Euronazism

Denna artikel är först publicerad i Ordfront magasin nr 5 2013

68 år efter andra världskriget slut tar fascismen och nazismen återigen plats i de folkvalda församlingarna. Hot, trakasserier och våld följer i dess spår.

Av Anders Dalsbro

Ytterdörren är tunn och sprucken, ett fönsterglas är täckt med ett lappverk av skivor. På gården står en nyligen införskaffad halvvuxen bandhund kedjad.

Det är oktober 2009. Jag är strax utanför Budapest i byn Tatárszentgyörgy, längst bort i utkanten i romernas område. Här finns inga gatlyktor, och vägen är bara två bilspår i den sandiga jorden. Här bor Csabá och Erzébet Csorba med sin familj, totalt nio människor i ett hus. På andra sidan hjulspåren bodde åtta månader tidigare deras son Róbert med fru och två barn.

Mördarna kom efter midnatt, tände på huset, sköt Róbert och hans femårige son Robika. Csabá och Erzébet sprang ut. De såg svärdottern som skrikande och gråtande ropade efter sin son. Obduktionen visade senare att Robikas unga liv släktes på grund av blodförlust efter att han bland annat skjutits i huvudet. Hans pappa gick samma makabra öde till mötes. Robika och Róbert är bara två exempel på romer som fallit offer för den antiziganism som frodas i Ungern. Hetsen drivs på av ett fascistparti som de senaste tio åren vunnit allt mer stöd.

Jobbik – Rörelsen för ett bättre Ungern – startades ursprungligen 1999 på universiteten, lite som en studentorganisation till det då största högerextrema partiet, MÍEP. 2003 ombildades Jobbik till ett parti som kallade sig nationellt radikalt, och 2006 hade de »hittat« den så kallade zigenarfrågan. Judehatet fanns hela tiden kvar, men för att nå väljare utanför storstäderna behövdes en annan fiende, eller som en av Jobbiks ledare uttryckte det: »På landet finns det inga judar längre, så vi måste byta till zigenarfrågan. För den kan alla förstå.«

Antisemitismen lyser dock hela tiden igenom. Till exempel påstod Jobbiks vice gruppledare i parlamentet Márton Gyöngyösi att judar utgör en säkerhetsrisk, och krävde därför att alla judiska medborgare skulle kartläggas.

2007 grundade Jobbik sin paramilitära gren, Magyar Gárda (Ungerska gardet). De bär uniformer som anknyter till 1930-talets nazistiska Pilkorsare och andra frikårer, de har vapenövningar, paraderar vid Jobbiks möten och marscherar i egna manifestationer. Jobbik är de mer intellektuella, Magyar Gárda består av folk på lokalplanet. De är arbetarklass, fattiga män i 40-årsåldern.

Magyar Gárdas första marsch gick 2007 i Tatárszentgyörgy. Det är alltså en symboliskt viktig plats för Jobbik, och här finns en koppling till morden. Förövarna var inte medlemmar i gardet, men valde att attackera byar där de sett på TV att Jobbik och Magyar Gárda tidigare manifesterat mot romer.

Den 6 augusti i år föll domen mot mördarna i Tatárszentgyörgy. Tre dömdes för att mellan åren 2008 och 2009 ha mördat sex romer och skadat ytterligare 55. Samtidigt har polisen kritiserats för hur utredningen sköttes inledningsvis, vilket kopplas till att offren var romer.

Marschen i Tatárszentgyörgy startade också den debatt och rättsprocess som ledde till att Magyar Gárda förbjöds. Gardet kallar sig nu kulturförening. Marscherna fortsätter.

Jobbik ställde upp i Europaparlamentsvalet 2009 med Krisztina Morvai som toppkandidat. Partiet fick 14,7 procent av rösterna, vilket gav tre platser i Europaparlamentet. Partiets ledamöter är grupplösa och sitter alltså inte i någon av Europaparlamentets politiska grupper. 2010 kom Jobbik in i det ungerska parlamentet med 16,7 procent av rösterna. Partiets politiska inflytande på nationell nivå är dock begränsat. Det styrande partiet, nationalkonservativa Fidesz, har två tredjedels majoritet i parlamentet och behöver därmed inte söka stöd från några andra partier eller anpassa sig efter en opposition.

Jobbik ingår i det pan-europeiska partiet Alliansen för europeiska nationella rörelser. I partiet ingår bland annat franska Front National, italienska Fiamma Tricolore och British National Party. Även svenska Nationaldemokraterna är en del av partiet. AENM har fått ekonomiskt partibidrag från EU på ungefär 2,5 miljoner kronor.

Med rasism och fascism följer förföljelse, hot, och död. Morden i Tatárszentgyörgy vittnar om det. Vi har under 2000-talet sett det i Tyskland, där en nazistisk terrorcell systematiskt dödade personer med utländsk härkomst. Vi såg det i Norge, där Anders Behring Breivik kallblodigt sköt ihjäl 69 människor på Utøya och sprängde en bomb vid regeringskvarteret i centrala Oslo. Och vi såg det i Sverige när Peter Mangs sköt ihjäl personer med »fel« utseende. Och med förskräckelse har vi sett hur det grekiska nazistpartiet Gyllene gryning satt delar av den grekiska befolkningen i skräck. I skrivande stund sitter flera av partiets ledande personer, inklusive partiledaren, häktade i efterdyningarna av ett uppmärksammat mord på en rapartist. De är misstänkta för att leda en kriminell organisation. Våldet har följt partiet under hela dess historia: redan 1991 uppmärksammades Gyllene gryning, då medlemmar vid flera tillfällen gick till angrepp mot albanska invandrare. Våldet har fortsatt. Och det är inte bara riktat mot migranter och personer med utländsk bakgrund utan även mot politiska motståndare – framför allt på vänsterkanten.

Gyllene grynings rötter kan spåras till den grekiska militärjuntan som styrde landet mellan 1967 och 1974. Partiet bildades officiellt 1993 men redan då hade namnet Gyllene gryning funnits i 13 år. Partiledare Nikolaos Michaloliakos, som under decennier ingått i olika högerextrema sammanslutningar och partier, har länge använt sig av namnet Gyllene gryning på sin tidning. Han valdes in i Atens kommunfullmäktige 2010 – partiets första parlamentariska framgång.

Gyllene gryning har visat att den ideologi som dödsförklarades av många efter andra världskriget fortfarande kan ta sig in i maktens boningar. I den ekonomiska krisens fotspår tog partiet plats i det grekiska parlamentet. Nästan sju procent av rösterna lades på organisationen i de två valen som hölls förra året. Först fick de 21 riksdagsmandat, för att sedan backa något till 18 mandat andra valomgången.

För nazistiska och andra högerextrema partier i Europa är Jobbiks och Gyllene grynings framgångar ett bevis på att dessa idéer fortfarande kan vinna folkligt stöd. Det är bland annat i ljuset av det man ska förstå varför den svenska nazistmiljön just nu agerar med så stort självförtroende. Inte sedan 1940-talet har tron på politiska framgångar varit så stor bland nazisterna. Svenskarnas parti, som för några år sedan bar namnet Nationalsocialistisk front, siktar i nästa års val på att få tio kommunala mandat runt om i landet, till exempel i Nykvarn. Partiet ökade sina utåtriktade progandaaktiviteter markant under förra året och fortsätter att satsa på att nå ut.

Partiet har även låtit sig inspireras av Gyllene grynings arbetsmetoder och satsar på att åtgärda problem som kommunerna försummat. Det handlar till exempel om att renovera lekplatser, skolgårdar och fotbollsplaner. Så försöker nazisterna bli en del av medborgarnas vardag.

Det utrymme som uppstår när tilliten till samhället rämnar försöker fascisterna fylla. Jobbiks och Gyllene grynings aktivister piskar upp en stämning av otrygghet där invånare ställs mot invånare för att sedan erbjuda trygghet i form av »skyddsstyrkor«. Det är i lokalsamhället vi måste möta de intoleranta grupperingarna som utmanar likavärdesprincipen och humanismen. Det ställer stora krav på en i dag svag antirastisk rörelse, och på politiker från hela det politiska spektret. I Storbritannien lyckades organisationen Hope not hate mota det högerextrema partiet British National Party. Där finns inspiration att hämta. Det är vårt ansvar att försvara personer som Róbert och Robika.

Anders Dalsbro som skrev denna artikel för Ordfront magasin nr 5 2013 är redaktör på tidskriften Expo.

Kommentarer inaktiverade.