Poesi som övervinner våld

I 24 år har den colombianske poeten Jairo Guzmán arbetat för fred och mot våld i sitt hemland. Verktyget är poesi, en konstform som enligt honom alltid hyllar rätten till liv.

IMG_6244

Medellin i Colombia – en stad där alla mänskliga rättigheter kränks men där poesin skapar band mellan människor. Bröder och systrar dödar varandra. Droghandel och och brottslighet skadar både språk och kultur. Därför arbetar poesiföreningen The PROMETEO Corporation of Art and Poetry  med att stärka ungas självförtroende genom att ge dem ett nytt språk. Bland annat leder de ett creative writing-projekt för barn mellan nio och tolv år. De är det våldsamma samhällets barn – många av dem är hemlösa, saknar stöd från familjen och har blivit utsatta för övergrepp.

– Vi åker dit problemen finns och försöker att skapa nya förebilder för barnen och försöker hjälpa dem att bli mer konstruktiva, berättar Jairo Guzmán från The PROMETEO Corporation of Art and Poetry.

– Poesi är kärlekens pedagogik, säger Guzmán som tror att den ger upphov till en ny typ av  reaktion mot våldet. 30 skolor och 600 elever medverkar i Gulliver-projektet, som det kallas, och som ger barnen möjlighet att arbeta med creative writing varje vecka under hela läsåret.

Men Jairo Guzmáns huvudprojekt är ändå den Internationella Poesifestivalen i Medellin. I 24 år har 600 poeter från 160 länder spridit poesi på 66 olika språk. Medellin är en splittrad stad med 150 olika statsdelar, barrios, som under årens lopp strålat samman i poesins förenande kraft. När festivalen startades år 1991 upplevde staden sin värsta period av våld och brottslighet.

– Folket stängde in sig i sina hus på grund av sin rädsla för bomber och våld utfört av droghandlare och politiska aktörer, berättar Guzmán som var en av de poeter som startade poesifestivalen. Stödet från befolkningen var omedelbart, liksom stödet från andra organisationer och även från fackföreningar och media. Festivalen medförde en möjlighet till integration och inkludering för barrios som präglades av terror och fattigdom och för staden som helhet blev den ett sätt att öppna upp sin slutenhet.

Ända sedan slutet av 1800-talet har poesin haft en särskilt viktig roll i Medellin.

– Folket har en inneboende kärlek till poesi och den massiva uppslutning som poesifestivalen gav upphov till visar viljan att stoppa våldet, berättar Guzmán som menar att poesi alltid bidrar till att förvekliga de mänskliga rättigheterna. Dels genom att poesins själva existens bidrar till yttrandefrihet, men också eftersom poesi kan skapa samförstånd kring lösningar på befolkningens problem. Dessutom utgör poesi ett verktyg för att befolkningen ska minnas sin historia och inte upprepa samma misstag om och om igen, menar Guzmán.

På senare tid har festivalen även fått statligt stöd, men Jairo Guzmán beklagar sig över den brist på kulturpolitik som råder i Colombia.

– Vi konstnärer får ett särskilt förtroende för vi beskriver verkligheten som den faktiskt ser ut, medan politikerna inte känner till hela situationen, säger Guzmán som menar att konstnärer har ett särskilt ansvar att arbeta nära samhällsproblemens kärna. Den attityden lyser igenom i han eget skapande, bland annat i dikten The smile in the photo:

The smile in the photo

of that politician 

that voted in congress

in favor of the war

is the same smile

of the skulls

in the unmarked mass grave.

Många poeter som medverkat i festivalen har blivit inspirerade och fört idéerna vidare till sina hemländer. Nu pågår liknande projekt i Mexiko, Peru, Bolivia och Venezuela. Och Jairo Guzmán kommer inte att sluta arbeta med poesin som verktyg för fred.

– Ett ständigt pågående arbete medför ständigt upprepade resultat, säger han.

Av Jenny Eriksson

Kommentarer inaktiverade.