Död eller demokrati

FO0505_NuclearWeaponsW

Kärnvapenhotet är fortfarande högst aktuellt och dess mekanismer undergräver demokratin, inte minst i länderna som äger kärnvapen. Elaine Scarry har kartlagt det största och mest onödiga hotet mot mänskligheten. Johan Berggren mötte henne i Göteborg.

 

När jag först började ta del av Elaine Scarrys tankearbete kring kärnvapen i boken Thermonuclear Monarchy tog det emot. »Kärnvapen?« reagerade jag. »Igen? Är vi inte klara med dem, Kalla kriget är slut, vi har ju nedrustat, avtalat, eller hur? Vi har nya och mer akuta globala problem att tackla idag: klimatförändringen, råvarubristen, Mellanösternkrigen och fattigdomen?«
Det tog inte många minuter för Scarry att sopa undan denna, har jag förstått, ack så vanliga villfarelse. Till och med engagerade och föregivet pålästa personer har ofta bilden av kärnvapen som ett problem som tillhör det förgångna. Det nära förgångna, men ändå. Ett hot vi klarade oss undan, typ.
Men ack nej.
»Vi sover fortfarande – «, börjar socialantropologen Brian Palmer när han presenterar Elaine Scarry, professor i estetik, etik och språk vid Harvard, som idag ska föreläsa. »Idag har jag äran och glädjen att presentera någon som inte sover, som bjuder oss att vakna«.
På projektorduken i hörsalen på Svenska Mässan visas en slående illustration: en grafik över världens alla kärnvapen och vilka länder de ägs av. Det tar inte många sekunder att förstå att hotet i allra högsta grad är akut. Kärnvapnens existens och vem som kontrollerar dem – och vem som inte kontrollerar dem – påverkar hela samhällsystemet i länderna där de finns och i länderna de skulle kunna ödelägga. Det vill säga, alla samhällssystemen i hela världen.
Elaine Scarry visar hur kärnvapenlogiken undergräver demokratin, grund-lagarna, folkrätten, mänskliga rättigheter, ja i stort sett allt utom det den stärker: enväldet, despotin, maktkoncentrationen och våldsrätten. Drönarkriget. War on drugs. War on terror. Militäriseringen av USA:s poliskårer. Putin. Och i förlängningen hänger även klimatförändringarna på makten som slutar i de plutoniumladdade förintelsemaskinerna.
– Jag vill prata om den potentiella skadan som kärnvapen kan orsaka, säger Scarry. Och om skadan som åsamkas av den apparat som är uppbyggd omkring dem.
Först en genomgång av faktisk, fysisk fara. Det finns (fortfarande) cirka 15 700 kärnvapen i världen, de flesta multipelt kraftigare än de kända bomberna fällda över Hiroshima och Nagasaki 1945, och de flesta i Rysslands eller USA:s ägo. Skadan de kan göra hymlar Scarry inte med:
– Den senaste forskningen runt kärnvapnens effekter visar att om så bara en mycket liten del av dessa vapen skulle användas – vi pratar om 0,15 procent av dem – skulle det leda till 44 miljoner människors omedelbara död, och efter en vecka helt ofattbara en miljard människors död globalt, av de sekundära effekterna.
Scarrys milda och pedagogiska manér gör det hon säger än mer isande än om hon predikat det med profetstämma.
Men de potentiella fysiska farorna med kärnvapen (läs: mänsklighetens och de flesta djurarternas undergång) är inte helt okända, om än bortträngda ur det allmänna medvetandet och diskussionen.
– I USA talar vi ibland om kärnvapen, säger Scarry. Men då ofta om de som inte finns – Iraks eller Irans imaginära eller möjligen framtida vapen. Inte våra egna över 7 000 missiler eller flygplansburna vapen. Det är en struktur av potentiell total terror omgärdat av hemlighetsmakeri och maktkoncentration. Jag menar att kärnvapen och demokrati är direkta motsatser.
Scarry ber att få återkomma till detta, hon ska bara ge ytterligare lite detaljer i det faktiska, aktuella globala hot som får till och med klimatförändringarna att framstå som hanterliga och småtrevliga.
– Dessa vapen är inte heller, vilket många tror, på något sätt inpackade och säkrade, de är apterade och redo att användas på en enda direkt order.
I USA gäller »first strike«, det vill säga att presidenten kan ge order om att avfyra en kärnvapenattack utan att landet blivit anfallet.
– De är förprogrammerade med exakta koordinater. Med största sannolikhet har de flesta av jordens större städer just nu en eller flera sådana missiler riktade mot sig. En del har koordinater mot öppna havet, tänkta att ändras i sista stund innan avfyrningen. Så hänsynsfullt, tänker någon, men faktum är att ändringen gjordes efter USA:s militära ledning insett hur sårbara missilerna var för hackers.
Scarry fortsätter.
– En del av USA:s kärnvapensystem är de 14 ubåtarna av Ohio-klass som finns ute i världshaven, var och en utrustad med kärnvapen motsvarande 4000 Hiroshimabomber. Systemet med dessa u-båtar inrättades under Kalla kriget, för att försäkra sig om förmågan att slå tillbaka efter en överraskningsattack mot det egna landet. Ryssland, Storbritannien och Frankrike har liknande. Dessa u-båtar ligger ofta på stora djup, självständigt opererande, strids-beredda. På grund av det stora djupet går det bara att kommunicera med dem med oerhört långvågiga radiosignaler, som bara klarar bära väldigt lite information per minut. Ska vi börja prata om risken med felmeddelanden till dessa autonoma
domedagsenheter? Nej, ni förstår nog rätt bra själva. Men det bör tilläggas att USA just nu bygger nya Ohio-klass-u-båtar. Tolv nya ska sjösättas och ingå i kärnvapenprogrammet åren 2021 till 2035.DE VANLIGA VARNINGARNA som allmänheten matas med handlar ofta om x-tusen missiler hit och ymegaton dit. De är abstrakta och har en avtrubbande effekt. För att kringgå det och väcka reaktionerna till liv, har Scarry tagit fram en detaljerad liknelse som hon kallar »det försvinnande golvet« (The Flexible Floor). I denna ponerar vi att en okänd fysisk lag tillåter ett par länders översta makthavare att kontrollera själva marken som planetens alla länder vilar på. Med bara ett knapptryck kan de få marken att försvinna helt under vilket land de vill, eller flera, eller delar av dem.
– Även om denna teknologi skulle vara i sig det mest orättvisa någon kan tänka sig, skulle troligen de som hade makten över den snart anse sig själva som väldigt rättvisa: de avstår ju varje stund och dag från att använda sin makt! Storsint låter de resten av världen leva vidare, trots att många av dessa länder minsann inte alls håller sig lugna och fredliga eller ens vänligt inställda. Då kan det förstås bli läge, titt som oftast, att påminna dem om vem som minsann kan få marken att försvinna under deras fötter, byggnader, skogar och berg med ett litet knapptryck.
Detta är alltså en perfekt analog till kärnvapensystemet, understryker Scarry. Inga länder, eller deras befolkningar, har något som helst skydd eller försvar mot kärnvapnen. De kan inte försvara sig, eller ens överleva ett sådant krig. Hotbilden är totalt asymmetrisk. Och går därför emot folkrätten.
– Inte ens befolkningen i länder som har kärnvapen är »skyddad«, tvärtom, menar Scarry. De är inte skyddade av att en ubåt från 2 000 meters djup förintar 100 miljoner människor som »hämnd« för att de själva just förintats.
– Men de länder som inte har kärnvapen har inte ens detta att komma med. Och detta gör röster ohörbara, ointressanta. Därför gick också närmare 80 länder till Internationella domstolen i Haag efter det Kalla krigets slut och krävde att få kärnvapen förbjudna – många la till att ifall detta inte skedde, skulle de själva vara tvungna att skaffa dem.
– Efter Sovjets fall såg det ut som att världen skulle rusta ned sina kärnvapen. Fyra länder gjorde det: Belarus, Sydafrika, Kazakstan och Ukraina. Men även då Internationella domstolen 1996 förklarade att kärnvapen är olagliga, så struntade bland andra USA i detta. De gick helt enkelt inte med på att kärnvapen innebär ett hot mot global miljö och risk för folkmord. De väljer att strunta i domslutet. På så sätt försvagas förstås Haagdomstolen och internationell rätt – till förmån för förintelsemakt.
Sedan dess har tyvärr Israel, Indien, Pakistan och Sydkorea skaffat kärnvapen och nedrustningen har avstannat. Vi lever i allra högsta grad fortfarande i kärnvapenförintelsens dödsskugga.
Efter föreläsningen träffas vi och talar vidare. Elaine Scarry menar att Kärnvapenstaternas, i synnerhet USA:s, uppenbara nonchalans inför internationella lagar, folkrätt och övriga internationella riktlinjer och överenskommelser, också fungerar som mall för hur dessa stater väljer att bete sig i andra globala frågor. Dessutom är det så, och detta är ett av de mest underbyggda resonemangen i Scarrys bok, att kärnvapensystemen även nonchalerar och diskvalificerar nationella lagar och omöjliggör demokrati.
– Jag är amerikan och koncentrerar mig på hur detta fungerar i USA, förklarar hon. Men parallellerna till andra kärnvapen-stater, till exempel Ryssland, är slående och direkta. Kärnvapen ger en absolut och helt olaglig makt till presidenten och en liten klick makthavare runt honom, och omöjliggör inflytande från såväl folkvalda församlingar som befolkningen i stort.
Scarry menar att blotta existensen av kärnvapen direkt strider mot USA:s konstitution, både dess direkta lydelse och andemening.
– Kärnvapen bryter samhällskontraktet och sätter hela maktdelningsfunktionen ur funktion. Vi kan se hur Kongressen i USA har förlorat sin makt och betydelse. Den beskrivs som dysfunktionell – och det stämmer. Jag menar att detta beror på att den är snöpt av kärnvapensystemet. Den är fråntagen sin viktigaste uppgift, som enligt konstitutionen är att förklara krig. Med kärnvapnen har makten att förklara krig helt förflyttats till presidenten, som därmed har en odemokratisk, närmast despotisk makt.
Scarry menar att USA:s konstitution (liksom nästan alla parlamentariskt demokratiska samhällens) är utformad i detalj för att just se till att landet inte kan starta krig utan förankring och stöd i först folkförsamlingen (Kongressen) och sedan i den breda befolkningen:
– Kongressen ska förklara krig. Sedan ska befolkningen utföra kriget. Dessa två kontrollerande instanser är dock sedan kärnvapeneran inleddes satta ur spel. Vi kan se hur USA nästan konstant fört krig sedan 50 år tillbaka, i mindre eller större skala. Senaste gången Kongressen förklarade krig var när USA gick med i Andra världskriget.
Scarry berättar om ett av de många problemen med kärnvapensystemet: hemlighetsmakeriet.
– Det är bara en mycket liten krets kring presidenten som vet vad som försiggår i frågor som rör liv och död för miljoner amerikaner och andra befolkningar. Trettio år efter ett presidentskap blir handlingarna från Vita huset offentliga, och i de handlingar som släppts hittills kan vi läsa om otaliga tillfällen, inte alls bara Kubakrisen, då presidenter övervägt och till och med varit nära, att starta kärnvapenkrig.
Att demokratin satts ur spel på detta sätt till förmån för presidentskapet – och USA:s enorma militärindustri – menar Scarry har lagt grunden för en rad missförhållanden i dagens USA och i världen:
– Exemplen är många: kriget mot Irak och det så kallade »kriget mot terrorn«, inledda med svepskäl och utan demokratisk förankring, är några av de mest uppenbara, helt enligt kärnvapenmaktens strukturer. Detta snedvridna system ligger också till grund för till exempel militariseringen och brutaliseringen av USA:s poliskårer: de utrustas ur de enorma överskott av militärt materiel som uppstått i ett land i nära nog konstant krigstillstånd. De behandlar alltför ofta amerikanska medborgare som om de inte hade demokratiska rättigheter, rättigheter som ju redan delvis inskränkts genom kärnvapensystemet.
Scarry har kritiserats för att i sin bok beskriva problemet i grunden, men ge få lösningar. Hon menar att kritikerna inte verkar ha läst ordentligt:
– Jag ger ingen bruksanvisning för att återinföra demokrati istället för kärnvapen i min bok, för att jag menar att det redan finns en: konstitutionen. En folkrörelse för att återinstifta konstitutionen i sin helhet borde inte vara omöjligt att tänka sig i USA, eller i länder med samma problem. I till exempel den ryska grundlagen finns tydliga paragrafer som korrekt implementerade skulle omöjliggöra deras kärnvapenmonarki. De som kom med denna kritik ser inte hur enkelt det vore – även om det går emot makten som råder.
Innan hon fortsätter till nästa programpunkt på MR-dagarna i Göteborg, avslutar hon:
– Kärnvapnen omges av många myter. En av dem är att de är ofrånkomliga. Det är tack och lov inte sant. De kan ganska enkelt plockas isär. Klimatförändringarna är ett stort och komplicerat hot. Kärnvapnen, ett kanske ännu större hot, är inte särskilt komplicerat. Om vi vill kan vi avlägsna dem, både fort och enkelt med enbart gynnsamma följder. Vi skulle bli av med ett obegripligt hot mot hela mänskligheten och vinna fördjupad demokrati, som även krävs för att ta itu med en hel rad andra stora problem.
Johan Berggren är chefredaktör på Ordfront magasin.

Kommentarer inaktiverade.