som utgår från att ”massinvandring” är roten till alla problem i Sverige (och världen) idag. (Ja, de problem som inte orsakas av ”vänsterextremister” då förstås.) Det där vet ju många redan.
Problemet är att SD också pillar på något jobbigt som de flesta inte kan riktigt komma åt att se vad det är, och inte jag heller, än iallafall. Något ur själva nationalstatens kärnidé som det på länge inte ansetts riktigt fint att låtsas om. Mer om det när jag tänkt klart.

Johan Berggren är chefredaktör på Ordfront magasin.

Kristdemokraterna: Lille Göran och partiet utan framtid.

Av Johan Berggren

ALMEDALEN, VISBY, GOTLAND, SVERIGE. Måndagen 30 juni 2014.
Göran Hägglund. Jag blir alldeles öm. Och lite skavd. Det minsta partiet i riksdagen, det ”kristdemokratiska”, hade ”sin” dag på måndagen, i Almedalen. Partierna ”har” en dag var vilket åtminstone betyder att partiledaren/språkröret/talespersonen/pastorn/führern (fyll i det som passar i respektive parti) håller tal i parken Almedalen i Visby. (Almedalen är för övrigt en park som ligger strax bredvid stadens stora hamnbassäng. Enligt skyltar var den en gång för länge sedan Visbys hamn. Lite allmän information bara, för dig som inte är, eller har varit i Visby. Nej, ”alla” är inte här.)
Själva ”dagen” är inte alltid så värst vikt eller passad för ”dagens parti”, alla tusentals små och stora företag, organisationer, tidningar osv gör förstås vad de har lust med ändå, och partikassan är väl olika stark dessutom. Jag menar, det kostar att ha Markoolio ridande på en isbjörn i spetsen för en procession av 2000 långhåriga gosse-sopraner från Stefansdomen i Wien som sjunger sakrala hymner till kärnfamiljens lov iklädda fotsida särkar av egyptiskt linne.
UpponerGoranHagglund
Nu hade ju inte kristdemokraterna detta, vilket är att beklaga. Då hade inte deras Almedags-dag anno domini 2014 gått i historien ut som en smygfjärt i kuling. Men kanske är det symboliskt för partiets eget snara uträde ur riksdagen?
Det är inte bara deras eget fel. LO/Socialdemokraterna kapade KD:s dag och kväll likt en obekymrad elefant när de flyger in Almedalsveckans enda internationella storstjärna, franske ekonomen Thomas Piketty, glödhet med sin bok ”Kapitalet i det 20:e Århundradet”, som genom en oerhörd mängd statistik från olika håll i världen belägger att inkomstutjämning inte alls är något som följer automatiskt med kapitalism, utan kanske tvärtom, att inkomstfördelning ganska snart blir mer och mer ojämn med tiden i samhällen där kapitalismen får råda fritt. Ska skriva mer om Piketty i ett annat inlägg, efter detta, men du ser, till och med denna lilla bloggtext håller Piketty på att ta över från stackars lille Göran Hägglund och hans lilla lilla parti.
Under dagen märkte jag inte heller mycket extra kristet, och/elller demokratiskt. Eller som uppmärksammade pingströrelsens politiska gren nämvärt.
Annat är det idag, tisdag, Sverigedemokraternas dag, då vart och varannat event har med SD att göra, de flesta av dessa mot SD på ett eller annat sätt. Jimmieponken och stålrörsligan, rikdsagens värstingar som vi älskar att hata, de har iallafall en roll, ett varumärke, Göran Hägglund och KD har liksom … Maldoftande mys med mögliga kakor?
(Förresten såg jag Kent Ekeroth och någon annan SD-lirare som såg ut som en elak version av Vanheden i Jönssonligan-filmerna gå igenom köpcentrum Österport igår. De pratade högt, gick snabbt och hade järnrör i blick. Damned, de liksom bara osade noradrenalin. Eller det kanske var jag? Nå, intressant är att SD och KD har dragkamp om en viss väljargrupp. SD har valt att locka med att vara tuffa och stygga, KD med att vara fromma och snälla. Sveriges reaktionärt lagda människor kan alltså välja parti efter personlighetstyp! Vresig och vrång: SD. Mesig och gnällig: KD.)
Före varje Almedalsaftons tal genomgås en ritual här i Almedalen. Myckna och mångna är ju meta-arrangemangen, det vill säga samtal om samtalen, debatter om debatten, kommentarer till kommentarer på utspel och så vidare. Tidningen Resumé har en alldeles förtjusande/motbjudande särskild plats i detta där de dagligen snackar om vad som är ”dagens snackis” (tårna krullar sig.)
Men detta är Meta-debatternas kunglighet. Den är ”Före-partiledatalet-ritualen”! Den består av att fyra upphöjda medborgare belyses på en upphöjd scen invid parkens grönska. Dessa samtalar, vända mot tevekameror, väl upplysta och tillika sminkade. De anses kunna särskilt mycket om just ”politik”, och avkrävs diverse omdömen om det kommande talet, av en så kallad ”programledare”.
De upphöjda äro idag Mona Sahlin, f d statsministerkandidat för S, Moderaternas f d presssekreterare Ulrika Schenström och en Marcus Oscarsson, ”valexpert”. De talar om Göran Hägglund och det kommande talet. ”Vad förväntar ni er?” ”Göran är ju rolig, så … ” ”Nu är han säkert nervös … ”
Samt: ”Vad borde Kristdemokraterna satsa på?” och pokulerande om detta. De förstår det ju inte själva förstås, men hela diskursen är nedlåtande. (Dessutom har Oscarsson en diktion som får Carl Bildt att låta som en göteborgsk hamnsjåare, och Schenström säger saker som ”jag tycker inte att höger-vänster-skalan är särskilt tydlig länge, sedan 2006.”)
Politik kan naturligtvis bara behandlas som en idrottsprestation om den är ofarlig, harmlös – betydelselös. Eller kommer de sitta och expert-coacha Jimmie på tisdagskvällen också? Hur kommer det låta då? ”Nä, men alltså, jag tycker SD borde köra mer fanborgar, kanske ha ett garde och absolut trycka mer på målande historier om hur farliga och dyra muslimer är, och kanske säga att det är en muslimsk sed att äta fattigpensionärer, det skulle tala till deras kärnväljare. Jag önskar Jimmie lycka till, fast jag inte tänker rösta på honom.”
???
Nej, just det, så kommer de inte prata om SD. Men detta var tonen när man talade om Lille Göran och hans kommande flöjtsolo på skolavslutningen. Nej, jag menar tal i Almedalen.
Okej, panelen får förlåta mig. När Göran börjar tala, förstår jag delvis var den där tonen kom ifrån. Han ääär ju så rar. Och ofarlig. Och liten.
(Det är helt irrelevant att skriva att Televinken blivit vuxen, så det gör jag inte. Inte? Johoodå. Kan Göran efterlysa ”göteborgare i publiken” eftersom han ska ”dra ordvitsar” så är alla spärrar öppna.)
Alltså liten till tanken, visionen, allt innehållsligt. Med Kristdemokraterna får vi en lektion i hur marknadsmässig svensk partipolitik också är. KD är som ett litet specialinriktat företag. En underleverantör till de stora fabrikerna. De har fått ta den lilla bit av den borgerliga väljarkakan som blev över. Siktar in sig på några specialområden. Gläfser lite om de större ämnena, men det är inte så seriöst menat, som en pekingneser som drar i kopplet och bjäbbar lite på schäfern på andra sidan gatan.
KD är till höger om Moderaterna enligt ”valexperten” Oscarsson (vem har utsett honom? Har han doktorerat på ”val”? Vet han precis vilket material valsedlar är tryckta på? Eller wtf?). Detta för att de är ”värdekonservativa”, vilket betyder att man ser snett på homoäktenskap och att föräldraförsäkringen ska vara upp till föräldrarna att dela på, samt att det kan väl vara trevligt med en och annan hemmafru. JA, GÖRAN, DESSA FÖR PLANETEN SÅ LIVSAVGÖRANDE JÄTTEVIKTIGA SAKER definierar dig och ditt parti. Det är som att ha en kock som är specialist på finska pinnar och kok-kaffe. Lagar helst inget annat. Men jäklar vad han går loss om de där småkakorna. I timmar. Och han vill att alla måste ta minst en.
Okej då, Göran försöker prata om annat. Ska man vara snäll kan man säga att det är lite som när en sexåring förklarar för en hur rymden fungerar.
Göran ”dundrar” om Putin, en gammal veva på tropen ”ryssen kommer”, och därför, tycker han jättebestämt, är det dags att bygga ut, eller åtminstone sluta lägga ned, det svenska försvaret! Jajjemen!
Men Göran. Ingår inte du just i en regering som suttit i åtta år, och under dessa lagt ner stora delar av det svenska försvaret? Säga något om det? Inte? Ok.
Sedan har Göran Hägglund kommit på att landstingen instiftades på 1800-talet! Därför är vården dålig i Sverige! (Vård och särskilt omsorg är ett av KD:s kärnområden, lite som skolan är Folkpartiets och jordbruket Centerns: alltså områden där dessa partier är spritt språngande inkompetenta, med de har lyckats freda dem från jätten Gluff-Gluff-Moderaterna, så de tänker hålla fast vid dem i varje borgerlig regeringskoalition!)
Så Göran vill skrota landstingen! Systemet ska rivas upp, göras om! Kraftfulla reformer! Detta ska väl ge sittande socialminister något att bita i! Eh … vänta? Det är ju DU Göran? Så, förklara, om du i valet i höst vinner makten från dig själv, ska du göra något helt annat än du gjort i åtta år? Trovärdigt, hörredu. Trovärdigt.
Invaggad i falsk självsäkerhet av en tjoande partigängarskara blir Göran allt mer blommig i språket. Vänsterblockets företrädare smädas i en slags arkaisk kristdemokratisk version av battle-rap. Med trädgårds-skötsel-liknelser. Det är inte knastertorrt. Det förhåller sig till knastertorrt såsom knastertorrt förhåller sig till ”nyvattnad sumpmark”. När publiken pliktskrattar dör jag en smula inombords.
Hade gett talet två finska pinnar av fem möjliga, mest för att Göran är så gullig, men hans obekymrade hycklande/ljugande drar ner betyget till en pinne, som någon tagit en tugga på och lagt tillbaka på fatet (den är lite lite möglig.)
Alltså … kan han sluta klaga på den svenska vården och äldreomsorgen utan att låtsas om att han är sittande socialminister, utan att ens humma om att det är han och hans polare som styrt Sverige i åtta år?
Och han går på om vänsterblockets kommande skattehöjningar med krystade krigsmetaforer, håller man på så där i frikyrkan, svulstiga, illa passande hyperboler i tid och otid?
Eftersom Göran Hägglund är professionell politiker, säkert läst diverse rapporter från Riksrevisionen och så vidare så borde han veta att:
1. Staten har stora hål att fylla. Om något mirakulöst inte sker med konjunkturen, massförsäljning av JAS-plan eller att de hittar guld i berget under Riksdagshuset, kommer Staten att behöva öka sina intäkter. Några förslag, Göran? Det ser ut att stå mellan höja någon sorts skatter eller be om ett mirakel (ok inga fler mobba-religiösa-skämt, jag är en dålig människa), därför att
2. Att sänka skatterna som Göran och alliansstorebröderna gjort INTE har gett de ”dynamiska effekter” som de läst om i förlegade läroböcker i nyklassisk ekonomisk teori. Inga mängder av nya jobb har uppstått, som Göran påstår (jo, i kvantitet, men ökningen motsvarar Sveriges befolkningsökning, så jäkla tramsigt att ljuga, oseriöst, väx upp) och arbetslösheten har stigit och nyföretagandet har inte boomat, och vet du vad, Göran? Den fattigaste tiondelen av svenskarna har blivit MYCKET fattigare, tack vare din politik, där ni har sparat in på skatt för 140 miljarder kronor, som delvis kunde gått till, tja, inte vet jag, ÄLDREOMSORGEN KANSKE? Som det är nu förlorar folk sin sjukförsäkring och slängs ut ur systemet, att klara sig själva, svårt sjuka? Visste du det? Var är din fina omsorg, Göran, när Fas 3 och 4 spottar ut folk, klassar terminalt cancersjuka som arbetsföra? En hycklare, det är vad du är.
Att pensionärer själva ska få välja när de ska få ”flytta till hem” är Göran Hägglunds lilla vision för framtiden. Ja, och gärna gå med i Nato. Och att låta ”familjen sköta sitt”. Och riva landstingen. (Kanske kan han låta Nato bomba dem?). Och så vill han bygga ut försvaret, utan skattehöjningar.
Det är så ynkligt.

Det är väl dags för ”Kristdemokraterna” att gå i historien in? Alltså, kristna demokrater kommer det finnas länge än, men har detta mögel-fika-med-dopp-i-bersån-doftande parti med bas i högerrörelser inom pingströrelsen en framtid? 50-talet måste ju faktiskt ta slut någon gång. De kan inte fortsätta vara alternativet för moderater med lite ömmare själar hur länge som helst. (Gärna Ayn Rand, men först ett trevligt äldreboende.)
Antingen får de kasta av sig kappan och bli öppet högerkristna, som deras gelikar i USA, ”värdekonservativa” och säga ut allt det där – Inga kvinnopräster, inga homoäktenskap, inga aborter, kristendom på schemat i skolan, och ett land byggt på hemmafruar är vad Jesus önskar – som de inte vågat säga högt (ja, förutom Siewert Öholm då) sedan Alf Svensson plötsligt förstod att aborter var bra – hyckelhyckel – och fick komma in i riksdagen.

Eller så går de bara i historien som en smygfjärt ut.

Johan Berggren är chefredaktör på Ordfront magasin.

Fotomontage: Tack till bloggen På Slak Lina