Arbete är tvång – möt Roland Paulsen

(Artikeln publicerades först i Ordfront magasin 1.2015)

»Arbetslinjen« förde de nya moderaterna till åtta års regeringsmakt, facket kräver arbete åt alla, arbetslöshet gör dig sjuk, arbete ger livet mening, den som inte arbetar ska heller inte äta paj, och så vidare. Sociologen Roland Paulsen går på tvärs mot samhällets unisona påbud. Han menar att vi arbetar för mycket. Många jobb gör oss sjuka och olyckliga. Och får oss att göra saker som vi aldrig skulle acceptera i andra sammanhang.

Roland Paulsen

Roland Paulsen

Av Jan Rydberg

Roland Paulsen ifrågasätter samhällets och politikens officiella sanningar om arbete och arbetsliv. Sociologidoktorn menar att vi som anställda befinner oss i en tvångssituation, som gör att vi ibland med öppna ögon går emot vårt eget samvete.

–Min mamma blev utbränd. Det var ett skäl till att jag började tänka kring arbetskritik. I vårt samhälle finns det en dominerande idé om att arbete gör oss friska, men det är en mycket bräcklig tanke, säger Roland Paulsen, doktor i sociologi och anställd vid Företagsekonomiska institutionen, Lunds universitet.

Hans nyskrivna bok Vi bara lyder. En bok om Arbetsförmedlingen kommer ut i mars. Paulsen är född 1981 och gav redan 2010 ut boken Arbetssamhället – hur arbetet överlevde teknologin där han bland annat skrev den drastiska formuleringen: »Arbetssamhället är det system som låter fler människor än under förintelsen dö av undernäring varje år, samtidigt som hälften av all mat som skördas hamnar på soptippen.«

Roland Paulsen menar att vi i arbetssamhället har hamnat i ett slags normaliserad levnadssmärta som bottnar i flera saker: en tvångsmässig arbetshets, frikopplingen av produktion från människors behov samt en oförmåga att ta vara på den frihetspotential som erbjuds genom den teknologiska utvecklingen. Resultatet, menar han, har blivit ett »rekord i relativ misär. »Relativ« misär eftersom skillnaden mellan det som är och det som skulle kunna vara aldrig har varit större.

Han skriver också att sambandet mellan arbete och god hälsa har förkunnats i tusentals rapporter och den fulla sysselsättningen lovsjunges överallt – utan större stöd i empiriska studier. En studie i Social Science & Medicine 2009 visar dock att den psykiska ohälsan är betydligt större bland de som arbetar under osäkra anställningsförhållanden än bland arbetslösa. En svensk studie i The Lancet 2009 pekar också på att arbete har negativ inverkan på hälsan. När vi pensioneras förbättras nämligen hälsan avsevärt, oavsett tidigare position i arbetslivet, motsvarande en föryngring på nästan 10 år.

– Att fokusera på sambandet mellan arbetslöshet och ohälsa tycks alltså mer vara ett utslag av ideologi än av vetenskap. Det finns verkligen mycket som talar emot påståendet »har du inget arbete blir du sjuk«. Ofta är det tvärtom. Ledig tid gör dig friskare – om du har tillräcklig ekonomi, menar Roland Paulsen.

I din nya bok har du intervjuat arbetsförmedlare, och visar att det kan vara svårt att följa det personliga samvetet och samtidigt behålla jobbet?

– Ja. För arbetsförmedlarna är det ofta en väldig skillnad på vad de vill göra, förmedla jobb, och vad de faktiskt gör, kontrollera folk. En del arbetsförmedlare går in i ett tillstånd av funktionell dumhet som innebär att de inte reflekterar, utan bara gör vad de ska. De frågar sig inte varför de gör som de gör. Istället är de fokuserade på det tekniska, hur de ska göra saker. Allt som har med mening att göra kopplar de bort. Det intressanta är att de intervjuade är medvetna om hur och varför de gick in i tillståndet av funktionell dumhet. En del sade: »Om jag ska kunna sova om natten, och om jag ska kunna behålla mitt förstånd, kan jag inte gå omkring och fundera över meningen med det jag gör. Då skulle inte organisationen fungera.«

– Vi tror ofta att människors lydnad är mer eller mindre omedveten, men mina intervjuer visar att arbetsförmedlarna mycket medvetet går in i funktionell dumhet för att kunna göra sitt jobb.

 Det låter likt soldatens klassiska rättfärdigande: »Jag lydde bara order«?

– Ja. Socialpsykologen Stanley Milgram gjorde ju berömda lydnadsexperiment vid Yale på 60-talet där försökspersoner uppmanades av en försöksledare att dela ut dödliga elstötar till medmänniskor. Försökspersonerna visste inte att elstötarna var fiktiva men gjorde som de blev tillsagda eftersom de uppfattade försöksledaren som en legitim auktoritet och så att säga deponerade sitt samvete hos denne. Milgram kallade detta att försökspersonen gick in i ett agenttillstånd.

Är funktionell dumhet ett agenttillstånd?

– Det verkar vara så. Men Milgram undersökte bara lydnad inför en vetenskaplig auktoritet. I arbetslivet har vi så mycket som anses legitimt att lyda. Karriärambitioner, arbetsetik, chefen, tillväxt – och nödvändigheten av att försörja oss. Ett mycket märkligt övergrepp som berör detta skedde på en arbetsplats. Händelsen blev sedan till en intressant Hollywoodfilm, Compliance. När jag såg den tänkte jag, detta kan inte vara sant. Sedan kollade jag saken och hittade övervakningsfilmer på nätet som bekräftade allt i filmen. Det handlar om en man som ringer en hamburgerrestaurang och utger sig för att vara polis. »Polisen« utnyttjar sin makt och den förödande stress den anställda upplever, en stress som så många anställda känner idag, som gör att vi inte hinner tänka, inte hinner fråga oss vad som är rätt eller fel. Om Milgram hade gjort ett experiment idag där anställda är rädda att förlora jobbet tror jag han kunde fått hundra procent att lyda. Milgram var ju väldigt tydlig med att deltagandet i hans experiment var frivilligt, men inför risken att förlora sin försörjning kan man nog få i princip alla att lyda. I Compliance säger »polisen« att han har talat med huvudkontoret och utnyttjar den anställdas fruktan.

 Han använde alltså den egna organisationen mot den anställda?

– Ja. Det är detta som gör auktoritetstrycket i arbetslivet så mycket värre än det i Milgrams lydnadsexperiment. Trycket i arbetslivet är värre än någon annanstans, tror jag. Människor kan i övrigt vara kritiska. Men när det kommer till arbetslivet är det en annan sak. Arbetslivet är som en detaljstyrd diktatur. Man kan till exempel styra när anställda ska gå på toaletten. Man kan ha avancerade angivarsystem och avancerad övervakning av anställda. Om sådant hände utanför arbetsplatsen skulle vi inte acceptera det.

Kan du tänka dig att göra ett Milgraminspirerat experiment som mäter hur etiskt eller oetiskt vi handlar för att göra karriär?

– Ja, det är en intressant idé! Jag skriver nu en text om forskares lydnad. Min chef säger att han helst rekryterar personer som har en prick, ett tecken på att de har lite civilkurage och inte är helt lydiga. Vissa av oss forskartyper kan vara naiva och tro på vetenskapen som en religion, men vi har också cynikertypen som genomskådat verksamheten, tar ut sin lön och i princip skiter i resten. En del kan alltså vara medvetna om att de gör fel, men ändå göra fel.

Alternativet är kanske just att förlora jobbet?

– Ja, ibland kanske man gör ett litet symboliskt motstånd. Vi vet ofta att det vi gör är idiotiskt, men eftersom hela försörjningen står på spel spelar vi med. Alternativ saknas.

Hur skulle du ha gjort om du var arbetsförmedlare och ville följa ditt samvete?

– Motstånd var ämnet för min doktorsavhandling. Det finns en skala från öppet till dolt motstånd. Man kan maska. Man kan sabotera datorsystemet. Man kan visa kollegor och arbetssökande att man har blivit påtvingad idéer man inte tror på. Det är en konst att vrida om budskap från ovan, parodiera dem. Man kan låta omvärlden vara osäker på om man är blint troende eller gör medvetet motstånd. Genom att vara extremt noggrann, följa alla möjliga regler till punkt och pricka kanske man bara hinner med ett ärende per dag. Man kan sabotera genom att vara katastrofalt lydig.

 Anser du att den tilltagande rädslan i arbetslivet gör oss ännu mer lydiga i Sverige än vad vi var förr?

– På 60-talet när arbetsförmedlingen inte kunde hitta arbetskraft och folk visste att de kunde sluta sitt jobb och ha ett nytt imorgon, slapp de vara rädda. De kunde inte hamna i fas 3 som nyss under Alliansens regeringsperiod. Att slippa vara rädd och att ha en trygg inkomst betyder enormt mycket för välbefinnandet.

Finns det ett samband mellan människors ökade stressnivåer och risken för diktatur?

– Jag tror att de flesta liberaler är med på grundregeln att om det uppstår social och ekonomisk misär ökar risken för otrevliga massrörelser. Jag tycker att man inte påpekar det tillräckligt. De som själva sitter väldigt tryggt vill gärna upplysa andra om att främlingsfientlighet är en idiotisk idé, men de förstår inte att det handlar om en desperat önskan om förändring. I den tyska demokratin före nazismen fanns det så många desperata människor som inte kunde försörja sig att de satte sin tillit till en galen ideologi, som i alla fall gav dem jobb.

Fortsätter maktklyftorna öka i Sverige?

– Det verkar så, men man vet inte hur det slår. Ett arbetaruppror som riktar sig mot de ökande orättvisorna kan bli en följd – en ickefascistisk motreaktion. Jag tror det kan gå åt vilket håll som helst. Att vi fortsätter ifrågasätta vitsen med arbete tycker jag är viktigt. Jag intervjuade Sven Otto Littorin nyligen och frågade vad han ska göra nu när han fyra barn och har varit ledig så väldigt länge. Han svarade att han kommer att göra så lite som möjligt jobbmässigt!

Har alltså en av huvudingenjörerna bakom Alliansens »arbetslinje« tappat tron på sin egen skapelse?

– Jag tycker att det är bättre att överklassen använder sig av dubbelmoral, att de själva har en herremoral och samtidigt försöker pracka på folket en slavmoral. Då finns det något att reagera på jämfört med om de själva är hjärntvättade av sin egen slavmoral. Så länge de inte lever som de lär har folk något att avslöja. Vår tids herrar är tragiska genom att de ofta är så fångade i sina egna lögner att de inte kan njuta av sina privilegier. Lönearbetet har blivit en religion som många herrar tror på, på riktigt! Politikerna drev arbetslinjen så långt att de gjorde den till en parodi som människor till slut måste reagera på. Om alla säger att »vi måste skapa jobb« så lever vi i en totalitär diktatur. Men egentligen är problemet mycket lätt. Vi kan ta ut den ökade produktiviteten i ledig tid.

Skulle fyra timmars arbetsdag, där vi delar både på de jobb som finns, och på ledig tid, bidra till ökad social stabilitet och därmed minska risken för diktatur?

– Ja, och jag har undrat varför inte ens vänstern säger att vi måste sänka arbetstiden för att skapa full sysselsättning. Jag säger inte att jag vill skapa full sysselsättning, för då ger man arbetet ett egenvärde jag inte anser det har, men de som vill skapa full sysselsättning tror jag kan driva en sådan retorik framgångsrikt. Arbetstiden minskade rejält under 1900-talet med enormt ökad produktivitet som följd. Det går utmärkt att göra det nu också. Talet om att skapa fler jobb, åtta timmars arbetsdag för alla, tycker jag är mycket mer utopiskt än att införa fyra timmars arbetsdag för alla.

Jan Rydberg är beteendevetare och skribent. Blir glad av tänkande människor, friluftsliv och lediga dagar.

 

FAKTA:

Stanley Milgram och agenttillståndet

»Jag utformade ett enkelt experiment vid Yale för att testa hur mycket smärta en vanlig medborgare skulle vara villig att åsamka en annan människa om en vetenskapsman gav ordern. Ren auktoritet ställdes emot försökspersonens yttersta moraliska övertygelser om att inte skada andra, och, med offrets skrik av smärta fortfarande ringande i försökspersonens öron, vann auktoriteten för det mesta. Vuxna människors extrema villighet att med alla medel tillmötesgå en auktoritär persons befallning utgör studiens viktigaste resultat och är det faktum som mest pockar på förklaring.»(Milgram i artikeln The Perils of Obedience, 1974).«

I agenttillståndet, skriver Milgram, är subjektet något annat än sitt tidigare jag och får nya egenskaper som är svåra att spåra till hans tidigare personlighet. Först och främst kommer i detta tillstånd subjektets handlingar att präglas av hans relation till experimentledaren, som han önskar göra ett kompetent intryck på. I agenttillstånd upplever vi våra handlingar som främmande för vår egen natur och vi är därmed ur vår egen synpunkt oskyldiga hur omänskligt vi än handlar. Och det är till auktoriteten vi vänder oss för att få bekräftelse på vårt värde. Vi vänder oss inte till den som är drabbad av våra handlingar. Språket innehåller många begrepp som framhäver lojalitet, disciplin och plikt. Begreppen refererar till den grad en person fullföljer sina förpliktelser gentemot en auktoritet. Dessa ord refererar inte till personens »godhet« utan till hur väl vi som underordnade fullföljer socialt definierade roller. En individ som utfört grymma handlingar på order av en auktoritet brukar försvara sig med att han helt enkelt gjort sin plikt. Genom att använda detta försvar redovisar han ärligt just vilken psykologisk attityd som är verksam i agenttillståndet I en hierarkisk struktur är det vanligt att högste chefens ord till sina underordnade hörsammas maximalt. Idéer som ursprungligen nämndes av personer med låg status lyssnar ingen på. Men när samma idéer tas upp av högste chefen mottas de plötsligt med entusiasm. Detta återspeglar den naturliga responsen till auktoriteter, konstaterar Milgram i sin bok Obedience to Authority.Varför? Den som är i auktoritetsposition är i optimalt läge att ge fördelar eller straff, avskeda eller upphöja.

Lydnadsexperimentet har senare genomförts med tusentals vanliga män och kvinnor, låg – och högutbildade, över hela jordklotet, med ungefär likartat resultat överallt. Situationsfaktorerna styr människor på ett likartat sätt överallt. Lydnaden är också oförändrad över tid, har Dr. Thomas Blass konstaterat.

 

Mats Alvesson och begreppet »funktionell dumhet«

Mats Alvesson är organisationsprofessor på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och har myntat begreppet funktionell dumhet. I ett tillstånd av funktionell dumhet fokuserar vi, liksom i Milgrams agenttillstånd, på uppgiften, gör vårt jobb, men slutar reflektera kring vad vi själva och organisationen egentligen sysslar med. »A Stupidity-Based Theory on Organisations« har Mats tillsammans med kollegan André Spicer publicerat i den ansedda tidskriften »Journal of Management Studies«. Funktionell dumhet beskrivs delvis som en konsekvens av »Stupidity Management« som blockerar öppen kommunikation, oroväckande frågor, tvivel och kritik. Funktionell dumhet lär kortsiktig kunna öka produktiviteten och »harmonin« i organisationer och är speciellt framträdande i ekonomier som präglas av övertalning och manipulation, till exempel inom massmedia. På sikt kan konsekvenserna av funktionell dumhet vara fullständigt bedrövliga.

 

One response to “Arbete är tvång – möt Roland Paulsen

  1. Pingback: Anti-arbetslinjen | Tänk inte – risken finns att du blir galen