Valboktips

vlklndr

Ett urval ur floden som föregått valet av  böcker som på något sätt borde påverka det. 

En nygammal toppsosse

Margot: Bengt Ohlson; Margot Wallström, den svenska modellen: Emily von Südow

Margot Wallström är tillbaka i svensk inrikespolitik. Länge, länge sa hon med eftertryck nej, nej, men nu är det ja, ja. Hon lanseras en dryg månad före valet som en av de tunga S-profilerna. Stefan Löfven gav nöjd sitt kraftfulla stöd på en presskonferens. Det är med andra ord troligt att Margot Wallström är minister av något slag inom kort. Men vem är egentligen politikern Margot Wallström? Hon är liksom dold bakom den sympatiska personen Margot Wallström.

Många är imponerade av hennes liv och gärning, inte minst Bengt Ohlsson som skrev en bok om henne där han följde henne på olika världsuppdrag. Margot(2012), heter den kort och gott. ”Ohlsson är helt bedårad av henne”, skrev Emily von Südow, som själv verkat i Bryssel under samma period som Wallström, i en anmälan i Expressen.

Emily von Südow har också skrivit en bok om Wallström, nämligen Margot Wallström. Den svenska modellen (2009). Hon är inte lika imponerad, men tycker bra om henne.

Alla verkar vara överens om att Wallström är en karismatisk politiker. Inte minst tjänstemännen i Bryssel, om man ska tro von Südows bok. De var så lojala med hennes person att den politiska analysen blev lidande. ”Som EU-kommissionär hade hon säkert behövt mindre dyrkan och mer lojal opposition.”, skrev Annika Ström Melin i DN (2009), och ställde en rad frågor, som liksom så många ställda till toppolitiker nuförtiden, har fått gå obesvarade sedan dess: Vad är hennes politiska övertygelse i dag? Vilket ansvar har hon för EU:s utveckling? Och vad tror hon om Europas och Sveriges framtid och vägval? Det finns många intressanta frågor som inte alls handlar om Wallströms person.”

Marianne Steinsaphir

Fas 3 och mer

Kent Werne Ofärdsland – livet längs arbetslinjen

Oförtröttlige granskaren av nutidens Sverige Kent Werne, även känd från Ordfront magasin, träffar arbetslösa, utförsäkrade och ekonomiskt utsatta – de som står utanför både arbetsmarknaden och Sveriges idag sorgligt urholkade trygghetssystem. Sin vana trogen granskar också politiken som har skapat dennasituation i denna alldeles nyutkomna (Atlas) reportagebok.

Johan Berggren

—–

Rasismen i Sverige – Nyckeltexter 2010-2014

Red. Lawen Mohtadi och Devrim Mavi. Medv. bl a Niklas Orrenius, Judith Kiros, Jonas Hassen Khemiri, Alexandra Pascalidou.

Rasism, främlingfientlighet, högerextremism, tyvärr ständigt aktuella ämnen i Sverige, inte minst de senaste åren. En kraftfull och bred motrörelse med många goda tänkare och skribenter finns dock, Mohtadi och Mavi samlar förtjänstfullt debatten, framförallt från dagspress, som kompletteras med några välskrivna nya texter, i denna färska antologi. Viktig folkbildning och utgångspunkt för fortsatt debatt, och inför val av parti att rösta på inte minst.

Johan Berggren

——

Älskade fascism: de svartbruna rörelsernas idelogi och historia: Henrik Arnstad

Den som inte läst Arnstads förtjänstfulla tegelsten än, bör skynda sig. En bred exposé över fascismens uppkomst, olika ansikten, och essens. Bland annat förstår man att Arnstad har på fötterna när han inte tvekar att kalla Sverigedemokraterna fascister: det svenska radikalhögerpartiet uppfyller onekligen flertalet av kriterierna.

Johan Berggren

—–

Folk dör här. En pappa, två äldreboenden och välfärdens framtid: Thord Eriksson

Caremaskandalen – Riskkapitalets fantastiska resa i äldrevården: Erik Palm

Den stora omvandlingen – en granskning av välfärdsmarknaden: Kent Werne

Lästa mot varande blir dessa två journalistiska resor genom Sveriges idag märkligt styrda och äldrevårdsektor en ögonöppnare på flera sätt.

Eriksson blev anklagad för att ha levererat ett köpereportage för att hylla Carema, men det finns det inte särskilt bra bevis för, så ej heller i texten. Däremot visar Eriksson något som vi som är mot vinster i välfärden bör minnas: nämligen att den offentligt (kommunalt) drivna vården inte nödvändigtvis blir så väldigt bra av sig själv, den heller.

Erik Palm går igenom turerna i en en storfinansiell härva som tydligt skildrar det Kent Werne (igen!) pedagogiskt går igenom i sin bok. Att det är en från början helt vansinnig idé att tillåta vinstdrivande företag – finansierade av snabbklippjagande riskkapitalister – att sköta välfärdstjänster, där de enda intäkterna är skattemedel. Inget land i världen utom Sverige tillåter denna konstruktion, Chile slutade just med det. Fanns det något förnuft och och rationalitet i svenskt statsstyre så skulle detta naiva oskick upphöra å det snaraste.

Johan Berggren

—-

Det sovande folket: Fredrik Reinfeldt

Reinfeldteffekten : hur nya moderaterna tog över makten i Sverige och skakade socialdemokraterna i grunden: Aron Etzler

ReinfeldtkodenStefan Carlén, Christer Persson, Daniel Suhonen

För 21 år sedan gav Muf ut blivande statsministerns nyliberala katekes, en bok som med svängiga formuleringar pläderar för att omvandla Sverige till Ayn Rands nattväktarstat. Någonstans på vägen insåg Reinfeldt att det inte går att få ett folk som man öppet föraktar att rösta på sig, så han slutade säga saker som att ”Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd”.

Boken är inget ungdomsverk, och Reinfeldt har senare varken tagit avstånd från den eller velat kännas vid den. Dock går det att se facit efter åtta år av hans styre: Sverige har kommit en bra bit närmare de mål som Det sovande folket ställer upp: ett kraftfullt avvecklande av det svenska välfärdsamhället. Medan statsministern städse påstått sig älska välfärd och den svenska modellen. Han ljuger troligen lika djärvt som Jimmie Åkesson när han säger sig bry sig om flyktingar.

I Aron Etzlers analytiska och lättlästa bok kan man läsa närmare om hur denna moderata strategi, med double speech direkt från Orwells 1984 och appropriering av Socialdemokraternas klassiska image, lyckades lura så pass många, så länge, att det ledde till två valsegrar.

Slutligen måste jag framhålla fFöreningen Ordfronts egen förintande faktastinna uppgörelse med borgaralliansens förda politik, Reinfeldtkoden. Här är det inte retorik som är ämnet, utan reda siffror, statistik och kronor och ören. Borgarna har kört Sverige, om inte i botten, så en god bit på väg. Ett omistligt facit inför valet, och ett tidsdokument som kommer leva länge.

Johan Berggren

Kommentarer inaktiverade.