Kommersialismens diskreta införande

Sonia Hedstrand om svenska kulturstöd och nya direktiv om samarbete med näringslivet

DSoniaen skandinaviska modellen med sitt statligt finansierade kulturliv är numera unik i världen. Övriga europeiska länder har skurit så hårt i sina kulturbudgetar de senaste åren att det går att tala om paradigmskifte i synen på hur kulturlivet ska finansieras i Europa. I Sverige har flera statliga stöd för kultur relativt obemärkt fått en mer kommersiell inriktning under den senaste borgerliga mandatperioden.
Förra året infördes Svenska Filminstitutets Automatstöd, vilket innebär att nästan 30 miljoner, hälften av det statliga filmstödet, ges till filmer med »starkt publikstöd på den svenska marknaden«, det vill säga beräknas sälja 250 000 biljetter och har minst 1 miljon kronor i privatkapital i sin budget. Dessa filmer behöver inte leva upp till några andra krav i filmavtalet, som att filmen ska främja mångfald, eller att stöden ska fördelas jämnt mellan kvinnliga och manliga regissörer. De fem filmer som fick automatstöd 2013 var alla gjorda av män.
Att filmerna framför allt förväntas sälja i Sverige är intressant i ljuset av att även den statliga fonden Kulturbryggan senaste året ändrat sina regler så att de projekt de stödjer »i huvudsak ska äga rum i Sverige«. En nationalism som framstår som märklig i en tid då kulturella uttryck globaliseras allt mer.
Kulturbryggan startades av den borgerliga regeringen år 2011 som en försöksverksamhet för att fördela 25 miljoner per år till kulturprojekt med kommersiell potential i samarbete med näringslivet. Några år senare har den retoriken tonats ned avsevärt, i stället betonas nyskapande och finansiering från flera aktörer där minst en måste vara privat. Fonden har under tre år stöttat flera intressanta projekt med hjälp av sin kompetenta och öppensinnade »bedömarpool«. Under våren beslutade regeringen att Kulturbryggan kommer att permanentas som en del i Konstnärsnämnden från och med januari 2015.
Innovativ Kultur är den regionala varianten av Kulturbryggan i moderata Stockholms län, som varit ännu tydligare i sitt främjande av projekt som samarbetar med näringslivet. Innovativ Kultur startades redan 2008 och drivs av ett konsultbolag vid namn Innovation Impact. De kallar sig ett resurscenter för nyskapande kulturprojekt, och vill »skapa samarbeten mellan kultur, näringsliv och akademi«.
Från 2008 till 2013 har deras medel ökat från 500 000 till 5 miljoner kronor. Fonderna som förfogas av Kulturbryggan och Innovativ Kultur kommer från nedlagda Stiftelsen Framtidens Kultur, som mellan 1994 och 2010 delade ut 900 miljoner till nyskapande kulturprojekt, miljoner som i sin tur kom från Löntagarfonderna, som upplöstes år 1991. Löntagarfonderna, ett socialdemokratiskt projekt där pengar från storföretagens vinster skulle gå till fackligt delägande i industrin. Dessa pengar har alltså blivit till kulturprojekt med kommersiell potential i samarbete med näringslivet. En bild av den svenska modellens utveckling från 1970- tal till 2010-tal.
Frågan är nu: kommer en förmodad vänsterregering efter valet 2014 våga släppa kraven på privat finansiering som ett villkor för att ta del av statligt kulturstöd? Eller har den borgerliga visionen om ett näringslivssponsrat kulturliv nu normaliserats i Sverige?

FAKTA: Statliga Konstnärsnämnden delar varje år ut 120 miljoner i stipendier och bidrag till kultur. Till dessa läggs nu Kulturbryggans 25 miljoner med krav på samarbeten med privata aktörer.
De fem filmer som fick Filminstitutets automatstöd under 2013 var: Den perfekta stöten av Alain Darborg, Medicinen är Colin Nutley, Sista chansen av Staffan Lindberg, Sune på bilsemester av Hannes Holm, Tillbaka till Bromma av Martin Persson.

Sonia Hedstrand är konstnär och skribent, hon medverkade senast i Ordfront magasin 3–4 2014.

Kommentarer inaktiverade.