Kristdemokraterna: Lille Göran och partiet utan framtid.

Av Johan Berggren

ALMEDALEN, VISBY, GOTLAND, SVERIGE. Måndagen 30 juni 2014.
Göran Hägglund. Jag blir alldeles öm. Och lite skavd. Det minsta partiet i riksdagen, det ”kristdemokratiska”, hade ”sin” dag på måndagen, i Almedalen. Partierna ”har” en dag var vilket åtminstone betyder att partiledaren/språkröret/talespersonen/pastorn/führern (fyll i det som passar i respektive parti) håller tal i parken Almedalen i Visby. (Almedalen är för övrigt en park som ligger strax bredvid stadens stora hamnbassäng. Enligt skyltar var den en gång för länge sedan Visbys hamn. Lite allmän information bara, för dig som inte är, eller har varit i Visby. Nej, ”alla” är inte här.)
Själva ”dagen” är inte alltid så värst vikt eller passad för ”dagens parti”, alla tusentals små och stora företag, organisationer, tidningar osv gör förstås vad de har lust med ändå, och partikassan är väl olika stark dessutom. Jag menar, det kostar att ha Markoolio ridande på en isbjörn i spetsen för en procession av 2000 långhåriga gosse-sopraner från Stefansdomen i Wien som sjunger sakrala hymner till kärnfamiljens lov iklädda fotsida särkar av egyptiskt linne.
UpponerGoranHagglund
Nu hade ju inte kristdemokraterna detta, vilket är att beklaga. Då hade inte deras Almedags-dag anno domini 2014 gått i historien ut som en smygfjärt i kuling. Men kanske är det symboliskt för partiets eget snara uträde ur riksdagen?
Det är inte bara deras eget fel. LO/Socialdemokraterna kapade KD:s dag och kväll likt en obekymrad elefant när de flyger in Almedalsveckans enda internationella storstjärna, franske ekonomen Thomas Piketty, glödhet med sin bok ”Kapitalet i det 20:e Århundradet”, som genom en oerhörd mängd statistik från olika håll i världen belägger att inkomstutjämning inte alls är något som följer automatiskt med kapitalism, utan kanske tvärtom, att inkomstfördelning ganska snart blir mer och mer ojämn med tiden i samhällen där kapitalismen får råda fritt. Ska skriva mer om Piketty i ett annat inlägg, efter detta, men du ser, till och med denna lilla bloggtext håller Piketty på att ta över från stackars lille Göran Hägglund och hans lilla lilla parti.
Under dagen märkte jag inte heller mycket extra kristet, och/elller demokratiskt. Eller som uppmärksammade pingströrelsens politiska gren nämvärt.
Annat är det idag, tisdag, Sverigedemokraternas dag, då vart och varannat event har med SD att göra, de flesta av dessa mot SD på ett eller annat sätt. Jimmieponken och stålrörsligan, rikdsagens värstingar som vi älskar att hata, de har iallafall en roll, ett varumärke, Göran Hägglund och KD har liksom … Maldoftande mys med mögliga kakor?
(Förresten såg jag Kent Ekeroth och någon annan SD-lirare som såg ut som en elak version av Vanheden i Jönssonligan-filmerna gå igenom köpcentrum Österport igår. De pratade högt, gick snabbt och hade järnrör i blick. Damned, de liksom bara osade noradrenalin. Eller det kanske var jag? Nå, intressant är att SD och KD har dragkamp om en viss väljargrupp. SD har valt att locka med att vara tuffa och stygga, KD med att vara fromma och snälla. Sveriges reaktionärt lagda människor kan alltså välja parti efter personlighetstyp! Vresig och vrång: SD. Mesig och gnällig: KD.)
Före varje Almedalsaftons tal genomgås en ritual här i Almedalen. Myckna och mångna är ju meta-arrangemangen, det vill säga samtal om samtalen, debatter om debatten, kommentarer till kommentarer på utspel och så vidare. Tidningen Resumé har en alldeles förtjusande/motbjudande särskild plats i detta där de dagligen snackar om vad som är ”dagens snackis” (tårna krullar sig.)
Men detta är Meta-debatternas kunglighet. Den är ”Före-partiledatalet-ritualen”! Den består av att fyra upphöjda medborgare belyses på en upphöjd scen invid parkens grönska. Dessa samtalar, vända mot tevekameror, väl upplysta och tillika sminkade. De anses kunna särskilt mycket om just ”politik”, och avkrävs diverse omdömen om det kommande talet, av en så kallad ”programledare”.
De upphöjda äro idag Mona Sahlin, f d statsministerkandidat för S, Moderaternas f d presssekreterare Ulrika Schenström och en Marcus Oscarsson, ”valexpert”. De talar om Göran Hägglund och det kommande talet. ”Vad förväntar ni er?” ”Göran är ju rolig, så … ” ”Nu är han säkert nervös … ”
Samt: ”Vad borde Kristdemokraterna satsa på?” och pokulerande om detta. De förstår det ju inte själva förstås, men hela diskursen är nedlåtande. (Dessutom har Oscarsson en diktion som får Carl Bildt att låta som en göteborgsk hamnsjåare, och Schenström säger saker som ”jag tycker inte att höger-vänster-skalan är särskilt tydlig länge, sedan 2006.”)
Politik kan naturligtvis bara behandlas som en idrottsprestation om den är ofarlig, harmlös – betydelselös. Eller kommer de sitta och expert-coacha Jimmie på tisdagskvällen också? Hur kommer det låta då? ”Nä, men alltså, jag tycker SD borde köra mer fanborgar, kanske ha ett garde och absolut trycka mer på målande historier om hur farliga och dyra muslimer är, och kanske säga att det är en muslimsk sed att äta fattigpensionärer, det skulle tala till deras kärnväljare. Jag önskar Jimmie lycka till, fast jag inte tänker rösta på honom.”
???
Nej, just det, så kommer de inte prata om SD. Men detta var tonen när man talade om Lille Göran och hans kommande flöjtsolo på skolavslutningen. Nej, jag menar tal i Almedalen.
Okej, panelen får förlåta mig. När Göran börjar tala, förstår jag delvis var den där tonen kom ifrån. Han ääär ju så rar. Och ofarlig. Och liten.
(Det är helt irrelevant att skriva att Televinken blivit vuxen, så det gör jag inte. Inte? Johoodå. Kan Göran efterlysa ”göteborgare i publiken” eftersom han ska ”dra ordvitsar” så är alla spärrar öppna.)
Alltså liten till tanken, visionen, allt innehållsligt. Med Kristdemokraterna får vi en lektion i hur marknadsmässig svensk partipolitik också är. KD är som ett litet specialinriktat företag. En underleverantör till de stora fabrikerna. De har fått ta den lilla bit av den borgerliga väljarkakan som blev över. Siktar in sig på några specialområden. Gläfser lite om de större ämnena, men det är inte så seriöst menat, som en pekingneser som drar i kopplet och bjäbbar lite på schäfern på andra sidan gatan.
KD är till höger om Moderaterna enligt ”valexperten” Oscarsson (vem har utsett honom? Har han doktorerat på ”val”? Vet han precis vilket material valsedlar är tryckta på? Eller wtf?). Detta för att de är ”värdekonservativa”, vilket betyder att man ser snett på homoäktenskap och att föräldraförsäkringen ska vara upp till föräldrarna att dela på, samt att det kan väl vara trevligt med en och annan hemmafru. JA, GÖRAN, DESSA FÖR PLANETEN SÅ LIVSAVGÖRANDE JÄTTEVIKTIGA SAKER definierar dig och ditt parti. Det är som att ha en kock som är specialist på finska pinnar och kok-kaffe. Lagar helst inget annat. Men jäklar vad han går loss om de där småkakorna. I timmar. Och han vill att alla måste ta minst en.
Okej då, Göran försöker prata om annat. Ska man vara snäll kan man säga att det är lite som när en sexåring förklarar för en hur rymden fungerar.
Göran ”dundrar” om Putin, en gammal veva på tropen ”ryssen kommer”, och därför, tycker han jättebestämt, är det dags att bygga ut, eller åtminstone sluta lägga ned, det svenska försvaret! Jajjemen!
Men Göran. Ingår inte du just i en regering som suttit i åtta år, och under dessa lagt ner stora delar av det svenska försvaret? Säga något om det? Inte? Ok.
Sedan har Göran Hägglund kommit på att landstingen instiftades på 1800-talet! Därför är vården dålig i Sverige! (Vård och särskilt omsorg är ett av KD:s kärnområden, lite som skolan är Folkpartiets och jordbruket Centerns: alltså områden där dessa partier är spritt språngande inkompetenta, med de har lyckats freda dem från jätten Gluff-Gluff-Moderaterna, så de tänker hålla fast vid dem i varje borgerlig regeringskoalition!)
Så Göran vill skrota landstingen! Systemet ska rivas upp, göras om! Kraftfulla reformer! Detta ska väl ge sittande socialminister något att bita i! Eh … vänta? Det är ju DU Göran? Så, förklara, om du i valet i höst vinner makten från dig själv, ska du göra något helt annat än du gjort i åtta år? Trovärdigt, hörredu. Trovärdigt.
Invaggad i falsk självsäkerhet av en tjoande partigängarskara blir Göran allt mer blommig i språket. Vänsterblockets företrädare smädas i en slags arkaisk kristdemokratisk version av battle-rap. Med trädgårds-skötsel-liknelser. Det är inte knastertorrt. Det förhåller sig till knastertorrt såsom knastertorrt förhåller sig till ”nyvattnad sumpmark”. När publiken pliktskrattar dör jag en smula inombords.
Hade gett talet två finska pinnar av fem möjliga, mest för att Göran är så gullig, men hans obekymrade hycklande/ljugande drar ner betyget till en pinne, som någon tagit en tugga på och lagt tillbaka på fatet (den är lite lite möglig.)
Alltså … kan han sluta klaga på den svenska vården och äldreomsorgen utan att låtsas om att han är sittande socialminister, utan att ens humma om att det är han och hans polare som styrt Sverige i åtta år?
Och han går på om vänsterblockets kommande skattehöjningar med krystade krigsmetaforer, håller man på så där i frikyrkan, svulstiga, illa passande hyperboler i tid och otid?
Eftersom Göran Hägglund är professionell politiker, säkert läst diverse rapporter från Riksrevisionen och så vidare så borde han veta att:
1. Staten har stora hål att fylla. Om något mirakulöst inte sker med konjunkturen, massförsäljning av JAS-plan eller att de hittar guld i berget under Riksdagshuset, kommer Staten att behöva öka sina intäkter. Några förslag, Göran? Det ser ut att stå mellan höja någon sorts skatter eller be om ett mirakel (ok inga fler mobba-religiösa-skämt, jag är en dålig människa), därför att
2. Att sänka skatterna som Göran och alliansstorebröderna gjort INTE har gett de ”dynamiska effekter” som de läst om i förlegade läroböcker i nyklassisk ekonomisk teori. Inga mängder av nya jobb har uppstått, som Göran påstår (jo, i kvantitet, men ökningen motsvarar Sveriges befolkningsökning, så jäkla tramsigt att ljuga, oseriöst, väx upp) och arbetslösheten har stigit och nyföretagandet har inte boomat, och vet du vad, Göran? Den fattigaste tiondelen av svenskarna har blivit MYCKET fattigare, tack vare din politik, där ni har sparat in på skatt för 140 miljarder kronor, som delvis kunde gått till, tja, inte vet jag, ÄLDREOMSORGEN KANSKE? Som det är nu förlorar folk sin sjukförsäkring och slängs ut ur systemet, att klara sig själva, svårt sjuka? Visste du det? Var är din fina omsorg, Göran, när Fas 3 och 4 spottar ut folk, klassar terminalt cancersjuka som arbetsföra? En hycklare, det är vad du är.
Att pensionärer själva ska få välja när de ska få ”flytta till hem” är Göran Hägglunds lilla vision för framtiden. Ja, och gärna gå med i Nato. Och att låta ”familjen sköta sitt”. Och riva landstingen. (Kanske kan han låta Nato bomba dem?). Och så vill han bygga ut försvaret, utan skattehöjningar.
Det är så ynkligt.

Det är väl dags för ”Kristdemokraterna” att gå i historien in? Alltså, kristna demokrater kommer det finnas länge än, men har detta mögel-fika-med-dopp-i-bersån-doftande parti med bas i högerrörelser inom pingströrelsen en framtid? 50-talet måste ju faktiskt ta slut någon gång. De kan inte fortsätta vara alternativet för moderater med lite ömmare själar hur länge som helst. (Gärna Ayn Rand, men först ett trevligt äldreboende.)
Antingen får de kasta av sig kappan och bli öppet högerkristna, som deras gelikar i USA, ”värdekonservativa” och säga ut allt det där – Inga kvinnopräster, inga homoäktenskap, inga aborter, kristendom på schemat i skolan, och ett land byggt på hemmafruar är vad Jesus önskar – som de inte vågat säga högt (ja, förutom Siewert Öholm då) sedan Alf Svensson plötsligt förstod att aborter var bra – hyckelhyckel – och fick komma in i riksdagen.

Eller så går de bara i historien som en smygfjärt ut.

Johan Berggren är chefredaktör på Ordfront magasin.

Fotomontage: Tack till bloggen På Slak Lina

Kommentarer inaktiverade.