Debatt om invandringen – och invandringsdebatten – på gott och ont

ny-1

 

 

Behrang Kianzads artikel ”Kritik av invandringskritiken” (OM 6.2014) har på två månader blivit Ordfront magasins genom tiderna mest lästa artikel på nätet, med drygt 50 000 besök på hemsidan och över 10 000 delningar på Facebook. Den har gett upphov till reaktioner, något vi hade räknat med, då ”invandringen” ofta debatteras mer utifrån känslor och idéer än utifrån fakta, så en faktastinn text stack väl ut. Särskilt som den polemiserar emot, och motbevisar, den sverigedemokratiska grundtesen ”massinvandringen kostar Sverige massa pengar. ”Förutom ”invandringen”, är ”debatten om invandringen” i sig föremål för debatt i Sverige idag. I sammanhanget kan vi konstatera att påståendet ”det inte är tillåtet att debattera invandringen i Sverige” inte stämmer. Tvärtom debatteras få saker så ofta, av så många, på så många arenor.

En som reagerade på Kianzads text är Jan Tullberg. Tullbergs teorier kritiseras i Kianzads artikel, och Tullberg hörde av sig till redaktionen med önskemål om att få bemöta kritiken. God pressed är att ge utrymme för det, vilket vi gör. Replik och motreplik publiceras i nästa nummer av Ordfront magasin.

Tullberg går i polemik mot Kianzad på det hederliga sättet: i öppna artiklar där i huvudsak sak och argument möts och stöts. Men många andra har också velat framföra kritiska åsikter om Kianzads artikel, och inte alltid på samma sakorienterade, hederliga sätt.

Det är förstås ett enormt gap mellan anonyma näthatare och seriösa debattörer. Men det finns tyvärr också en stor gråzon. Föregivet seriösa debattörer förfaller häpnadsväckande ofta till personattacker, invektiv, nedlåtande ton och svepande anklagelser. Inte minst i detta ämne. Man kan lugnt dra till med klichén ”debatten är infekterad”.

Ett exempel är Karl-Olov Arnstberg. Denna före detta professorn i etnologi skriver på sin blogg med anledning av Kianzads artikel en mycket lång text – om i huvudsak personen Kianzad. Vi kommenterar inte detta med mer än att konstatera: det är lätt att kontrollera att det mesta Arnstberg skriver inte är sant.

Behrang Kianzad har även i efterspelet till artikeln hamnat i en långdragen nätdialog, via mail och Twitter, med ekonomen Tino Sanandaji.

Sanandaji hörde av sig först per mail till redaktionen och Kianzad. Han menade att Kianzad hade fel på många punkter. Först var tonen hövlig och korrekt, men mailväxlingen mellan Sanandaji och Kianzad tog snart en tristare vändning med tillmälen och anklagelser. TS uppmanades flertalet gånger att specificera konkreta fel i Kianzads text och resonemang, eftersom han anklagar såväl Kianzad som Ordfront för sådant som lögn, falsifiering och inkompetens, sedermera även på Twitter.

Vi har tagit kontakt med Journalistförbundets jurister. Det som skett kan mycket väl leda till ett förtalsåtal.

Denna koleriska utveckling är beklagansvärd, och har fört oss långt bort ifrån kärnfrågan: eventuella felaktigheter i Kianzads text. Som chefredaktör och ansvarig utgivare på Ordfront magasin bad jag Kianzad att be sina motdebattörer om konkreta exempel på fel, samtidigt som jag uppmanade honom att om möjligt sluta svara på tillmälen och osakliga inlägg. Men en frilansjournalist vars goda namn och rykte ligger i vågskålen får naturligtvis svårt att bara hålla tyst när dess namn dras runt i smutsen på sociala medier – till stor del av personer som knappt verkar veta hur debatten en gång uppstod, eller vad den ursprungligen handlade om.

Efter många uppmaningar framförde Tino Sanandaji kritik av sakfrågorna – på sin blogg. Det konkreta ”fel” som påtalas är marginellt, och knappast avgörande för grundläggande resonemang eller avgörande slutsatser i Kianzads text. Som för protokollet refererar och redovisar erkända, stora forskningsundersökningar (som alla kommer fram till i stort sett samma slutsatser: invandringens påverkan på ett lands ekonomi är marginell, i vissa fall något negativ, i andra något positiv).

Det var alltså inte mycket till fel som konkretiserades, även om Sanandaji nämner ”oräkneliga fel”.

Nu till detaljnivå på dessa påstådda fel: Sanandaji skriver: ”Behrang skriver tvärtom att Storesletten visat att det räcker med 60% (avrundning av 61%) sysselsättningsgrad för att invandring ska vara lönsamt. Behrang missar att det bara gäller idealfallet för de som anländer mellan 20 till 30 års ålder. Han tror dessutom att det inte gör något då ”de flesta” invandrare ska vara mellan 20 och 30 år gamla. Ordfronts faktagranskare tycks inte ha reflekterat över påståendet att de flesta invandrare till Sverige idag skulle vara i åldern mellan 20 och 30 år gamla”.

Påståendena om fel gäller alltså att vi fått en procentsiffra fel, samt fabulerat om asylsökandes medianålder. Låt oss undersöka hur det ligger till med detta.

Mycket riktigt är 60 procent en avrundning. Kjettil Storesletten angav i en tidigare studie 57 procent (hans studie från 2002 är ett verk som påbörjades redan 1997, är värt att hålla i minnet.) Dock spelar det ingen roll för slutsatsen att det verkar som att idag utgör invandringen en liten nettovinst för Sverige, som vi drar, om vi utgår från Storeslettens sätt att räkna. Eftersom år 2009 var andelen sysselsatta i åldersgruppen 16–64 år 62,5 procent för de utrikes födda (75,7 procent för de inrikes födda) i Sverige.

Som det också framgår av artikeln är sysselsättningsgraden för gruppen numera 63,4%, och ökande, vilket även siffror rörande det minskande utanförskapet för utrikesfödda visar.

Källor: rapporten ”Utrikes födda på den svenska Arbetsmarknaden” från Långtidsutredningen 2011, samt SCB.

TS hävdar vidare att de flesta asylsökanden till Sverige inte skulle vara i åldern 20-30 år, att det är något Ordfronts faktagranskare har missat. Men det är de visst, SCB:s enhet för befolkningsstatistik, som på vår begäran räknade fram medianåldern för asylsökande under 2013. Medianåldern är 27 år.

SCB:s avdelning för befolkningsstatistik meddelade även att åldersfördelning och medianålder rörande asylsökande rent historiskt har ej publicerats då det ej varit tillräckligt efterfrågad, vi har nu bett SCB att framledes publicera denna statistik för allmän beskådan.

Som det uttrycks på Migrationsinfo.se ”De största åldersgrupperna bland utrikesfödda år 2010 var 25-34 år och 35-44 år”. Här ska observeras skillnaden mellan gruppen utrikesfödda, som inbegriper tyskar, danskar med flera som inte återfinns i asylstatistiken.

Även Migrationsinfo hämtar sin information från SCB. Tino Sanandaji har inte heller kunnat konkretisera sin kritik mot deras beräkningar närmare än att FORES skulle drivas av Centerpartiet.

Sanandaji hävdar även att sysselsättningsgraden för immigranter bör vara 72 procent, vilket är endast 3 procent lägre än befolkningsgenomsnittet, och med tanke på att en nyanländ saknar de möjligheter som en inhemsk har i form av kontakter, språk med mera är det ett i det närmaste utopiskt krav.

Vidare måste man betänka att rent samhällsekonomiskt så är alla människor en kostnad fram till de börjar bli ”lönsamma” som arbetstagare, företagare och konsumenter, något som lär inträffa först i 20 års åldern. Det ger vid hand att äldre flyktingar har därmed ”belastat” den svenska ekonomin mindre än om de skulle vara i spädåldern med tillhörande kostnader för barnomsorg, skolgång och vidare. Det är dessa parametrar som ständigt måste beaktas, och som har beaktats, i artikeln.

Vi kan konstatera att vi ej har tolkat Kjettil Storesletten felaktigt, även om meningen som sådan kan misstolkas, vilket vi beklagar, så kan det svårligen kallas ”fusk” eller ”falsifiering”. Dessutom stöds artikelns slutsatser av den senaste och mest kompletta forskningsöversikten gjord av Harvard Business School, som tar upp Sveriges situation och Ekbergs beräkningar. Dessa slutsatser har ej tillbakavisats, vare sig av Sanandaji, eller Tullberg, eller någon annan.

Sanandajis yttranden om ”oräkneliga fel” och ”förfalskning” kanske kan skrivas på upprördhetens konto. Vi hoppas oss dock att i fortsättningen inte behöva få dessa anklagelser riktade mot oss i offentligheten utan konkreta argument bakom. Det är helt enkelt inte seriöst.

(Det har även inkommit en synpunkt från Anders Ericson, VD på magasinet NEO, om vår skrivning att återvandrande svenska medborgare skulle ingå i statistiken för beviljade uppehållstillstånd. Anders Ericson menar, helt korrekt, att svenska medborgare som återvandrar inte återfinns i statistiken för uppehållstillstånd. Vi tackar för synpunkten och rättelsen, som dock inte får någon bäring på vår beräkning, som först sker i nästa stycke i texten, då det är statistiken för beviljade uppehållstillstånd samt anhöriginvandring vi räknar med, varför den felskrivningen inte påverkar slutsatserna eller beräkningarna. Men rätt ska vara rätt. En tidskrift ska vara tacksam för uppmärksamma läsare.)

Migrationsverkets tabell för beviljade uppehållstillstånd 1980-2013 återfinns här. Därtill kan man lägga anhöriginvandringen, som återfinns här. De ger enkelt vid hand att det inte pågår, och har aldrig pågått, något som kan kallas för massinvandring.

Ämnet migration är nationalekonomiskt en mycket komplex ekvation med många parametrar, där ålder och sysselsättningsgrad är några av dessa – konjunktur, diskriminering andra, och mer betydande som visas av andra studier som kompletterar Storeslettens och Ekbergs. Därför är Storeslettens siffror, som de presenteras i artikeln, en parameter bland många. En beräkning bland många.

Att hävda att journalister inte förstår sig på ekonomi, och därmed avfärda en hel yrkeskår, får vidare stå för den ekonom som anser sig vara auktoritet på området utan att någonsin ha forskat om ämnet. Särskilt när man avfärdar OECD, Harvard Business School, FN, EU, Världsbanken och alla andra som de facto forskat på det område man själv aldrig forskat på.

Vi kan konstatera att Behrang Kianzad varken har missuppfattat de stora vetenskapliga rapporter som finns i ämnet, eller felanvänt dem i sin artikel.

På det hela taget finner vi på redaktionen att ingen relevant kritik av Behrang Kianzads artikel har inkommit, möjligen med undantag av Tullbergs försök att klargöra sina räknemetoder, som som sagt införs i nästa numnmer av Ordfront magasin, med svar från Kianzad.

Och därmed har vi sagt vårt i denna fråga.

Johan Berggren, chefredaktör och ansvarig utgivare Ordfront magasin, med benägen hjälp av Behrang Kianzad, frilansjournalist.