Rysslands punkunderground inför rätta

Aleksej "Sokrates" Sutuga.

Aleksej ”Sokrates” Sutuga. Foto: Privat.

Av Eugene Wolynsky (ur Ordfront nr 2/2016)

Med sina tatuerade fingrar och sitt rakade huvud påminner Sokrates (född Aleksej Sutuga) inte mycket om den grekiske filosofen. Men en sak har de gemensamt: politiken gjorde båda laglösa. Som känd aktivist, idrottsman och sångare i det antifascistiska punkbandet Working Boys kunde Sokrates lätt uppfattas som en prominent figur i Rysslands antifascistiska rörelse, som under 00-talet uppkom som en motreaktion på den stigande storryska imperienationalismen.

Sokrates dömdes till tre års fängelse för andra gången i april 2014, ungefär samtidigt som den nationalistiska hysterin i samband med Rysslands annektering av Krim startade. Han anklagades och dömdes för att ha varit i slagsmål med en grupp unga män som han uppges ha anfallit med en hammare. Dessa unga män visade sig dock vara unga nynazister som agerade »brottsoffer« i en hel rad liknande fall med mer eller mindre kända antifascister. Den här typen av fall beskrivs av journalisten Egor Skovoroda på Medizona, i en oberoende journalistutredning kallad »Sokrates försvarstal«.

Fallet Sokrates uppmärksammades eftersom det var så uppenbart fabricerat. För två år sedan var det uppseendeväckande, men sedan dess har praktiken tillämpats i många andra fall (Savchenko, Sentsov, Kolchenko med flera). Uppmärksammandet av Sokrates fall i västvärlden är känsligt för regimen i dagens Kreml. Varför annars vill de sätta Sokrates i det strängaste regimfängelset långt bort i Östra Sibirien? Dit är det svårt för advokater och människorättsaktivister att komma, och Sokrates nekas elementär vård, mediciner och hygienartiklar.

Kremls propagandister, som till exempel den radikalkonservative ideologen Aleksandr Dugin, sprider ivrigt myten om att anarkister med sina svartröda flaggor är en rysk filial till ukrainska Högra Sektorn, vars flaggor också är svartröda. När Sokrates muckade från sitt förra straff hösten 2013 i samband med amnestin inför Sotji-OS (som gjorde bland andra Pussy Riot och flera Bolotnajafångar fria) åkte han direkt till Kiev. Detta var inte så konstigt eftersom hans fru och lilla son fanns där.

Samtidigt pågick Maidanupproret i Kiev. Ett par månader senare återvände Sokrates till Moskva, där propagandan redan stämplat gaturevolten i Kiev som »fascistisk«. Anarkister och vänsteraktivister i Moskva var intresserade av Sokrates syn på saken eftersom han ju hade bevittnat revoltens Kiev med egna ögon. I slutet av januari 2014 var åtalet mot Sokrates redan väckt.

Flera internationellt kända antifascistiska punkband har uttryckt svårigheter med att spela och turnera i Ryssland på grund av våldsamma sammandrabbningar mellan antifascister och nationalister i samband med konserter. Detta är såklart en stor utmaning både för punkkulturen och Sokrates personligen, och hur det utvecklar sig framöver kan påverkas mycket av hur informationen om Sokrates och liknande fall sprids.

Eugene Wolynsky är aktiv i den svenska solidaritetsrörelsen för Bolotnajafångarna. Läs mer om den på Ordfront.se.

Ur Ordfront magasin 2/2016. Prenumerera här!

Kommentarer inaktiverade.