Vittnesmål från ett Ryssland utan yttrandefrihet

Under MR-dagarna i Umeå arrangerade Föreningen Ordfront seminariet Democracy and Freedom of Speech in Russia där ryska konstnärer och journalister medverkade för att beskriva hur deras arbete hindras, men hur de trots det fortsätter att kämpa. 

IMG_6263

Medverkande från vänster: Föreningen Ordfronts ordförande Anna Wigenmark, författaren Eugene Wolynsky, konstnärerna Lusine Dzhanian och Aleksei Knedlyakovskij, fotografen och journalisten Victoria Ivleva och journalisten och författaren Stig Fredriksson.

Sedan några år tillbaka har Putins grepp om Ryssland hårdnat och den ryska regimen tränger sig allt längre in i yttrandefrihetens gränser. Den ryska fotografen och journalisten Victoria Ivleva berättade under seminariet Democracy and Freedom of Speech in Russia om den självcensur som breder ut sig bland konstnärer och journalister i Ryssland. Även om det inte alltid förekommer direkta order om vad som får göras och inte så är det den inre rädslan hos människor som styr besluten.

Konstnären Aleksei Knedlyakovskij lyfte fram en annan symbol för för den självpåtagna förlikningen med Putin-regimen som blir allt vanligare, nämligen Sankt Georgs band. Detta orange- och svartrandiga band knyts kring allt fler ryssars armar för att visa stöd gentemot regimens handlingar.

Knedlyakovskij menade också att de domar som utmätts gentemot Pussy Riot och Bolotnaja-demonstranterna, som protesterade mot Putin på Bolotnaja-torget i Moskva i maj 2012, utgör exempel på den ökade makt som konservativa krafter fått i Ryssland. En konservatism som grundar sig på nostalgiska idéer om Sovjet och det ryska imperiet. Samtidigt som utrymmet för fri information tunnas ut allt mer – oberoende medier och nyhetssajter stängs ned och förbjuds.  Plötsligt kan en nyhetsredaktion få ett myndighetsmeddelande om att blockad har inträtt och gränsen mellan vad som är förbjudet och tillåtet är högst oklar.

– Om det här seminariet sänds i centrala ryska medier kommer det förmodligen porträtteras som en svensk hämnd på slaget vid Poltava eller som ett försök att förstöra andligheten i vårt storslagna Ryssland, konstaterade Knedlyakovskij och kommenterade fnittret i publiken med att det är lätt att skratta här i Sverige, men att det inte är särskilt roligt i Ryssland där varje officiell TV-kanal sänder ut liknande budskap.

Konstnären Lusine Dzhanian berättade om hur hon sparkades från universitetet hon arbetat på i tio  år efter att rektorn på universitetet, och hennes egna kollegor, anmält henne till de lokala myndigheterna.

– Allt kulturellt nytänkande söks upp och förstörs, sade Dzhanian och berättade om hur rektorn på universitetet letat upp, i hennes mening, olämpliga Facebook-likes från studenter och bett dem ta bort dem. När Dzhanian själv vägrade att ta bort oppositionella inlägg på sin blogg, för att istället lägga till ännu fler och börja stödja Pussy Riot, blev hon kallad för den ortodoxa kristendomens fiende. Trots att Dzhanian har vänner på andra universitet kan hon inte få ett nytt jobb, eftersom hon är Putin-motståndare.

Många ryssar lämnar landet men Lusine Dzhanian kände ändå ett hopp om att de aktivister som fortfarande finns kvar kommer att kunna hitta nya sätt att visa sitt missnöje, främst genom olika typer av bojkott.

– Vi bojkottar allt som kan utgöra ett direkt eller indirekt stöd för Putin, sade hon och berättade om hur hon var en av dem som bojkottade OS i Sotji. Aktivister arresterades i god tid innan den olympiska elden nådde varje ny stad på sin färd genom Ryssland, för att omöjliggöra protestaktioner. Trots det lyckades Dzhanian och Knedlyakovskij i hemlighet söka upp den olympiska elden och genomföra en aktion. Men att komma undan regimens järnhand är svårt.

– De avlyssnar våra telefoner och spionerar på oss, så den som vill bli arresterad behöver inte anstränga sig särskilt hårt, konstaterade Dzhanian men menade att förekomsten av dissidenter är lika befäst i historien som åtgärderna som vidtas för att tysta dem.

Under seminariet diskuterades även Rysslands svar på USA:s ”Magnitsky Act”, nämligen att stoppa alla adoptioner till USA.

– När Putin skrev under lagen hade redan 300 ryska barn fått en första kontakt med sina, vad de trodde var, blivande amerikanska adoptivföräldrar, berättade Victoria Ivleva. Barnen hade umgåtts med de tänkta adoptivföräldrarna i en hel vecka, sett foton på sina nya hem och skapat nya förtroendeband, bara för att sedan lämnas i sticket.

– De upplevde det som om de var till försäljning på en marknad, sade hon och berättade även om hur alla amerikanska försök att upphäva lagen sågs som en triumf från ryskt håll.

I slutet av seminariet hölls en tyst minut för de 4 000 människor som hittills dött i kriget i Ukraina. Dessutom visades Victoria Ivlevas bilder från Bolotnaja-protesterna, liksom en video från Pussy Riots demonstrationer i Sotji där de misshandlas av kosacker utan att polisen ingriper.

Poeten och författaren Eugene Wolynsky, som agerade tolk under seminariet, framförde en svensk tolkning av Pussy Riots A Punk Prayer. Han arbetar också med Föreningen Ordfronts Bolotnaja-kampanj.

Moderator för seminariet var Stig Fredriksson som bland annat arbetat som utrikeskorrespondent i Ryssland.

Av Jenny Eriksson

Kommentarer inaktiverade.