Monthly Archives: mars 2016

Karen Austin: Hatet görs av män

 

Av Karen Austin

karen

Juni 2014, Reykjavik. En av världens ledande maskulinitetsforskare, professorn i sociologi Michael Kimmel föreläser. Han menar att vi i Sverige behöver få en större insikt i hur skapandet av maskulinitet sker inom extremhögern.

Kimmel har forskat om män inom de nazistiska och rasistiska rörelserna i USA och Sverige. I Sverige intervjuade han 2013 unga män i Fryshusets program »Exit«, som arbetar med avhoppare från högerextrema grupper. Kimmel säger att vi i Sverige fortfarande inte ser på de högerextrema rörelserna med en förförståelse kring hur maskulinitet konstrueras. Kimmel konstaterar att dessa använder maskulinitet som en lins genom vilka de pratar »ras« och klass.

Januari 2016, Stockholm. Övergrepp och överfall av män med högerextrema åsikter sker regelbundet. Sedan juli 2015 har polisen startat 43 förundersökningar rörande bränder anlagda vid flyktingförläggningar. I Trollhättan mördade en rasist tre på en skola. Fredagen den 29 januari, drar ett så kallat medborgargarde, en maskerad lynchmobb, ut i Stockholms city för att spöa hemlösa ensamkommande barn från Marocko.

Jag läser ett upprop för »alla svenska män« på Facebook, i gruppen »Vi som sympatiserar med Sverigedemokraterna«. Det står »Detta som hände fredagen den 29de januari är ingen jakt på invandrare utan det är en skyddsaktivitet så våra svenska kvinnor ska kunna känna sig lugnare. Nu är det dags att skydda våra svenska kvinnor«.

Det är då jag letar fram mina anteckningar från konferensen på Island i juni 2014 och hittar beskrivningar av just detta, av vad som faktiskt händer när högerextrema män samlas. Och det följer den logik som återfinns i resonemangen i »Vi som sympatiserar med Sverigedemokraterna«.

Det Kimmel beskriver om att göra kön stämmer på pricken med hur denna grupp på Facebook gör sin maskulinitet. Genom att agera för det som de tror är att skydda »sitt« land och »sina« kvinnor upprätt-håller de bilden av sig själva som manliga. Männen blir kränkta i sin roll som män när ensamkommande flyktingbarn »tar för sig av våra kvinnor och mark«, och letar därmed efter vedergällning. I ett identitets-skapandets kontext blir resonemanget logiskt.

Hotet upplevs som verkligt, därför att svaret på det ger möjlighet att förstärka en del av sin egen uppfattning om sig själv. Som stark, stolt, lojal. Och oduperad. Dessa män »ser igenom« fakta och motargument som en diskurs som är alltigenom lögnaktig i deras ögon. Idén om denna fördärvande, postmoderna och relativiserande mångfalds-vänster med oinskränkt makt, åtminstone över medier och samhällsdebatt, är ingen tanke som fötts i en psykiskt labil terrorists källare utan har präglat Europas värdekonservativa höger, som stadigt blivit mer paranoid, under lång tid, skriver Magnus Linton i boken De hatade (2012).

Det Anders Behring Breivik med flera kallar »kulturmarxism« kallas i den mer etablerade högern »politisk korrekthet«, men grundtanken är densamma; vissa sanningar får inte sägas. Och det sprängstoff som aldrig kommer till ytan handlar alltid – för både extremister och högeretablissemang – om feminism och mångfald, den »politiska korrekthetens« två kärnor.

När dessa män vill »skydda« svenska kvinnor, men flera kvinnor deklarerar att de inte vill bli »skyddade« av några extremister  så blir männen kränkta. Och hotar dessa kvinnor: för att värna sin identitet som man.

Starka röster i samhället förnekar strukturer och ser varje rasistdåd eller sexistiskt påhopp som en enskild händelse. Så länge vi inte ser hur hatet formuleras och organiseras kommer vi aldrig kunna stoppa det. Den svenska självbilden säger att svenska samhället är tolerant och rättvist. Det är fel.  Det finns ett organiserat hat som görs främst av män där vissa grupper utsätts mer än andra. Det är en inte slump vem det är som är förövare och vem som utsätts. Och med den vetskapen kan man jobba preventivt.

Organisationer som ser mönstret använder sig av statistik om strukturer och dokumenterade metoder för att jobba för ett samhälle utan våld.

Det är ett bokstavligen ett livsviktigt arbete.

Karen Austin är tidigare projektledare för regeringens satsning på unga mäns våld, och även ledamot för Feminstiskt Perspektivs styrelse.