Krönika: Sara Abdollahi. Ser ni inte rasisterna?

Av Sara Abdollahi (ur Ordfront magasin 3-4 2014).
1912437_10151924903625911_1406380125_n

Sara Abdollahi deltar i seminariet En antirasistisk politik – hur ser den egentligen ut, arr Socialdemokrater för tro och solidaritet kl 15 idag. (Ja, i Almedalen.)

Kärrtorp den 15 december 2013: Beväpnad nazistisk milis stormar en fredlig demonstration. Några människor kliver fram, med sina kroppar bildar de en sköld som skyddar barnfamiljer och pensionärer. De slår tillbaka, försvarar sig. Den dag som skulle kunnat sluta i tragiskt mörker slutade med att nazisterna jagades bort. 
En av antifascisterna som tillsammans med sina kamrater skyddade sina medmänniskor från nazisternas våld var Joel Bjurströmer Almgren. I tumultet drar Joel kniv och hugger en nazist som skadas, men överlever.
 
Malmö den 8 mars 2014: Sex personer är på väg hem från ett feministiskt arrangemang attackeras med kniv av nazister från Svenskarnas parti i Malmö. Showan Shattak sticks så svårt att han hamnar i koma.
 
Joel Bjurström Almgren döms till 6,5 år i fängelse- Nazisten som högg Showan går fri. Två knivdåd. Två olika påföljder. Varför denna skillnad? Förstår inte lagmakten i Sverige att det sticker i ögonen?
  
Uppdrag Granskning likställer i praktiken nazisternas våld med den utomparlamentariska vänsterns, i ett program som relativiserade och förringade de hot och det våld som nazisterna utför mot oss.
Daniel Mathisen på Dagens Arena skriver att det handlar om ett underliggande problem inom svensk journalistik: ”SVT har konsekvent misslyckats med att skildra nazismens framväxt genom förmildrande formuleringar och ett ständigt behov av att ställa högerextremism i relation till våldsyttringar på den yttersta vänsterkanten. Högerextrema dåd bagatelliseras och kallas ”nationalistiska demonstrationer”. Attacker på meningsmotståndare blir ”bråk mellan höger- och vänsterextremister”. Hatets ideologi reduceras till en kraftmätning mot en jämlik motpol.”
 
Det är så illa att den strukturella rasismens vara eller inte vara blivit något man kan ha debatter om, med så bisarra rubriker som “Vart gömmer sig alla rasisterna?” (Debattscen Plattan i februari i år).
 
Ser de verkligen inte rasisterna?
 
I en intervju i Svt berättar Johnny “Puma” Höglin, avhoppad från naziströrelsen, att anledningen till att högerextrema rörelser nu växer är det hårdare samhällsklimatet med ökande klyftor. Han bekräftar också att Sverigedemokraternas framgångar har gett nazistiska organisationer luft under vingarna.
 
Samtidigt har under senaste tiden polisen skyddat SD och utan anledning kört iväg demonstranter som har protesterat mot SD och säger: “Vi ser en hårdnande attityd, och vi ser en allvarlig utveckling vad gäller torgmöten och liknande.” Fast demonstranternas enda “brott” har varit att demonstrera enligt de grundläggande rättigheterna som vi har enligt lag.
 
Än mer skrämmande blir det när det framkommer att av 5000 poliser i en sluten faceboookgrupp röstar 18 procent på SD. Och i landstingsvalet i Sundsvall, där SD satsar hårt för att bli vågmästare, toppas listan av kriminalinspektören Mats Hellhoff.
 
Sverigedemokraterna har sagt att de vill öka polisens befogenheter. Med tanke på vilken politik SD vill föra kan vi bara hoppas att de inte får makten. För då finns det risk att polisen börja göra nazisternas ”jobb”.

Är det verkligen antifascismen och dess förmodade våld som är ett hot mot oss? Eller är det ett system där rasism blivit så normaliserat att även lagen riskerar att användas som rasismens marionett?
 
Hur länge till ska nazister offentligt få stoltsera med sitt hat i aggressiva militärmarscher? Det är inte mer än rimligt att tillämpa de paragrafer som finns i den svenska lagen. Varför görs detta inte idag?
 
Sverigedemokraterna lyckades normalisera problemformuleringen “hur mycket invandring tål Sverige”. Ska nazisterna få ta över våra gator och ge svaret?

Sara Abdollahi är skribent och jobbar främst med antirasistiska frågor med utgångspunkt i klass och rasifiering.

Kommentarer inaktiverade.