Frizoner

Dagens Nyheter fyller 150 år och listar med anledning av det 150 kulturhändelser som skapat Sverige. Det är en rolig blandning, men jag saknar ett viktigt år och händelse: 1997 fick Sverige, sist i Norden, en bibliotekslag. Många tyckte då nog att det inte var så viktigt med en sån lag, och det var på håret att den baxades igenom i riksdagen,  alla älskar ju biblioteken, alla håller med om att de behövs.
Idag, med nattsvarta resultat från PISA och Skolverket i färskt, traumatiserat kollektivminne, känns det inte lika självklart onödigt att betona läsningens betydelse, eller allas tillgång till litteratur. Och nu fnyser få åt bibliotekslagen. Skol- och folkbiblioteken ger hopp om att möta och vända nergången i läsförmåga, studieresultat och kulturell svält.
Att varje skola ska ha bibliotek står skrivet i skollagen. Det har nu inte alla ändå. Skolbibliotek har tolkats vara alla möjliga och omöjliga nödlösningar i en era av besparingar och konkurrens om eleverna. Lagen står emot utarmningen: skolor utan tillräckligt bra plan för bibliotek får inte tillstånd att bedriva undervisning.
Bibliotekslagen är en ramlag, men säger ändå att varje kommun måste ha minst ett (1) bibliotek, och innehåller så många kriterier för biblioteken att det nog skulle bli svårt för ICA eller Åhléns att på allvar utmana de etablerade biblioteksverksamheterna. Men man vet aldrig vad kommunalpolitiker kan få för sig.
Sedan 1990 har 500 biblioteksfilialer lagts ner, med politikernas goda minne. Alla älskar kanske inte de öppna frizoner folkbiblioteken är.
Marianne Steinsaphir

 

 

Kommentarer inaktiverade.