Faktaföraktande fräsdebattören Selimovic

Väl underbyggd debatt är välgörande, motsatsen däremot förvirrar och hetsar i samhällsklimatet, skriver Marianne Steinsaphir.

File:Jasenko Selimovic - Folkpartiet Liberalernas Landsmötet 2009.jpg

Jasenko Selimovic: folkpartist, tjänsteman, skribent, mm.

Felaktigheter och oärlig vinkling borde medföra viss ransonering av en skribents deltagande på de större arenorna. Så är inte fallet med Jasenko Selimovic. Han är en återkommande debattör, ibland som statssekreterare i förra regeringen, ibland som privatperson, ibland endast som folkpartist. DN, GT och Expressen, till exempel, håller dörren öppen för Selimovic. Kanske för att han är känd, kanske för att det råder brist på så kallade liberala debattörer.

I Expressen (16/1) rasade han mot det statliga tidskriftsstödet som fördelas av Kulturrådet, med bistånd av referensgruppen för kulturtidskrifter. Redan 29 december påbörjade han debatten i GT: »Skaffa en ny, mindre jävig referensgrupp, förmögen att avgöra kvalitet. Ta bort stödet från de publikationer som inte håller kvalitet och ge hälften av dessa pengar till de bästa tidskrifterna (på sex år) och andra hälften till helt nya tidskrifter (på tre år). Se till att det blir en återkommande procedur. På ett tiotal år har vi fått både nödvändig förnyelse och förbättrad kvalitet. Några frågor? Bra. Ställ dem så pratar vi på allvar.»

Och både frågor och svar har han fått. Inte många verkade dela hans uppfattning om referensgruppens (delikatess)jävighet.

Däremot är de flesta överens om att han borde göra bättre research, vilket övertygande kommer fram i replikerna; i Expressen av Mattias Hermansson, (17/1) Rasmus Fleischer (19/1), Lawen Mohtadi (20/1), Malin Krutmeijer (Aftonbladet 19/1), ordförande i referensgruppen Linda Fagerström (24/1) samt redaktionsmedlemmen i tidskriften Bis, Martin Persson den 20/1. I en krönika på Kulturrådets hemsida skriver generaldirektören Staffan Forssell något som möjligen kan ses som ett stillsamt svar:

»… Kulturrådet fick för 2015 en budget på nästan två miljarder svenska kronor att fördela. Det motsvarar cirka 30 procent av statens kulturbudget och innebär ett mycket stort ansvar. För att göra denna fördelning på ett korrekt sätt samverkar vi med cirka hundra erkänt kompetenta personer som ger rådgivande underlag till beslut. Dessa hundratalet personer vågar jag säga utgör själva kärnan i Kulturrådets trovärdighet och de lägger ner ett stort arbete i våra 14 referens- och arbetsgrupper…»

6/2 svarar han i Expressen och konstaterar att »…Replikerna på min artikel vittnade om att jäv inte var det enda problemet (16/01). Än mer problematiskt var omedvetenheten om den…«

Selimovic efterlyser en större åsiktspluralism: »… Kulturrådet måste väl inse att den bidrar till den problematiska instängdheten och bristen på åsiktspluralism? Kom ihåg att ovan nämnda krets inte handlar om ‘hela kultureliten’, inte ens ‘hela vänstern i kultureliten’, utan om en mindre klick» (Expressen 16/1)

Alla tidskrifter vill dock inte ha tidskriftsstöd, av principiella skäl tackar åtminstone Neo, på högerflanken nej, på facebook 13 januari 2011.

Men Jasenko Selimovic var också snabbt ute och skrev om Miljöpartiet och kulturministern i DN 29/10. Kritiken mot MP:s kulturpolitik, som han menade överhuvudtaget inte existerade, och kulturministern, var hårt vinklad och till vissa delar fel. Han hade inte fördjupat sig i ämnet:

»Jag har nu läst allt som går att hitta på nätet under »Miljöpartiet» och »kultur». Det tog sisådär 25 minuter», och han fortsätter spydigt: »Med reservation för att jag inte hittade alla guldkorn från den senaste mandatperioden fann jag åtta kulturpolitiska interpellationsfrågor från MP i riksdagen». Hade han googlat lite längre och, till exempel, sökt efter motioner skrivna av MP under perioden 2006-2014 hade han vid tillfället fått 78 träffar.

Selimovic är inte någon amatör, även om hans nuvarande position förefaller vara före detta; fd statssekreterare (FP), fd chef på Radioteatern, fd konstnärlig chef på Göteborgs stadsteater, med mera. Hans nuvarande sysselsättning är jag inte bekant med. Hans egen hemsida ger inte svar (3/2-2015). Men han kandiderade till EU-valet 2014, utan resultat. I Expressen 6/2 är han »skribent och tidigare statssekreterare i FP«

Är han slarvig eller okunnig? I en intervju i GP den 1 januari svarar han på frågan »Så alla i referensgruppen som livnär sig som journalister är jäviga?” som följer:

”Det säger jag inte. Men vi tillåter inte politiker att gå över till att jobba för olika företag ens efter att de har slutat. Vi borde använda samma måttstock för referensgruppen åtminstone under tiden de beslutar om stödet. Annars underminerar vi människors förtroende för kultursfären.»

Den som följer med det allra minsta i samhällsdebatten vet att många fd politiker blivit hårt kritiserade för just detta, nyligen bytte till exempel Filippa Reinfeldt från politik till vårdföretag. Frågan om karantän för politiker har diskuterats.

Jasenko Selimovic fruktar att »människors förtroende för kultursfären undermineras». Jag fruktar att människors förtroende för välbehövlig debatt undermineras.

Marianne Steinsaphir är redaktör på Ordfront magasin.

 

 

 

 

Kommentarer inaktiverade.