Varför nedskärningen nu, borgare?

Alliansen måste nu förklara sin direktattack mot Sveriges kulturtidskrifter. Och bättre än Per Bills ”prioriteringar”.

Av Johan Berggren

Det märkliga och sorgliga dekretet i riksdagens kulturutskott att minska den totala ersättningen som utgör kulturtidsskriftsstödet från 19 till 4 miljoner (79 procent, inte 75 som det står på sina håll) måste rimligtvis mötas av ett rungande ”VARFÖR?”

Per Bill, vinexpert och Moderaternas man i utskottet, skyller på prioritering: ”Besparingen fanns och ska göras”, säger han till pressen, och försöker uppvisa klokskap i kris genom att peka på att (m)an istället prioriterar litteraturstödet högre. Detta enligt känd politisk nerskärningsbortförklarningspraxis, man underbudgeterar, sedan försöker man söndra och härska: ”ja, tyvärr får de gamla bara två blöjbyten i veckan, men vi ville inte lägga ner nattakuten”, osv – idéen om den oändligt knappa statliga kakan går igen hela vägen till Sverigedemokraternas till sparsamhet illa förklädda rasism: ”om vi hjälper där har vi inte råd att ta emot här”.

Frågan ”VARFÖR?” är alltså inte alls besvarad än. Den borgerliga alliansen har ändå regerat i åtta år, utan större förändringar eller neddragningar (eller ökningar för den delen) av kulturtidsskriftsstödet. Så varför nu? Det skulle vara tacknämligt om någon kunde klämma fram ett svar från alliansens politiker om detta. Vad säger Lena Adelsohn Liljeroth, som under sin tid som kulturminister INTE minskat detta stöd? T ex?

Teorier så länge:

  1. ”Opposition till varje pris”

Underminera S+MP-regeringen. Alice Bah Kuhnke, som uttalar sig kritiskt mot den Bill-ledda tidskriftsslakten, har haft det blåsigt som nybliven kulturminister. Vill Alliansen fälla en minister och på så vis ge ytterligare bad-will åt en regering man motarbetar med alla medel?

  1. ”Hoppsan”

Denna budget gjordes med vänsterhanden utan varken Reinfeldt eller Borg, mest för att vara säga emot den S-budget man trodde skulle gå igenom. Så kom järnrörsgubben i lådan SD och knasade till det hela. Och Sverige får lida under en hejsan-hoppsan-budget.

  1. ”Titta killar, vi hatar också kulturmarxister”.

En utsträckt hand under bordet till Kent, Björn, Mattias och de andra överlevande (inte Jimmie som åkt ut … ) i ”Big Brun Brother”-partiet SD. Om det är något SD tycker sämre om än ”ickesvenskar” så är det ”förrädarsvenskar.” ”Kulturmarxister” och ”kosmopoliter” som tar in och gillar ”utländsk” kultur, diskuterar akademiska och ”fosterlandsförrädiska” saker som genus, rättvisa, solidaritet, eller bara litteratur. Genom att i stort sett slopa tidskriftsstödet utdelas en rak höger rätt i ”kulturmarxisternas” solar plexus, effektivare än en bomb på Mariatorget (där bor mest moderater ändå nuförtiden.)

VARFÖR? Frågan hänger i luften och kräver sitt svar av Sveriges de-facto-härskare, Alliansens budgetmakare. Uteblivet svar visar att 1, 2, 3 – eller lite av alla tre ovan – stämmer. Vilket får den borgerliga oppositionen att framstå som destruktiva, oansvariga, amatörer som flirtar med fascister. Men de kanske har ett jättebra svar? De 15 miljonerna behövdes till Fredriks avgångsvederlag? Jag är idel öra.

Johan Berggren, chefredaktör Ordfront magasin.

Rädda kulturskriftsstödet – skriv under namninsamlingen

Kommentarer inaktiverade.